Inte Allt Som Finns Att Säga Om Jan Myrdal
2020-10-30
Det är inte allt som finns att säga i den saken..
Vi var faktisk vänner sedan tidigt på min gamla profil och hade en del kontakt.
Jan Myrdal är död. Talade senast med honom för en vecka sedan. Efter tvekan ringde jag honom i Varberg.
Han sade då att han ville dö. Han lät nästan som en isländska saga. Högg orden i sten. Obevekligt, nästan hårt.
"Jag är trött. In i döden trött. Jag är kall. Jag fryser. Kroppen värker. Skriver inget. Stirrar på skärmen. Det är kallt. Jag vill inte. Jag vill dö."
Saklig, klar stämma. Inte ett uns sentimentalitet.
Fläkten - varm luft - han fått, säkerligen av
Lasse Diding
- värmde inte upp hans kropp. Hans knä var slut.
Han satt. Inget levande liv kvar.
En enorm gärning.
Men tomt, kallt. Ensam.
En av vårt lands största intellektuella har dött. Huvudet högre, nyfiken, barnsligt entusiastisk, ville sprida goda böcker, lyfta fram det okända i litteraturen och historien.
Jag talade ganska hårt med Jan. Han uppskattade det.
Sade, som vanligt, emot. Han sade alltid emot.
Vi bråkade egentligen aldrig. Oense, det var vi så att flisor yrde. Och somliga frågor, till exempel Kina och flera andra, lämnade eller då att säga lade vi åt sidan. Vi var ense i för mycket annat för att slösa tid och krut på de frågor vi gick isär.
Litteraturen delade vi, våra passioner för vissa författare och tidsepoker fick samtalen att pyra av en varm eld. Argument, tankar, erfarenheter.
Några av hans böcker fick jag följa från tanke till färdig bok, "Maj -- en kärlek", "När morgondagarna sjöng". Jag vet att även
Madeleine Gustafsson
läste och kom med synpunkter.
Mycket skit kommer många att skriva i tidningar. De flesta vet inte vad de talar om. Inte alls.
Jag kommer säkerligen att återkomma vad gäller Jan Myrdals insatser, oöverblickbara, rörde sig över vida fält.
Jag sörjer.
Just så. Jag sörjer.
Jan, Döden kom, just som du ville och väntade på. Tomt. Trist.
Denna Död, "kom Död, kom dumma Död", som fin vän Lars Forssell en gång skrev.
Vi var faktisk vänner sedan tidigt på min gamla profil och hade en del kontakt.
Crister Enander
1 h ·
Jan Myrdal är död. Talade senast med honom för en vecka sedan. Efter tvekan ringde jag honom i Varberg.
Han sade då att han ville dö. Han lät nästan som en isländska saga. Högg orden i sten. Obevekligt, nästan hårt.
"Jag är trött. In i döden trött. Jag är kall. Jag fryser. Kroppen värker. Skriver inget. Stirrar på skärmen. Det är kallt. Jag vill inte. Jag vill dö."
Saklig, klar stämma. Inte ett uns sentimentalitet.
Fläkten - varm luft - han fått, säkerligen av Lasse Diding - värmde inte upp hans kropp. Hans knä var slut.
Han satt. Inget levande liv kvar.
En enorm gärning.
Men tomt, kallt. Ensam.
En av vårt lands största intellektuella har dött. Huvudet högre, nyfiken, barnsligt entusiastisk, ville sprida goda böcker, lyfta fram det okända i litteraturen och historien.
Jag talade ganska hårt med Jan. Han uppskattade det.
Sade, som vanligt, emot. Han sade alltid emot.
Vi bråkade egentligen aldrig. Oense, det var vi så att flisor yrde. Och somliga frågor, till exempel Kina och flera andra, lämnade eller då att säga lade vi åt sidan. Vi var ense i för mycket annat för att slösa tid och krut på de frågor vi gick isär.
Litteraturen delade vi, våra passioner för vissa författare och tidsepoker fick samtalen att pyra av en varm eld. Argument, tankar, erfarenheter.
Några av hans böcker fick jag följa från tanke till färdig bok, "Maj -- en kärlek", "När morgondagarna sjöng". Jag vet att även Madeleine Gustafsson läste och kom med synpunkter.
Mycket skit kommer många att skriva i tidningar. De flesta vet inte vad de talar om. Inte alls.
Jag kommer säkerligen att återkomma vad gäller Jan Myrdals insatser, oöverblickbara, rörde sig över vida fält.
Jag sörjer.
Just så. Jag sörjer.
Jan, Döden kom, just som du ville och väntade på. Tomt. Trist.
Denna Död, "kom Död, kom dumma Död", som fin vän Lars Forssell en gång skrev.
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Norberg.