Bristande sexlust är inte ovanligt. Jag har många vänner och klienter som – oavsett kön – har beskrivit exakt samma sak. Och för kvinnor är bristande lust den absolut vanligaste sexuella svårigheten.

Men vår förståelse av problemet är ofta helt fel.

Det menar i alla fall författaren Wednesday Martin. I sin bok ”Untrue” som kom 2018, skriver hon kaxigt att allt vi tror oss veta om kvinnlig sexualitet och monogami är en lögn. Som till exempel att kvinnor har lägre sexdrift av naturen och helst vill ha sex inom ramen för en kärleksrelation – medan män vill ”så sin vildhavre”. Eller att kvinnor är mer passiva och mindre äventyrliga sexuellt än män.

Även om Martin slår in några öppna dörrar så har hon en poäng. De här föreställningarna om kvinnlig (och manlig) sexualitet florerar överallt. De frodas i veckotidningar och reproduceras gång på gång i Hollywoods storfilmer och märks såväl i jargongen på skolgården som hos läkaren på vårdcentralen.

Idén om att kvinnors sexdrift skulle vara lägre av naturen har kritiserats av feminister, som menar att den bristande sexlusten snarare har med omkringliggande faktorer att göra – som att kvinnor tjänar mindre samtidigt som de utför mer obetalt arbete i hemmet. Detta leder till en högre grad av stress, oro och nedstämdhet – sinnestillstånd som inte tenderar att göra människor så där jättekåta. Andra skäl kan vara tidigare övergrepp eller det faktum att kvinnorollen är så konstruerad kring att vara den givande vilket kan göra det svårare att ta för sig sexuellt.

Jag får dåligt samvete när jag tänker på det, men honom skulle jag inte ha nåt emot!

Ändå har låg sexdrift hos kvinnor blivit medikaliserad. Många läkemedelsföretag har desperat sökt efter en kvinnlig motsvarighet till viagra. Eftersom problemet är så utbrett finns feta pengar att tjäna. Ett sådant läkemedel kan förstås fylla en funktion, men risken är att man individualiserar ett problem istället för att åtgärda de strukturer som orsakat det.

Martin poängterar dock att det för kvinnor sällan handlar om bristande lust generellt, utan en bristande lust till den man lever i en tvåsam relation med.

Detta är något som bekräftas av sexologen och psykologen Meredith Chivers vid Queens universitet i Ontario. För att studera kvinnors tändningsmönster har hon bland annat använt en pletysmograf – ett instrument som placerar i slidan för att mäta hur blodfylld klitoris är. Tanken är att få ett mer objektivt värde för upphetsning. Chivers upptäckte att kvinnorna i högre utsträckning än män blev kåta av berättelser som involverade främlingar jämfört med en välbekant älskare (som den egna partnern). Men när kvinnorna själva skulle skatta sin upphetsning, blev det tydligt att de tonade ner sin upplevelse när det stimuli de (fysiskt) tänt på, inte var socialt acceptabelt.

Min vän nickar och pekar på mig med gaffeln:

– Exakt! Y på mitt jobb är så het. Jag får dåligt samvete när jag tänker på det, men honom skulle jag inte ha nåt emot!

Psykologen och forskaren Marta Meana, visar (tvärtemot den allmänna föreställningen) att män oftare är nöjda i långa relationer så länge som de har regelbundet sex med sin partner. Kvinnor rapporterar däremot ett betydligt större missnöje både med sin relation och med sexet, även om de har sex regelbundet.

Detta gäller dock inte homosexuella kvinnor. De är betydligt mer nöjda med sitt sexliv än både hetero- och bisexuella kvinnor, enligt en rapport från Folkhälsomyndigheten från 2019. Ett skäl verkar vara att kreativitet, experimentlusta och tålamod är mer utmärkande för kvinnor som har sex med kvinnor, jämfört med kvinnor som har sex med män.

Många heterokvinnor jag talat med menar att just kreativiteten saknas i sovrummet. Att det är som att följa ett schema: Först ställning a, sedan b och sist c. Den penetrationsfixerade heterosexuella praktiken påverkar troligen även lusten hos alla de kvinnor som inte får orgasm enbart av kombinationen penis i vagina – runt 50 procent.

Borde vi då åtminstone hitta ett botemedel mot monogamins monotoni?

Enligt en studie från universitetet i Indiana var det största hotet mot långa, monogama relationer just uttråkning. Av 3 341 respondenter rapporterade hälften att de antingen var uttråkade i sin relation eller på gränsen att bli uttråkade. Kvinnor var dubbelt så benägna att rapportera att de var uttråkade redan under det första året av en relation, långt tidigare än män.

Så att idén att monogami skulle vara att föredra för kvinnor rent sexuellt stämmer alltså inte. Däremot har andra institutioner förstås bidragit till monogamin som den mest hajpade relationsformen. Den kristna moral som fortfarande genomsyrar vårt samhälle och de lagar som styr arvsrätten har gjort att de som inte är monogama straffas socialt eller ekonomiskt.

För många gör tryggheten i en monogam relation att de vågar vara lekfulla, ta risker och känna lust på ”ett säkert sätt”. Men för andra är det just tryggheten och det familjära som minskar begäret. Våra emotionella och våra sexuella behov följs ofta inte åt. För att hålla lusten vid liv behöver man vara fantasifull, beredd att bredda sin repertoar samt både uppmärksamma den andres behov och ta ansvar för att formulera sina egna.

När jag och min vän får in efterrätten säger jag:

– Istället för att bota bristande sexlust med viagra, borde vi kanske hitta ett botemedel mot monogami?

Hon skrattar och säger:

– Men jag älskar ju X!

– Okej då! Men kanske borde vi då åtminstone hitta ett botemedel mot monogamins monotoni?"