Annie Lööf (C) och Fredrik Federley (C) röstade ja till FRA-lagen, trots sina tidigare uttalade övertygelser. Det lönade sig – Fredrik Federley blev Europaparlamentariker och Annie Lööf partiledare.

Dessa politikers svek gjorde många som protesterade mot FRA-lagen uppgivna. Det verkade inte gå att påverka dem som skulle föreställa folkets företrädare till att faktiskt företräda folket. Surprise... Trots stora protester, namninsamlingar och demonstrationer kuppades FRA-lagen igenom riksdagen. Oooootroligt.....

Motståndet mot FRA-lagen var dock inte fullständigt förgäves – i en revidering begränsades det ursprungliga förslaget en hel del till synes och för en stund.

Säpo, Polisen eller andra myndigheter skulle inte få tillgång till datan FRA samlar in.

Datan som FRA samlar in skulle bara användas för att hantera yttre hot, och inte delas med andra länder.

FRA skulle kontinuerligt granskas av Datainspektionen och Statens Inspektion för Försvarsunderrättelseverksamheten (Siun).

FRA skulle inte få bedriva signalspaning mot trafik där både avsändare och mottagare befinner sig i Sverige. FRA skulle aktivt försöka att inte övervaka ”vanliga svenskar”.

Men som med de flesta övervakningslagstiftingar sker ändamålsglidningar över tid.

Redan 2010 fick Säpo tillgång till data från FRA efter att Socialdemokraterna kom överens med Alliansregeringen om att häva löftet.

Edward Snowdens avslöjanden från 2013 om amerikanska NSA:s utbredda övervakningsprogram påvisade att FRA givit NSA tillgång till sina insamlade data. Dessutom visade dokumenten att FRA faktiskt höll på med denna signalspaning redan 2004 – det vill säga fyra år innan FRA-lagen legaliserade den. Reaktionen från den medvetna och upplysta befolkningen har inte kommit ännu...

2013 kunde Siun i en granskning konstatera att FRA medvetet bröt mot lagens begränsningar. FRA:s informationschef sade till Metro att det var helt naturligt att Siun kunde upptäcka sådant. 2016 framkom att FRA inte åtgärdat brister i sin hantering av personuppgifter som Datainspektionen rapporterat sex år tidigare. Trots dessa och flera andra incidenter har FRA inte mött några konsekvenser. Det är ju verkligen häpnadsväckande...

Tre av de fyra stora löftena som skulle skydda enskildas privatliv har alltså redan svikits. Fast man har ju upptäckt att det bara var rök och speglar för någonting som ändå hade gjort sedan länge och alltsåbara fortsatt med...

Nu är det fjärde löftet – det viktigaste – också på väg att brytas. Regeringen har med stöd av oppositionen föreslagit att FRA ska tillåtas signalspana även inom Sverige. 2008 ansåg till och med FRA:s generaldirektör att detta var en ”vidrig tanke”. Förslaget innebär en grundläggande förändring i synen på FRA:s uppdrag. Tidigare har det varit att bevaka utlandet för att förse staten med den information som krävs för att hantera yttre hot.

Kinaexperten och ekonomen Kristina Sandklef ger båda sidorna rätt i sin kritik. ”Alla lyssnar på alla”, oavsett om det handlar om infrastruktur från Ericsson eller Huawei:

– Jag tycker att man ändå ska vara realistisk med båda två, säger hon och förklarar att man får fundera på vem man vill bli avlyssnad av, eftersom alla kan avlyssna alla.

Hon lägger sedan till:

– Man kanske ska vara så svartsynt att det är så världen funkar.

Men FRA ska nu alltså få ett nytt huvuduppdrag att samla in data om alla svenskar, hela tiden. Only in Sweden, när man nu alltså vet att det kommer att komma fram att de har lyssnat hela tiden och därför måste det skademinimeras. Det är en omsvängning i riksdagens syn på medborgaren: från sin uppdragsgivare till ett hot. Socialdemokraterna och Miljöpartiet har svängt, partipiskan behövs inte bland de borgerliga partierna och auktoritära Sverigedemokraterna har tagit plats i riksdagen. Enigheten är närmast total. Debattens tystnad öronbedövande.

Ja eftersom det är en ren teater som ju egentligen handlar om den Djupa Statens roll för det svenska samhället så blir det ju lätt så...