För vi kan ju konstatera att när en professor i statskunskap angriper användningen av jurister för att upprätthålla rättssäkerheten vid en valprocess, då befinner den professorn sig med stor sannolikhet i Sverige.

Eller kanske då snarare att vederbörande professor inte anser att det amerikanska rättssystemet faktiskt måste klara av stå upp självständigt som en del av maktdelningsprincipen för kontrollera de andra delarna.

"Sofia Näsström, professor i statsvetenskap: Statskupper kan ske med hjälp av militären, men även med stöd av jurister. Vad vi just nu bevittnar i USA är ett skolboksexempel på nu­tidens mjukare statskupper. Det kräver ett realistiskt förhållningssätt och en förändrad ledstjärna i arbetet för demokrati hos samtliga partier i Sverige.

Sedan länge är vi vana vid att betrakta statskupper som ett plötsligt och våldsamt övertagande av staten. Militären går in med stridsvagnar i huvudstaden och tar över statens funktioner. Vi tänker kanske på Pinochets kupp i Chile 1973, militärkuppen i Grekland 1967 eller statskuppen i Mali i år. Men det är inte alltid statskupper ser ut så. De sker inte bara med hjälp av militären, utan med hjälp av jurister. De motiveras inte bara med behovet att skapa ordning, utan med löften om att skapa en mer fördjupad demokrati. Och de utförs av sittande presidenter och regeringar, inte bara av deras utmanare.

Vad vi bevittnar i skrivande stund är ett försök till statskupp av Trump och hans administration. Det är dags att sluta blunda, och kalla det som sker vid dess rätta namn. Och våga dra rätt slutsatser av insikten.

Den senaste tidens turbulens i det amerikanska presidentvalet har fått politiker och debattörer världen över att diskutera USA:s demokratiska framtid. Intresset för valet i USA är stort, inte bara i små länder som Sverige som har mycket att vinna på en amerikansk president som värnar multilateralism och internationella kärnvapen- och klimatavtal. Intresset är också av mer principiell karaktär: Vad händer med demokratin i USA, och vad betyder utvecklingen där för resten av världens demokratier? Otaliga är de debattörer som under Trumps tid vid makten varnat för hans farliga retorik och auktoritära variant av populism. Den kopieras och sprids.

När Biden så utropades till segrare i presidentvalet var det många som drog en lättnadens suck: Äntligen är Trump ute ur leken, även om trumpismen som politisk väckelserörelse förstås finns kvar. Den närs av och förstärker samtidigt den djupa polarisering, sociala diskriminering och ekonomiska ojämlikhet som existerar i dagens USA.

Men den lättnaden kan vara förhastad. Trump kommer med stor sannolikhet fortsätta kampanja för att ogiltigförklara valet. Trump vägrar erkänna Biden som segrare i valet. Han använder jurister och advokater för att ifrågasätta det han beskriver som ett omfattande och systematiskt valfusk i landet orkestrerat av Demokraterna. Han rasar mot medier som ifrågasätter avsaknaden av bevis, och han mobiliserar gräsrötter med förevändning om att valet är ”stulet”.

Otaliga är de politiker och debattörer som nu går in och försvarar demokratin mot dess fiender. Men uppgiften är inte att försvara demokrati till varje pris som helst, utan att ställa frågan vilken demokrati som är värd att försvara

Detta är ett skolboksexempel på vad många forskare beskriver som en ny typ av ”mjukare” statskupper. Enligt Nancy Bermeo, professor i komparativ politik vid universitetet i Oxford, har de tre kännetecken.

1Det första är att de är ”löftes­kupper”. I stället för att ta makten militärt och utan mandat om fram­tiden, lovar den nya tidens kupp­makare att deras maktövertagande endast är temporärt – ett steg på vägen mot en bättre och mer fördjupad demokrati. Trumps kampanjstab motiverar sig på just detta sätt. Det är för att skydda demokratin och värna folket mot eliten som de vägrar erkänna Biden som president. De kämpar för demokratin, inte emot den.

