ASEA Från Wikipedia

2020-10-17
EJ //
" Insikten av historia, är nog den sämsta av sidor i Svensken...🇸🇪
 
Det är nästan jävligt pinsamt...
 
Allt är några knapptryck bort för att sopa folie' - hatts - stämpeln bort..☝️
^Wikipedia nedan*
(Om nu de ochså bär "hatt'n)
‐---------------------------⛷💵🛰
Efter diverse nedskärningar kom man dock 1924 ganska helskinnade ur krisen. Samtidigt kom stora order som bidrog till återhämtningen. Det gällde bland annat Västra stambanans elektrifiering, exportorder på stora generatorer och beställningar på transformatorer. För att skydda hemmamarknaden slöts (1925) en kartellöverenskommelse med Luth & Rosén, Elektromekano, Siemens och AEG. Efter ett misslyckat försök från amerikanska General Electric att få kontroll över Asea kom istället företaget 1929-30 inlemmas i Wallenberggruppen. I slutet av 1920-talet började en motsättning mellan Asea och Telefon AB L M Ericsson (LME) bli tydlig. 1928 hade nämligen Ericsson, eller LME som det då i kortform kallades, köpt Sieverts Kabelverk i Sundbyberg. Sieverts Kabelverk var landets ledande tillverkare av elkablar, och hade en hel del starkströmsprodukter i sortimentet: kondensatorer, installationsmateriel med mera. Dessutom var man ensam i Sverige att tillverka jordkablar. Asealedningen blev djupt missnöjd att inte de blivit tillfrågade, då de flera år riktat in sig på att köpa Sieverts. Som ett direkt resultat lät Asea 1929 uppföra ett nytt kabelverk i Västberga åt den sedan tidigare Asea-ägda Liljeholmens Kabelfabrik. 1931 gick så också Liljeholmen in den internationella kabelkartellen ICDC. Hösten 1930 köptes slutligen konkurrenten Luth & Rosén upp av Asea efter åratal av förhandlingar. Luth & Rosén hade emellertid varit Sieverts återförsäljare på starkströmssidan, sålunda stod istället LME nu inför problem på tillverkningssidan. 1933 lyckades de båda elektroföretagen få till stånd en fredlig lösning på problemet, där Asea tilldelades starkströmsområdet och LME svagströmsområdet. Kabeltillverkningen reglerades genom ett kartellavtal. Svenska Fläktfabriken och Elektromekano köptes samma år av Asea mot bakgrund av Kreugerkraschen. Elektromekano och Svenska Fläktfabriken, eller Fläkt, hade ingått i Kreugerkoncernen. 1933 var också det år då Aseas logotyp ändrades. Den gamla, som införts någon gång under slutet av 1800-talet, bestod av den indoeuropeiska sol- eller lyckosymbolen svastikan, kompletterad med bokstäverna A, S, E, och A. Nazismen, som använde en liknande symbol, hade vuxit sig stark och detta år tagit makten i Tyskland. Detta resulterade i att Aseas vd Sigfrid Edström beordrade att hakkorset skulle tas bort ur firmamärket. Nazisterna hade gjort logotypen obrukbar.[7]
 
1936 kom nästa stora företagsförvärv då Elektriska AB Helios (Elektro-Helios eller Helios) och hisstillverkaren Graham Brothers köptes upp, båda två privatägda företag. Graham Brothers kom att inordnas i Elektromekano. 1938 gav sig Asea in i ett nytt verksamhetsområde då AB Asea Svetsmaskiner bildades. Det var den omställning inom verkstadsindustrin från nitade och gjutna konstruktioner till svetsning som var anledningen till detta. Andra världskriget (1939–45) kom för Aseas del, liksom för många andra svenska företag, att innebära en systematisk inriktning på hemmamarknaden. Av stor betydelse för den elektriska industrin var att det nu fanns en inhemsk leverantör av koppar genom Bolidenföretagets tillkomst. 1942 levererade Asea världens dittills största transformator till Stockholms Elverk, en anläggning på 120 MVA, 220 kV. De närmaste åren efter kriget kom Asea att drabbas av en akut kapacitetskris. Orderstocken var i slutet av 1946 tre gånger större än årets utfakturering. Bland annat ställdes man inför jättelika leveranser till Sovjetunionen under en femårsperiod. Efter påtryckningar från svenska regeringen började Asea göra stora nyinvesteringar i fråga om tillverkningskapaciteten för att klara både ryska och svenska leveranser. Fabriker etablerades på en rad nya orter, till exempel Robertsfors 1948 (isolationsmaterial), Bollnäs 1950 (relätillverkning) och Gamleby 1954 (apparatdetaljer). Samma tendens till nya utlokaliseringar fanns också hos dotterbolagen; HELIOS – (Alingsås, Mariestad och Borås), Asea Svetsmaskiner (Sävsjö och Hovdala), STAL – (Norrköping). En liknande utveckling kan också tydas hos dotterbolag i utlandet. Vid det här laget var Asea-koncernen en mycket helt heltäckande företag inom starkströmsområdet med tillverkning av bland annat generatorer, turbiner, kablar, hiss- och transportanordningar, svetsutrustning, fläktar, ellok, elöverföringsanläggningar (listan kan göras lång)."
EJ //
" Insikten av historia, är nog den sämsta av sidor i Svensken...🇸🇪
 
Det är nästan jävligt pinsamt...
 
