Under loppet av sex år i krigets inledande skede hade kung Karl XII och stormaktsriket Sverige besegrat nästan samtliga deltagare i anfallsförbundet mot riket, som inledningsvis bestod av Sachsen-Polen, Danmark-Norge och Ryssland. Den senare under tsar Peter I:s styre var den ende som fortfarande var obesegrad. Karl XII valde därför att under hösten 1707 invadera Ryssland och marschera mot Moskva med en stor svensk armé. I sin kamp för zaporizjakosackernas självständighet valde deras ledare Ivan Mazepa att alliera sig med den svenske kungen. Fälttåget komplicerades av att ryssarna tillämpade den brända jordens taktik och överraskningsanfall, vilket tvingade Karl XII att avbryta sin marsch mot Moskva och att istället marschera söderut för att med Mazepas hjälp kunna etablera goda vinterkvarter i Ukraina. Mot slutet av december 1708 inföll en mycket hård vinter som fördärvade Karl XII:s armé.

Mot våren 1709, i ett försök att locka ut tsaren till en avgörande strid, inledde Karl XII en mycket kostsam belägring av den befästa staden Poltava på den västra sidan av floden Vorskla. För att undsätta Poltava korsade Peter I i mitten av juni med en stor rysk armé till den svenska sidan av Vorskla och slog läger en mil norr om Poltava. Den 17 juni insjuknade Karl XII till följd av en skottskada i foten och överlämnade befälet över den karolinska armén till Carl Gustaf Rehnskiöld. Trots sin skada ville Karl XII inte försumma ett tillfälle att ta upp striden med tsaren och beordrade därför Rehnskiöld att gå till anfall, som skedde på morgonen den 28 juni mot de ryska ställningarna utanför det ryska lägret. Under striderna uppstod en stor oordning bland de svenska förbanden, dels på grund av dålig rekognoscering och dels av oordning i befälsföringen: båda stora faktorer som motarbetade den svenska stridsplanen. Detta resulterade i att omkring en tredjedel av den svenska huvudstyrkan förlorades innan den avgörande drabbningen mot den ryska huvudstyrkan. Den svenska huvudstyrkan förintades och dess förluster blev den mest omfattande i svensk militärhistoria. Karl XII retirerade med resten av sin armé söderut till floden Dnepr, och både kungen, Mazepa och ett par tusen svenskar och kosacker lyckades undkomma ryssarna och etablera sig i Osmanska riket. Resten av den karolinska armén tvingades att kapitulera inför den ryska övermakten vid byn Perevolotjna den 1 juli 1709.

Slaget vid Poltava, liksom den påföljande kapitulationen, slutade i en avgörande seger för Ryssland och blev den största militära katastrofen i Sveriges historia. Det markerade en vändpunkt i krigets fortsättning till förmån för anfallsförbundet mot Sverige, som till följd av slaget återuppväcktes och med förnyad kraft anföll det försvagade svenska riket på flera fronter. Slaget kom därmed att symbolisera början på Sveriges slutgiltiga nederlag i kriget och slutet för Sveriges tid som stormakt i norra Europa, en position som efter kriget övertogs av kejsardömet Ryssland. I Ryssland har slaget återkommande firats under olika årsdagar och slaget var av avgörande betydelse i Ukrainas historia. Flera segermonument och minnesmärken har uppförts i Poltava, liksom ett slagfältsmuseum på valplatsen, och slaget har skildrats i flera kulturella verk.

Dessutom ser Poltava ut som hon var ritad av samma konstruktör som ritade Götheborg.....

Stridsbåten är inte så pjåkig heller och dessutom med nummer 001 😀

forsvarsmakten.se

Stridsbåt 90 H

Stridsbåt 90 H