2Det andra kännetecknet är att statskupperna sker via ”exekutiv inflation”. Kupperna sker inte via ett skifte i den exekutiva makten, utan genom att den som innehar makten tvärtom sitter kvar och ökar sin makt. Det sker genom en medveten försvagning av de institutionella mekanismer som upprätthåller maktdelningen i samhället, och genom att försvåra oppositionens möjlighet att verka. Och det sker på juridisk väg. Trumps angrepp på det lagstiftande ”träsket” i Washington och den granskande makten i form av medier, och hans strategi att använda lagboken för att ifrågasätta valet ingår i arsenalen för vår tids statskupper.

3Det tredje kännetecknet för den nya tidens statskupper är att de strategiskt försöker underminera valet som demokratisk mekanism, och manipulera valutgången till fördel för den sittande makten. Det kan ske genom att försvåra registrering inför valet, eller genom att manipulera valdistriktens gränser på ett sätt som gynnar den sittande makten. Gemensamt för åtgärderna är att de är strategiska – eftersom de sker långt innan valet är de svårare att uppmärksamma av internationella observatörer.

I linje med detta har Trumps administration försökt minska deltagandet i områden med många demokratiska väljare, och försvåra poströstandet under pandemin. Ett axplock: I Florida har tidigare fängelsedömda krav på sig att återbetala sina skulder för att få rösta. I Georgia har vallokaler stängts i storstäder och svarta områden, vilket gör att människor fått köa i timmar för att få rösta. Strategin har inte gått obemärkt förbi. Det påtalades innan valet, också i Sverige. Trots detta har diskussionen mest kommit att handla om påstått fusk under själva valet, inte om det som skett innan. Det är i linje med strategin.

Det amerikanska valet sker i ett känsligt historiskt läge. Forskare har under flera år varnat för demokratins till­bakagång, även i länder med historiskt sett stabila demokratier. Trump har uttryckligen sagt att han inte kommer acceptera ett nederlag i valet. Intentionen att kuppa demokratin ligger i öppen dager. Stödet för Trump bland svenska politiker är därför långt allvarligare än vad som framgår i en debatt mellan nationalism och globalism.

Demokratins fortlevnad, både här i Sverige och i världen hänger mycket på vilka slutsatser vi drar nu. Händelserna i det amerikanska valet 2020 kräver ett realistiskt förhållningssätt, ett nyanserat språkbruk och en förändrad ledstjärna i arbetet för demokrati hos samtliga partier i Sverige:

● Det är viktigare än någonsin att inte försköna, utan benämna det som sker vid sitt rätta namn. Vad vi ser i USA i skrivande stund är ett försök till statskupp i demokratins namn för att avskaffa demokratin. Allt talar för att kuppförsöket misslyckas. Men det är likväl ett försök.

● Synen på demokrati måste nyanseras. Otaliga är de politiker och debattörer som nu går in och försvarar demokratin mot dess fiender. Men uppgiften är inte att försvara demokrati till varje pris som helst, utan att ställa frågan vilken demokrati som är värd att försvara. Det finns legitim kritik att rikta mot dagens demokratier vad gäller deras förmåga att hantera galopperande ekonomisk ojämlikhet, ökad polarisering mellan stad, land och förort, och gränsöverskridande problem i form av migration och miljöförstöring. Den kritiken måste tas på allvar. Det försvårar auktoritära populisters väg till makten.

● En kris är början på något nytt. Sverige har under lång tid blickat mot USA som sin demokratiska ledstjärna. Men det är dags att tänka om. Den polarisering som existerar där behöver inte upprepas här. De ekonomiska ojämlikheter som alstras där behöver inte få fäste här. De nordiska länderna har historiskt förenat demokrati med en stark välfärdsstat. Den kombinationen slog effektivt undan benen på de krafter som ville exploatera politiskt missnöje. Det är dags för Sverige att blicka framåt med den lärdomen i bagaget."