Hagelin levde i flera år som affärsman i Tyskland. Vid årsskiftet 1939–1940 bosatte han sig i Oslo. Han hjälpte Vidkun Quisling att få audiens hos Hitler i december 1939 och medverkade den 9 april 1940 vid Quislings "regeringsbildning" i det under andra världskriget av Tyskland ockuperade Norge. Den 25 september 1940 blev han av Reichskommissar Josef Terboven utnämnd till kommissariskt statsråd för det nyupprättade "inrikesdepartementet", och den 1 februari 1942 till inrikesminister i Quislings "nationella regering". Hagelin hade en väsentlig del av ansvaret för "nyordningen" av förvaltningen, särskilt för den nya kommunallagstiftningen, där man försökte införa tyskarnas Führerprinzip.

Hagelin blev misstänkt för korruption, frikändes, men avgick i november 1944 och levde därefter ett anonymt liv till dess att han greps vid Norges befrielse. Han dömdes till döden i december 1945 och avrättades året därpå.

Den som dock betydde mest för Norges roll i det kalla kriget var Jens Christian Hauge.

Jens Christian Hauge, född 15 maj 1915 i Aker, Akershus fylke, död 30 oktober 2006 i Oslo, var en norsk motståndskämpe och politiker (Arbeiderpartiet). Han var bland annat ledare för den hemliga militära organisationen Milorg under andra världskriget.

Hauge var utbildad jurist. Hauge anslöt sig till motståndsrörelsen 1941, året efter Nazitysklands ockupation av Norge. Efter segern 1945 blev han vid 30 års ålder Norges genom tiderna yngste försvarsminister, en post han innehade fram till 1952 i regeringarna Gerhardsen respektive Torp. Som försvarsminister förespråkade han bland annat norskt medlemskap i NATO.

Hauge var en mycket respekterad person i Norge, inte minst tack vare sin hjältestatus från krigsåren. Hans inflytande och arbete sträckte sig också utanför den rent politiska sfären. Han var exempelvis häpnadsväckande nog en av de drivande krafterna bakom skapandet av både Statoil och SAS. Han var styrelseordförande i Statoil 1972-74 och tillhörde SAS ledning 1962-83.

År 1995 tilldelades Hauge Norges högsta civila utmärkelse, Medaljen for borgerdåd i guld.

Så till det som förenar, basen är insprängd i berget i Ramfjorden söder om Tromsö. Den är hela 25 000 kvadratmeter stor till ytan, djupvattenkajen ett omfång på cirka 3 000 kvadratmeter. Och inloppet till anläggningen består av en nästan en kilometer lång tunnel.

Olavsvern består utöver den 340 meter breda hamnanläggningen med torrdocka även av verkstäder, ammunitionslager och kontor. Under bar himmel finns en flytkaj som kan ta emot större skepp, bland annat amerikanska atomubåtar.

Basen stängdes 2002 och blev året efter underlydande till Haakonsverns örlogsstation i Bergen. Verksamheten har varit inriktad på den norska marinen, men också på träning av elitstyrkor – både inhemska och allierade.

Försäljningen till Olavsvern Group 2013, som gav 38 miljoner norska kronor – långt under marknadspris – drog på sig stor kritik i internationella medier med Natoanknytning.

I amerikanska Newsweek ifrågasattes hur Norge kunde sälja en marinbas så nära Ryssland.

Kritiken blev inte mindre när det 2015 framkom att ryska forskningsfartyg, bland annat från olje- och gasföretaget Gazprom, fått tillgång till basen.

Men genom ett större aktieövertagande genom WilNor Governmental Services AS, som genomfördes 2019, kontrollerar det norska försvaret åter basen.

Enligt NRK ska nu Olavsvern stå redo att öppnas för att ge plats åt bland annat tre Seawolf-ubåtar från USA:s flotta. Högt uppsatta amerikanska officerare har setts vid basen på sistone och i fredags ställde sig Norges försvarsminister Frank Bakke-Jensen positiv till att amerikanska styrkor ska få använda basen i Natosamarbetet.

Han körde därmed över majoriteten i kommunstyrelsen i Tromsö som gett uttryck för att man inte vill se amerikanska soldater i området. Andra kritiker har riktat in sig på att Norge nu är på väg att överge den traditionella linjen att vara en buffertzon mellan stormakterna genom ett territorialförsvar och att därmed inte tillåta permanenta baser för främmande trupper.

Ryssland, som byggt upp en stark flotta i norra Atlanten och som har sin gräns bara cirka 350 kilometer från Olavsvern, har kritiserat den norska omsvängningen för att ”öka spänningarna och risken för militära insatser”, enligt brittiska The Times.

Hur kan då detta se ut under ytan...