Centralbankernas "skapande" av betalningsmedelär en variant på eller av monetarism, en ekonomisk teori som är mest förknippad med Milton Friedman, vinnare av Nobelpriset i ekonomi 1976. Dess grundläggande idé är att förändringar i penningmängden är den viktigaste orsaken till förändringar i BNP. Vi undrar blygt om Friedman möjligen hade kontakter inom Stockholmsskolan...

En monetarist som försöker finjustera penningpolitiken säger att om den verkliga tillväxten är begränsad till 4%, är den ideala politiken en där penningmängden växer med 4%, hastigheten är konstant och prisnivån är konstant. Detta ger maximal realtillväxt och ingen inflation. Allt är ganska enkelt så länge pengarnas hastighet är konstant. Att betalningsmedlet består av enskilt kontrollerad räntebelastad skuld - vilket skapar ett tillväxtkrav grundat på den räntekostnad som ackumuleras - väljer man liksom att bortse ifrån. Smartare än så är inte dessa jävla Kalle Anka teorier!

Det visar dessutom sig att pengarnas hastighet inte är konstant, till skillnad från i Friedmans avhandling. Velocity är som en joker i leken. Det är den faktor som Centralbanken inte kan kontrollera. Att Friedman verkligen på allvar skulle ha bommat hela den prylen......

Hastighet är psykologisk parameter: Det beror på hur en person känner för sina ekonomiska utsikter. Det kan inte kontrolleras av Centralbankens "tryckpress." Den mäter hur mycket pengar som spenderas från människor till företag.

Tänk på när du betalar en servitör. Den servitören kan använda det dricksen för att betala för en Taxi. Och att Taxi-föraren kan betala för bränsle med de pengarna. Denna typ av hastighet på pengar stimulerar ekonomin - även om det i grund och botten egentligen måste handla om rent realekonomisk produktiv verksamhet om analogin skall vara meningsfull - men här alltså för exemplets skull i detta.

Hastigheten har hur som helst kraschat under de senaste 20 åren. Från sin topp på 2,2 1997 då föddes skuggbanksystemet ur livmodern hos Blythe Masters (varje dollar stödde 2,20 $ av den nominella BNP) den sjönk den till 2,0 år 2006 strax före den globala finanskrisen och kraschade sedan till 1,7 i mitten av 2009 då krisen nådde botten. Ingen som här ser ett litet samband även ur det perspektivet.....

Hastighetskraschen slutade inte med "marknadskraschen", vilket ju borde mana till lite eftertanke även för väl så indoktrinerade ekonomer. Det fortsatte att sjunka till 1,43 i slutet av 2017 trots Centralbankernas "penningtryckning och nollräntspolitik" (2008–15). Mer pengar till den finansiella delen av ekonomin skapade bara finansiell tillgångsprisinflation och att sänka räntan var alltså nödvändigt för att inte räntekostnadstillväxten skulle skapa förluster i bankernas balansräkningar.

Redan före den nya pandemirelaterade kraschen - alltså den medialt upphaussade pandemi som skall dölja den verkliga anledningen (skuldmättnad) till att systemet kraschar - sjönk hastigheten till 1,37 i början av 2020. Det kan förväntas falla ytterligare när den "nya depressionen drar igång....

När hastigheten närmar sig noll närmar sig ekonomin noll. Pengaskapandet är då helt impotent även teoretiskt. 7 biljoner dollar gånger noll = noll. Det finns i modern mening ingen ekonomi utan hastighet - att pengar rör sig. Att nya räntebelastade skulder som betalningsmedel går direkt till att betala för tidigare skapat betalningsmedels räntekostnader - är liksom ingenting som någon tror på som långsiktigt hållbart - inte ens en svensk.

Det är alltså så att även ur perspektivet av måttet på betalningsmedlets hastighet, så är systemet nu ovillkorligt och räddningslöst skuldmättat.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Det finns rätt så hyfsat starka bevis för att den famösa keynesianska multiplikatorn inte finns när skuldnivån redan är för hög. Som vid skuldmättnad....

I själva verket går USA och världen närmare vad ekonomerna Reinhart och Rogoff beskriver som en obestämd men ändå verklig punkt där en ständigt ökande skuldbörda utlöser avskräckande av borgenärer, vilket tvingar en nation av gäldenärer till åtstramning, ren konkurs eller skyhöga räntekostnader.

Reinhart och Rogoffs forskning avslöjar att en skuldkvot på 90% eller högre inte bara är mer av samma skuldstimulans. Det är snarare vad fysiker kallar en kritisk tröskel. Men det där med mättnaden vill de inte så gärna ta i....så de får tas för vad de är.

Den första effekten är alltså att den Keynesianska multiplikatorn faller under 1. En dollar i skuld och utgifter ger mindre än en dollar tillväxt. Kreditorer blir oroliga medan de fortsätter att köpa mer skuld i ett förgäves hopp om att beslutsfattare vänder kurs eller att tillväxt bara spontant dyker upp för att sänka underskottet i kvoten. Detta händer inte. Samhället är beroende av skuld och beroende konsumerar beroende.

Men teorierna om hastigheten på pengar är alltså bara en kuliss för att bedrägeriet inte skall bli så uppenbart, den är dessutom gömd bakom tramset med multiplikatorn.

Tillväxtkravet är vad det är utifrån räntebelastad skuld som betalningsmedel.