Korea & Det Kalla Kriget

2020-08-01

Den 15 augusti 1948 bildades formellt Republiken Korea; allmänna val hölls och Syngman Rhee blev premiärminister. Demokratiska Folkrepubliken Korea bildades med Kim Il Sung som partiordförande. De sovjetiska trupperna lämnade Nordkorea i december 1948 och USA drog sig tillbaka i juni 1949. De båda koreanska parterna hävdade att just de var den rätta att leda ett återförenat Korea. Tonen hårdnade och militära förband – både sydkoreanska och nordkoreanska – gjorde räder över 38:e breddgraden.

Fredagen den 29:e oktober 1948 blev en milstolpe i den västliga signalspaningens historia och definitivt inte av vad som uppges vara det positiva slaget. Detta var den dag som skulle bli känd som svarta fredagen, när Sovjetunionen inledde en massiv omläggning av hela sitt kommunikationssystem.

Man bytte anropssignaler och man övergick till nya frekvenser och procedurer. Vad värre var introducerade man helt snya system för textskydd som UKUSA-alliansen saknade ingångar i.

Här fanns varken några sjunkna örlogsfartyg eller nergrävda trälådor. Allt måste starta om på nytt och inte bara det, utan med en kryptoanalystisk uppförsbacke vars lutning och längs man inte kände till. Så passande nog:

Den 25 juni 1950 gick de nordkoreanska trupperna över gränsen.

Efter Sovjetunionens fall har man i arkiven funnit att Kim Il Sung rest till Moskva och diskuterat Sydkoreafrågan. Stalin motsatte sig länge ett anfall då han fruktade att USA skulle ingripa. Kim spelade då ut ledarna för Kina och Sovjetunionen mot varandra: han fick både Mao Zedong och Stalin att tro att den andre var mer positiv till ett krig än han verkligen var. Vid ett möte med Stalin i april 1950 lyckades Kim Il Sung övertyga om att det skulle bli en snabb seger och om att det inte fanns någon risk för amerikansk intervention eller för upptrappning till världskrig.

Stalin godkände då planen under förutsättning att man även fick stöd från Kina. I maj 1950 reste Kim till Peking för att träffa Mao, som dock också oroade sig för amerikansk intervention. Men Kim sade oärligt att Stalin redan hade godkänt planerna, varefter Mao gav sitt medgivande. Både den amerikanske generalen Douglas MacArthur och utrikesministern Dean Acheson hade också offentligt sagt att USA:s försvarslinje går från Filippinerna, till Ryukyuöarna, Japan och vidare till Aleuterna, vilket alltså uteslöt Korea.

Det var liksom lite som om det var upplagt av den Djupa Staten för det kalla kriget, redan långt innan Hirohito i Japan, om vi säger som så....

Den 15 augusti 1948 bildades formellt Republiken Korea; allmänna val hölls och Syngman Rhee blev premiärminister. Demokratiska Folkrepubliken Korea bildades med Kim Il Sung som partiordförande. De sovjetiska trupperna lämnade Nordkorea i december 1948 och USA drog sig tillbaka i juni 1949. De båda koreanska parterna hävdade att just de var den rätta att leda ett återförenat Korea. Tonen hårdnade och militära förband – både sydkoreanska och nordkoreanska – gjorde räder över 38:e breddgraden.

Fredagen den 29:e oktober 1948 blev en milstolpe i den västliga signalspaningens historia och definitivt inte av vad som uppges vara det positiva slaget. Detta var den dag som skulle bli känd som svarta fredagen, när Sovjetunionen inledde en massiv omläggning av hela sitt kommunikationssystem.

Man bytte anropssignaler och man övergick till nya frekvenser och procedurer. Vad värre var introducerade man helt snya system för textskydd som UKUSA-alliansen saknade ingångar i.

Här fanns varken några sjunkna örlogsfartyg eller nergrävda trälådor. Allt måste starta om på nytt och inte bara det, utan med en kryptoanalystisk uppförsbacke vars lutning och längs man inte kände till. Så passande nog:

Den 25 juni 1950 gick de nordkoreanska trupperna över gränsen.

Efter Sovjetunionens fall har man i arkiven funnit att Kim Il Sung rest till Moskva och diskuterat Sydkoreafrågan. Stalin motsatte sig länge ett anfall då han fruktade att USA skulle ingripa. Kim spelade då ut ledarna för Kina och Sovjetunionen mot varandra: han fick både Mao Zedong och Stalin att tro att den andre var mer positiv till ett krig än han verkligen var. Vid ett möte med Stalin i april 1950 lyckades Kim Il Sung övertyga om att det skulle bli en snabb seger och om att det inte fanns någon risk för amerikansk intervention eller för upptrappning till världskrig.

Stalin godkände då planen under förutsättning att man även fick stöd från Kina. I maj 1950 reste Kim till Peking för att träffa Mao, som dock också oroade sig för amerikansk intervention. Men Kim sade oärligt att Stalin redan hade godkänt planerna, varefter Mao gav sitt medgivande. Både den amerikanske generalen Douglas MacArthur och utrikesministern Dean Acheson hade också offentligt sagt att USA:s försvarslinje går från Filippinerna, till Ryukyuöarna, Japan och vidare till Aleuterna, vilket alltså uteslöt Korea.

Det var liksom lite som om det var upplagt av den Djupa Staten för det kalla kriget, redan långt innan Hirohito i Japan, om vi säger som så....

Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför

Swish

Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Engström.
Carl på social media

Patreon

Här kan du visa ditt stöd genom att bli månadsgivare på Patreon.

Swish

Bidra genom att Swisha till 076-118 25 68, mottagare är Caroline Engström.

De Fria

Besök folkrörelsen som jobbar för demokrati genom en medveten och upplyst befolkning!
linkedin facebook pinterest youtube rss twitter instagram facebook-blank rss-blank linkedin-blank pinterest youtube twitter instagram