Vad gör jag på dagarna? Tjaaaee, det kom ett mail:

Jag kontaktar dig direkt istället för att göra bort mig offentligt i kommentarsfältet. Jag har bara sedan ganska nyss upptäckt dina videor på Youtube och följer dina mys och inlägg hyfsat och fick en mycket intressant artikel om Sverige och den djupa staten som jag ännu inte läst (Den svenske tigern). Jag tycker du har intressanta och viktiga budskap att föra ut (jag följer själva många kanaler internationellt och hör dina åsikter även på andra ställen), men reagerar på ett antal saker.

Jag tycker det är bra att du ofta tar upp att den djupa staten kommer att minska sitt inflytande, eller "förlora". Men hur vet du det? (Det vore ju skönt, men ibland får jag intrycket att det är lite önsketänkande). Du visar ju på den djupa staten och korruptionen i Sverige och även hur vissa Investor-kontrollerade företag (ABB, Ericsson, AtlasCopco) fyller en roll i den djupa statens funktion. Jag tror dessa saker är mycket svårt för många svenskar att ta till sig som identifierat sig med Sverige, svenska företag, svensk "stormaktstid" (Axel Oxenstierna). Vi behöver något positivt att vara stolta över, men du visar på att detta är inte alls något att vara stolta över - det tror jag svider ganska hårt hos många människor.

Jag tror det vore bra (taktiskt) att ta fram lite positiva svenska exempel och sånt som är sunt och hållbart i svensk kultur som ingenjörskonst, frihetsönskan (att kunna klara sig själv - även vår motvilja att stänga ned samhället och införa masker etc), självständigheten (vi hade ju självägande bönder i Sverige tidigt när andra länders befolkningar var mer eller mindre livegna) och kanske något annat som jag inte känner till. Var finns de positiva alternativen? Hur ska de byggas? Hur kan vi börja transformera det svenska samhället i positiv riktning? Vilka har tidigare i historien försökt ändra sakernas tillstånd i Sverige till ett mer transparent och rättvist samhälle? Om detta skulle jag gärna vilja veta mer om.

Med vänliga hälsningar, XXXXX

Jag svarade:

Hej.

Ja vi kan nog på sakliga grunder säga som så, att om det skall finnas en möjlighet att komma vidare och ur detta med ett samhälle i behåll, så vill det nog till att vi i så fall grundar den utvecklingen på någonting annat än vad som har verkat företrädande i att leda oss till var vi nu befinner oss..

Att vara stolt och glädjas över vad som har varit, är nog inte en psykologisk aspekt som är särskilt utvecklande i så måtto för samhällets vidkommande. Tilltalande för många, javisst - men det är inte vad som kommer att leda till att människors självbetraktelse kommer att utvecklas till att bättre beskriva verkligheten, utan fastmera kommer det att leda till en ännu större själslig tomhet hos individen och därmed samhället.

Att klargöra till förståelse för individen vad som måste utgöra rimligt logiska känsloskapande värderingsgrunder för samhället, är vad som nu därför måste till?

Jag kan med viss säkerhet uttala mig om att vägen genom låta egots del av självet expandera över tid, skapar övertryck som med tiden jämnas ut antingen individen vill så eller inte.

Det stora problem som nu kommer, det kommer att komma inifrån människor.

Det goda i allt detta är att vi med stor sannolikhet faktiskt har en verklig möjlighet att bli ett föredöme som land och samhälle, inte minst genom vårt språks höga precision vad gäller avgränsningsmöjligheten. Den gäller att äga sitt språk och sina ord för att kunna beskriva sina tankar..

Vårt språk är vår kulturs livmoder och detta är alltså ovillkorligt väl värt att hålla högt.

Mvh C