Allt är några knapptryck bort för att sopa folie' - hatts - stämpeln bort..☝️
^Wikipedia nedan*
(Om nu de ochså bär "hatt'n)
‐---------------------------⛷💵🛰
Efter diverse nedskärningar kom man dock 1924 ganska helskinnade ur krisen. Samtidigt kom stora order som bidrog till återhämtningen. Det gällde bland annat Västra stambanans elektrifiering, exportorder på stora generatorer och beställningar på transformatorer. För att skydda hemmamarknaden slöts (1925) en kartellöverenskommelse med Luth & Rosén, Elektromekano, Siemens och AEG. Efter ett misslyckat försök från amerikanska General Electric att få kontroll över Asea kom istället företaget 1929-30 inlemmas i Wallenberggruppen. I slutet av 1920-talet började en motsättning mellan Asea och Telefon AB L M Ericsson (LME) bli tydlig. 1928 hade nämligen Ericsson, eller LME som det då i kortform kallades, köpt Sieverts Kabelverk i Sundbyberg. Sieverts Kabelverk var landets ledande tillverkare av elkablar, och hade en hel del starkströmsprodukter i sortimentet: kondensatorer, installationsmateriel med mera. Dessutom var man ensam i Sverige att tillverka jordkablar. Asealedningen blev djupt missnöjd att inte de blivit tillfrågade, då de flera år riktat in sig på att köpa Sieverts. Som ett direkt resultat lät Asea 1929 uppföra ett nytt kabelverk i Västberga åt den sedan tidigare Asea-ägda Liljeholmens Kabelfabrik. 1931 gick så också Liljeholmen in den internationella kabelkartellen ICDC. Hösten 1930 köptes slutligen konkurrenten Luth & Rosén upp av Asea efter åratal av förhandlingar. Luth & Rosén hade emellertid varit Sieverts återförsäljare på starkströmssidan, sålunda stod istället LME nu inför problem på tillverkningssidan. 1933 lyckades de båda elektroföretagen få till stånd en fredlig lösning på problemet, där Asea tilldelades starkströmsområdet och LME svagströmsområdet. Kabeltillverkningen reglerades genom ett kartellavtal. Svenska Fläktfabriken och Elektromekano köptes samma år av Asea mot bakgrund av Kreugerkraschen. Elektromekano och Svenska Fläktfabriken, eller Fläkt, hade ingått i Kreugerkoncernen. 1933 var också det år då Aseas logotyp ändrades. Den gamla, som införts någon gång under slutet av 1800-talet, bestod av den indoeuropeiska sol- eller lyckosymbolen svastikan, kompletterad med bokstäverna A, S, E, och A. Nazismen, som använde en liknande symbol, hade vuxit sig stark och detta år tagit makten i Tyskland. Detta resulterade i att Aseas vd Sigfrid Edström beordrade att hakkorset skulle tas bort ur firmamärket. Nazisterna hade gjort logotypen obrukbar.[7]
 
1936 kom nästa stora företagsförvärv då Elektriska AB Helios (Elektro-Helios eller Helios) och hisstillverkaren Graham Brothers köptes upp, båda två privatägda företag. Graham Brothers kom att inordnas i Elektromekano. 1938 gav sig Asea in i ett nytt verksamhetsområde då AB Asea Svetsmaskiner bildades. Det var den omställning inom verkstadsindustrin från nitade och gjutna konstruktioner till svetsning som var anledningen till detta. Andra världskriget (1939–45) kom för Aseas del, liksom för många andra svenska företag, att innebära en systematisk inriktning på hemmamarknaden. Av stor betydelse för den elektriska industrin var att det nu fanns en inhemsk leverantör av koppar genom Bolidenföretagets tillkomst. 1942 levererade Asea världens dittills största transformator till Stockholms Elverk, en anläggning på 120 MVA, 220 kV. De närmaste åren efter kriget kom Asea att drabbas av en akut kapacitetskris. Orderstocken var i slutet av 1946 tre gånger större än årets utfakturering. Bland annat ställdes man inför jättelika leveranser till Sovjetunionen under en femårsperiod. Efter påtryckningar från svenska regeringen började Asea göra stora nyinvesteringar i fråga om tillverkningskapaciteten för att klara både ryska och svenska leveranser. Fabriker etablerades på en rad nya orter, till exempel Robertsfors 1948 (isolationsmaterial), Bollnäs 1950 (relätillverkning) och Gamleby 1954 (apparatdetaljer). Samma tendens till nya utlokaliseringar fanns också hos dotterbolagen; HELIOS – (Alingsås, Mariestad och Borås), Asea Svetsmaskiner (Sävsjö och Hovdala), STAL – (Norrköping). En liknande utveckling kan också tydas hos dotterbolag i utlandet. Vid det här laget var Asea-koncernen en mycket helt heltäckande företag inom starkströmsområdet med tillverkning av bland annat generatorer, turbiner, kablar, hiss- och transportanordningar, svetsutrustning, fläktar, ellok, elöverföringsanläggningar (listan kan göras lång)."

Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför

Swish

Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Engström.

Lämna ett svar

Carl på social media

Patreon

Här kan du visa ditt stöd genom att bli månadsgivare på Patreon.

Swish

Bidra genom att Swisha till 076-118 25 68, mottagare är Caroline Engström.

De Fria

Besök folkrörelsen som jobbar för demokrati genom en medveten och upplyst befolkning!
linkedin facebook pinterest youtube rss twitter instagram facebook-blank rss-blank linkedin-blank pinterest youtube twitter instagram