”Vi är så globala att det nästan är konstigt att prata om begrepp som internationell kompetens inom bolaget, det är kompetensen vi efterfrågar. Att komma från Sollentuna eller New Dehli är oväsentligt i vår värld. Mångfalden är lika naturlig som att vi andas”, säger Anki Ljung, Head of Talent Acquisition Sweden & Group Functions på Ericsson...

Det är ingen slump att nästan alla de senaste terrorattackerna i Nordafrika har antingen förberetts i Libyen eller begåtts av miliser utbildade i Libyen eller Irak. Boko Haram, Al-Qaida i den islamiska Maghreb, ISIS, Malis Ansar Dine, och bokstavligen tiotals andra, har alla haft stor nytta av förstörelsen av Libyen.

Genom att säkerställa spridningen av terrorgrupper i hela regionen hade den Djupa Staten skapat en efterfråga på militärt bistånd som inte existerade dessförinnan. De hade bokstavligen skapat ett beskyddarbedrägeri för Afrika.

Ökningen av AFRICOM-verksamheten på kontinenten har korrelerat exakt med ökningen av terrorhoten. Dess tillväxt har åtföljts av ett "ökande antal dödliga terrorattacker på kontinenten, inklusive de i Burkina Faso, Burundi, Kamerun, Centralafrikanska republiken, Tchad, Elfenbenskusten, Demokratiska republiken Kongo, Etiopien, Kenya , Mali, Niger, Nigeria, Somalia, Sydsudan och Tunisien.

Faktum är att uppgifter från National Consortium for Terrorism Study and Responses to Terrorism vid University of Maryland visar att antalet attacker har exploderat under det senaste decenniet, vilket sammanfaller i stort sett med AFRICOMs etablering. Under 2007, strax före det blev ett självständigt kommando, fanns det färre än 400 sådana händelser årligen i Afrika söder om Sahara. Förra året nådde antalet nästan 2000. Av AFRICOMs egna officiella verksamhet är det givetvis en demonstration av ett stort misslyckande. Sett ur beskyddarbedrägeriets perspektiv är det emellertid en rungande framgång, med den Djupa Statens militärmakt smidigt reproducerande förutsättningarna för sin egen expansion.

Detta är den Afrikapolitik som Donald Trump nu har ärvt .
Men eftersom denna politik sällan har blivit förstådd som ett verkligt beskydddarbedrägeri, så har många kommentatorer, som med så mycket annat av Donald Trumps politik, misstänkt eller trott att han på något sätt "ignorerar" eller "fövärrar" sin föregångares inställning.
I själva verket, långt från att överge det tillvägagångssätt som motverkar den Djupa Statens intresse, så eskalerar Trump hela tiden insatserna för att skapa en opinionsbildningsmässig bild av maktfullkomlig smaklöshet och bristande moral hos den rådande Djupa Statens ordning.

Vad Trump-administrationen gör, som den gör inom stort sett alla politiska områden, är att lämna den tidigare politiken med sin dolda "mjuka makt" för att ersätta och förlänga den med järnnäven som faktiskt funnits i förarsätet hela tiden.
Trump har med sitt "öppna" förakt mot Afrika effektivt upphört med USA: s utvecklingsbistånd till Afrika, vilket slår över hela den globala biståndsnivån i Afrika med en tredjedel och överför ansvaret för mycket av resten från byrån för internationell utveckling till Pentagon som redan innan har mer än bara blygsamma problem med redovisningen - samtidigt som man binder biståndet till framsteg av "USA: s nationella säkerhetsmål".
Detta är helt uppenbart till sitt syfte och innehåll.

Med andra ord har "USA" fattat ett strategiskt beslut att släppa moroten till förmån för pinnen. Så med tanke på den kinesiska utvecklingsbiståndets överväldigande överlägsenhet är detta lika otroligt som det är givet.
USA har alltså bestämt sig för att sluta försöka konkurrera på detta område, och istället att till synes öppet genuint och otvetydigt driva den militära strategi som Bush och Obama-förvaltningarna redan hade planlagt - fast i överförstärkt form, för att isolera USA!