Livet är i slutändan en soloresa, och det mesta av landskapet är mentalt. Även när det gäller dina närmaste nära och kära, kommer du aldrig få tillgång till en annan persons inre upplevelser. De kan prata om detta, eller antyda det genom sina handlingar, men allt bakom deras ögon är i grunden uteslutet för dig att uppleva, medan för dem är det allt.

Det gäller oss alla tillsammans, så förstår vi inte det, så förstår vi varken oss själva eller någon annan i någon utsträckning värd namnet. Vi kan välja att vänta passivt hela vårt liv utan att komma framåt i oss själva, eller så kan vi välja att agera för att skapa ett samhälle tillsammans, genom att utveckla oss själva så att vi i alla fall har en möjlighet att förstå andra människor bättre - eftersom samhället kan inte utvecklas om inte individen utvecklas, så vi måste försöka.