"De holländska forskarna Gerard Aalders och Cees Wibes visar i boken att Jakob och Markus Wallenberg fick rejält betalt av IG Farben, Bosch och andra tyska företag för att kamouflera ägandet av tyska dotterbolag i USA. Detta för att skydda dem från konfiskering genom USA:s Enemy Property Custodian, “en federal organisation med befogenheter att ingripa mot bolag som ägdes av företag i länder med vilka Förenta staterna låg i krig”. Brödernas agerande var rent av kriminellt.

 

Uppgörelsen med bl a Farben och Bosch ägde rum 1939 och innebar att företagen hade rätt att köpa tillbaka aktier till ett förutbestämt pris inom två år efter slutet av det kommande kriget. Bröderna Wallenberg var alltså införstådda med och hade ingen invändning mot Hitlers planer för storkrig.

IG Farben var på 30-talet världens största företag. IG Farben ägde en del av Auschwitz och tillverkade dessutom giftgasen Zyklon, vilken användes för storskaliga avrättningar i de nazistiska koncentrationslägren. Det var en direktör i IG Farben som tog fram krigsupprustningsplanen 1936 för Hitlers regering. Bosch var en huvudleverantör till den tyska krigsindustrin, och liksom IG Farben och många andra stora tyska företag betalade Hitlers SS för leverans av slavarbetare. Det är omöjligt att J och M Wallenberg inte kände till dessa förhållanden.

 

Aaldes och Wibes visar också att Jakob och Markus köpte stöldgods inklusive aktier och diamanter från nazisterna. När boken Affärer till varje pris publicerades i Sverige uppmanades familjen Wallenberg att dementera dessa och andra uppgifter. Det har de aldrig gjort.

 

Dessutom visar Aaldes och Wibes att det Wallenberg–kontrollerade företaget SKF aktivt verkade för att strypa leveransen av bl a kullager till försvarsindustrin i USA och i stället levererade produkter från sina amerikanska fabriker till Nazityskland genom dotterföretag i Sydamerika.

Jakob Wallenberg “utnämndes 1941 av Hitler till ‘Kommendör av Tyska örnens förtjänstorden’ som förlänades endast ett fåtal utlänningar som gjort Tredje riket synnerligen stora tjänster”. Markus var tillräcklig slug för att inte ta emot en orden från Hitler och lyckades efter kriget att framstå som en vän av de allierade. Men han var lika djupt insyltad som Jakob i det kriminella samarbetet med nazisterna.

 

Med tanke på de olika former av stöd som nazisterna fick av Sveriges regering under andra världskriget, t ex transport av trupper i SJ:s tåg samt utnyttjande av Bromma flygplats för militära ändamål, var Markus och Jakobs vinstbringande samarbete med nazisterna sannerligen en “riktigt svensk historia”...."

 

"Orderstocken var i slutet av 1946 tre gånger större än årets utfakturering. Bland annat ställdes man inför jättelika leveranser till Sovjetunionen under en femårsperiod. Efter påtryckningar från svenska regeringen började Asea göra stora nyinvesteringar i fråga om tillverkningskapaciteten för att klara både ryska och svenska leveranser. "