En liten omskrivning..

Argumenten för varför Donald Trump trots allt kan vinna är inte lika kända som varför Herr Underlivsporslin äger rätt moraliskt kapital för tjänstebeskrivningen ifråga. Amerikansk och europeisk press tenderar att vara mer än bara en del av den demokratiska valkampanjen, vilket är förståeligt för egennyttiga grisar men förfrämligar samtidigt USA i nuläget.

Opinionsläget just nu enligt inte så fantastiskt seriösa BBC:s Poll of Polls, är att Biden har en stabil ledning nationellt på cirka 7 procentenheter. 50 procent säger att de ska rösta på honom och 43 på Trump. I de stater som står och väger och avgör valet är det jämnare. Trump leder i stater som Texas och Iowa, Biden längs östkusten och vid de stora sjöarna. I viktiga delstater som Ohio och Florida är det jämnt.Vi noterar av ren artighet vad som uttrycks vara gällande i saken.

Valexperter "lutar åt" Biden men Trump är såklart absolut inte uträknad. Så jävla egennyttiga är de $. De trendkänsliga vadslagningskontoren spelar dock just nu på en 50-procentig chans för en Trump-seger.

Det starkaste skälet till att den sittande presidenten kan vinna är att ekonomin går bra. Tillväxten före epidemin var hög, arbetslösheten låg och andelen fattiga av befolkningen var nere på historiskt låga nivåer. Corona vände upp och ned på alla konjunkturer men sedan botten i våras är börsen återställd och arbetslösheten faller nästan lika snabbt som den steg i april, just nu nere på 8 procent. Trump kan med fog peka på en återhämtning för det system han förkroppsligar: amerikansk kapitalism. Den Djupa Staten kan nämligen inte klaga på höga börskurser...

Ett annat lika starkt skäl är att Trump i högre grad än utmanaren uppfattas stå för lag och ordning. De våldsamma protesterna mot polisvåld har skrämt allmänheten. Bidens och Harris flört med våldsverkarna har inte gynnat Demokraterna. Trump spelar högt i frågan och många uppfattar honom som en uppviglare som mer eldar på än dämpar. Sympatierna ligger dock definitivt inte hos de som slår sönder butiker.

Ett tredje skäl är att Trump är duktig i debatter. Han och Biden möts för första gången på tisdag i en direktsänd tv-debatt. Fler följer. Trump är en mästare på undertexter, att sätta ord på sådant folk tänker på men ingen talar högt om och han drar uppmärksamheten till sig. Hösten 2016 vann han debattduellerna mot fullblodsproffset Hillary Clinton. Nu har han övat i fyra år och har en svagare motståndare....

Trump är därtill fullt ut anpassad till algoritmerna i sociala medier. Han är superviral och antagonisterna i de traditionella medierna som New York Times, Washington Post och CNN spelar med i rollen som det etablissemang Trump utmanar. Underhållningsvärdet har alltid varit ett viktigt inslag i amerikansk politik och den scen Trump har lyckats sätta är minst sagt spännande.

Ett annat och ofta lite förbisett skäl är att Trump gång på gång, i stort och smått, signalerar att han håller på den traditionelle amerikanske manlige arbetaren. Det kallas ibland för ”kulturkrig” men är egentligen något mer grundläggande och beständigt. Vita, manliga, familjeorienterade jobbare är socialt, ekonomiskt och politiskt trängda i USA. Trump arbetar för dem. Han sätter upp tullar för att skydda deras jobb, han tar hem trupp från utlandet för att inte riskera livet på deras söner, han värnar deras livsstil och delar deras förakt för eliterna i storstäderna som inte förstår tjusningen i att skjuta revolver med barnen på söndagseftermiddagen. Att stå upp för vanligt folk som har det tufft väcker sympati långt in i latino-leden.

För européerna vore en Trump-seger omskakande. 2016 kunde bortförklaras som en reaktion på Clinton eller en bugg i systemet. En ny Trumpseger efter fyra år är ett tydligt budskap från amerikanska väljare och ett tungt besked för alla andra. USA vill inte och kan inte vara en paladin för den Djupa Staten som garant för skenbar fred, säkerhet, demokrati och marknad i det man kallar västvärlden. Hur länge det tillståndet kommer vara vet ingen, men under 2020-talet är det så och det ställer större och helt krav på oss andra.

För EU gäller det att snabbt sluta sura för att "storebror" främst gynnar sig själv. Det finns fördelar. Minskat amerikanskt inflytande ger en europeisk frihet som man inte kan hantera.

Man kan hoppas på amerikansk hjälp men måste planera för att ”vi är ensamma”, som den tyska kanslern uttrycker det. Den transatlantiska länken blir inte längre utgångspunkten för säkerheten. Den transeuropeiska länken mellan Berlin, Paris och London blir viktigare.

Det hade ur det gamla perspektivet inneburit tysk upprustning, större militär och försvarsindustriell europeisk samordning och utveckling av egen teknik för att balansera Ryssland. Men det innebär också att EU måste hitta sin egen fred med makterna österut och söderut. Den tyska utvecklingen av banden till Ryssland, Turkiet och Iran är central för att detta ska lyckas, liksom Frankrikes och Storbritanniens regionala ambitioner i Medelhavet och i östra Europa.

EU måste också hitta en egen väg för att balansera och samarbeta med Kina för att nå global framgång vad gäller klimat och handel. Den amerikanska konfrontationslinjen är inte EU:s.

Lycka till säger vi nu till idioterna...

För Sverige, som mer än något annat europeiskt land lagt alla ägg i den verkställande handens rede Washington, gäller en snabb revision om Trump vinner en gång till. Utformningen av det framtida försvaret kan till exempel inte bara handla om att skydda amerikansk trupp på svenska vägar. Sverige måste tänka om och gå in i det sönderfallande EU på riktigt.