Vägen till helvetet är stensatt med fromma förhoppningar.

Så det gäller även för oss själva att rationellt förstå var vi som individer har varit före vårt " nu ". Av avgörande betydelse för oss är därför att lära oss själva det och sedan gäller för den nuvarande situationen, vad och varför vi var som vi var tillbaka tidigare och vad vi har lärt oss av och under den resan. Utan att (helt) förstå var vi har varit och de lärdomar som kommer ur detta, är varje efterföljande resa vi åtar oss alltid den första gången för oss, jungfrulig mark som i alla aspekter gör oss till eviga nybörjare. Det dömer oss att upprepa våra fel till dess att vi lär oss själva att låta bli.

Tiden för den största risken för misslyckande är när vi aldrig har gått själva för egen kraft förut i tanken, även om vi kanske egentligen till delar har gjort det och bara inte förstod det .... eller då att vi var av någon avsiktligt felinformerade - formaterade i tanken. Att inte veta " vår " egen själsliga historia (faktiskt mer ofta än historien om dem som kom före oss) dömer oss att i all oändlighet upprepa tidigare misstag, fel varv, återvändsgränder och eländiga misslyckanden. Det dömer oss till helt enkelt till dumhet- idioti.

Om kartan har subtilt förändrats eller ändrats mer (eller ännu värre, kontinuerligt förändrats) då vi har upprepade gånger försäkrats om att allt vi grundar våra värderingar på är sant och korrekt, ett " faktum " som bekräftats av grupptänkande, konsensus och offentlig maktproklamation, då blir vi kvar i att planlöst vandra i landskapet för intellektuellt tiggeri lika förvirrade av slumpmässiga förbipasserande för tydliga anvisningar eller möjligen till och med en bättre karta över vår egen intellektuella tillvaro. Gjord av andra...

Under dessa förhållanden, kan några bland oss drista sig till att förklara med någon grad av säkerhet att de " vet " att bilden av verkligheten som finns utspridd framför dem som visas på den kognitiva kartan är sann och korrekt, en ärlig och uppriktig bild av vad som ligger bortom kullen, på så vis minskar behovet av att faktiskt resa dit för att bekräfta äktheten av kartan i handen. Men det går inte för någon att med säkerhet veta vad andra tänker eller känner, ännu mycket mindre alla andra.

Hur kan då någon lita på en handling av en sådan tvivelaktig stamtavla och härstamning för att göra något annat än att hjälpa till att starta en lägereld på sidan av vägen och värma våra händer medan vi samlar våra egna tankar kring hur denna logiskt konsekventa kedja måste se ut som har lett oss hit där vi nu faktiskt befinner oss i våra känslor?

Ett av de största problemen i Sverige idag är att många människor helt enkelt inte verkar bry sig om vad de själva gör eller ens varför de känner som gör längre. Nivån på intellektuell lättja, ignorans och apati som vi nu bevittnar i detta land är snart lika bedövande som bedrövande.

Naturligtvis är detta inte sant för alla. Det finns fortfarande många svenskar som är extremt hårt arbetande ur perspektivet större tänkande av egen suverän kraft, som försöker att utveckla sin emotionella självförståelse. Men totalt sett visar det sig verkligen att folk inte har så överdrivet mycket stolthet för sitt eget arbete med sin egen själsliga utveckling för att utvecklas som människa, som de en gång hade, de bryr sig inte längre. De flesta har det yttre livspusslet för ögonen och är fångade i utvecklingsriktningen till ett alltmer emotionellt grundlöst och kollektivistiskt materialistiskt samhälle. Den banala själsliga ödemarken - inte sällan beskriven som dödsskuggans dalar.

Några av alla de exempel som vi kan se idag är ganska roliga - tragikomiska. Andra är mer än bara lite störande. Några är direkt stötande. Men de har alla dock ett gemensamt tema, svenskar från alla samhällsskikt är helt enkelt på väg att ge upp sig själva och sin förståelse för varför de själva mår allt sämre. Människor är på väg att ge upp sin egen förmåga till självständigt tänkande och därmed sin omvårdnad och sitt eget ansvar för det egna känslolivet. De är på väg att falla offer för sig själva.

Oavsett om de är lärare, akademiker, människor i serviceyrken eller snabbmatsarbetare, verkligheten är den att det nu rfinns en hel del människor där ute som verkar ha mentalt flippat ut helt och hållet.

Få som är uppmärksamma på händelser i omvärlden genom mer än den gängse mikroskopisk lins eller mer exakt en Main Stream Media (MSM) lins för beskrivning av tillvaron, skulle förneka att de allra flesta människor missbrukas av sitt "ledarskap" genom en mängd olika positioner och funktioner som sträcker sig från lokal, regional, nationell och internationell politikernivå vidare genom byråkrater, ekonomichefer, företagscontrollers, religiösa ledare, mediemoguler och krigsherrar. Och så givetvisja, bankirerna...

De allra flesta människor verkar vara omedvetna om detta missbruk och bara passivt accepterar vad som görs för dem i namnet av att det är för deras eget bästa. Varför är det så? Med ett av följande valfria ord - indoktrinering - hjärntvätt - konditionering - formatering.

Den kraftigt ökade tillgången till information som Internet gör möjlig är ansvarig för att ett stort antal människor åtminstone blir medvetna så långt som till förekomsten av detta missbruk. Men även bland denna mer medvetna grupp, tycks möjligheten att vidta effektiva åtgärder för att stoppa missbruket i högsta grad vara saknad. Varför är det så? Med ett av följande valfria ord - indoktrinering - hjärntvätt - konditionering - formatering.

Det finns dock en betydligt mindre grupp som aktivt försöker motverka missbruk genom att koordinerat protestera och manifestera sin motvilja och de förlorar inte längre kampen. Varför är det så? Med ett av följande valfria ord - indoktrinering - hjärntvätt - konditionering - formatering - som motverkas genom att allt fler faktiskt nu försöker utveckla sin emotionella självförståelse

Utan förståelse för de grundläggande orsakerna till känslomässigt upplevda problem, så är det inte rimligt att tro att det går att skapa en lösningsmodell som är orienterad mot förbättring, det är bara möjligt att bromsa försämringshastigheten i det ovillkorliga utvecklingsförloppet, möjligen alltså. men tro mig, ränta är fortfarande en funktion av tid och kärleken till drömbaserad digitalkonfetti kommer aldrig att bli besvarad.

För att skapa en möjlig förbättring så måste människor engagera sig och börja tänka fritt självständigt av egen kraft, och då inte minst betrakta sig själva och grunderna till sin egen emotionella kognitiva disposition i en större utsträckning, människor måste börja hävda sin själsliga och intellektuella suveränitet eller gå under i djupa mörkret av sina egna förtvivlande känslor. Kampen mot mörkret börjar och vinns inom oss själva.

Vägen ur helvetet är kantad med brustna illusioner...