Intelligens & Visdom

2020-06-14
Varje ögonblick vi lever är en möjlighet att medvetet medveten vara i nuet, vad som kallas för att leva i verkligheten, att uppleva stillheten. Detta är inte bara en religiös, dogmatisk eller andlig princip. Det är vår enda möjlighet att vara det fullaste uttrycket vi kan vara för vår egen existens. Något som helst annat sätt att leva är en distraktion från den här enkla insiktens uppenbarelse.

Ju förr vi erkänner, accepterar och försöker tillämpa vilka vi egentligen är, hur och varför vi lever, desto snabbare kommer vi att uppfylla vårt öde att medvetet medvetna hamna mer i verkligheten och bli vad vi föddes att till att vara - under utveckling. Att leva närvarande med våra känslor i nuet utan rädsla och ångest. Rädsla är rädsla för det kommande kända och ångest är rädsla för det kommande okända.

Som människor, får vi naturligtvis sällan, om ens någonsin, stiga till höjderna för vårt eget öde – total närvaro i verkligheten, vi kan inte bli allomfattande - gud. Många av oss vet därför inte heller vårt egentliga och sanna syfte i livet. Vi tvingas dessutom genom en process av utbildning, indoktrinering, konditionering, föräldra- och auktoritativ vägledning / disciplinering och konstant grupptryck, till att bi någonting som uppenbarligen är väsensskilt från vad naturlagarna konstituerar oss till att vara - både själsligt och fysiskt.

Dessa influenser håller oss i ett kontinuerligt tillstånd av ångest, förvirring och rädsla. Vi blir effekten av en intellektuellt svårfångad och därigenom dold orsak. Vi bevittnar hur många jagar någonting, men hur ändå bara några få tycks uppnå någonting som närmast förefaller vara en enorm själslig fattigdom. Vi är vilse i labyrinten av distraktioner från att se verkligheten genom vår nuvarande kognitiva formatering, till dess att vi oundvikligen kommer avskiljas från vår nuvarande själsliga disposition till att bli oss själva mer i verkligheten – i vårt nu.

Det finns många tillfällen i våra liv när en dörr av möjligheter öppnas framför oss. Men det är sällan vi ser detta, vi vill inte se eftersom vi har ångest inför oss själva och hur vi ser på oss själva. Så när vi ändå gör det, slingrar vi oss ofta bort med hjälp av ett antal skäl, ursäkter, skyldigheter grundade på rädslor. Trots att dessa tillfällen utgör de möjligheter som skapar det liv vi alltid egentligen har längtat efter att leva. Även om detta kan verka djärvt, besynnerligt, långsökt och skrämmande, är dessa tillfällen nu en glimt av det extraordinära i en verklighet genomsyrad av det vanliga som utgör dagens norm. Den psykosociala ofärdsutvecklingen har drivit oss fram till stupet där människor är rädda för att bli rädda. Rädda för att behöva uppleva sina egna känslor. Rädslan för att bli besviken gör att många föredrar att inte uppleva några känslor överhuvudtaget

Våra möjligheter blir skrämmande eftersom de bara presenterar sig själva för oss som vår erfarenhet. Det kräver helt enkelt av oss att välja, att leva och att utgöra våra möjligheter - att försöka. Vi måste våga eller gå under i djupet av vårt eget mörker. Detta är hur vi uttrycker vår egen makt över oss själva. Det är därför mycket enkelt att se om människor har makt över sig själva, eller inte. Är slavar eller inte.

I vår intellektuella lättjefyllda strävan efter komfort, säkerhet och flykt från verkligheten, tillåter vi oss själva att bli sysslolösa, självbelåtna och vanliga. Vi begår den ultimata brottet mot oss själva genom att ge bort vår personliga makt och låta samhällets artificiella myndighet och konditionering invagga oss i att sova – vara omedvetna. Livet definieras inte av våra materiella framgångar, ägodelar eller fotavtryck. Det bor i vårt medvetna medvetande - metakognition, vilja och syfte. Allt som lever är alltid i ett tillstånd av rörelse. Kraften i vårt liv är ekvivalent med måttet på dess uttryck – dynamiken, den själsliga utvecklingen. Så är det med vårt uppvaknande, det måste alltid fortgå. Vårt medvetna medvetande kommer ständigt att utvecklas och expandera med vår avsikt, engagemang, delaktighet och kärlek. Vill vi så kan vi, annars inte.

Ett av de största hindren och distraktionerna på vår väg mot vårt eget uppvaknande är som bekant vårt ego. Dess militanta aspekter söker i sin ignoranta prudentlighet obevekligt ta rampljuset från vår själsliga utveckling och göra egots del av självet dominant. Den fångar oss i sin eleganta moraliskt fördärvande väv av tankar, perception, analys, bedömning och förvriden självupptagenhet. Ändå är dess avsikt inte en kognition av höghet eller ondska. Det utövar helt enkelt bara sin natur på det enda sätt som egot kan. Det blir dominant när vi låter det vara en otyglad kraft som skapar själslig förödelse och skada. Utan lämplig självobservation och reglering, blir egot ett mångfacetterat personligt dubbeleggat svärd som visserligen hugger i båda riktningarna, men det hugger med tiden djupare och alltmer inåt.

I detta, en av de mest potenta och destruktiva onda cirklar som någonsin uppfunnits av mänskligheten, är dess obevekliga tendens att expandera det vi tenderar att kalla för intelligens på bekostnad av vårt själsliga medvetande. Vårt vanliga, tvådimensionella livstidsstraff av självrättfärdighet, fördömande, bevisa vår intelligens, tro, vishet och betydelse är alla egentligen bara uttryck för vår levande brist på tillräcklig metakognition – omedvetenhet. I närvaro av större medveten, medvetenhet – närvaro i verkligheten, medkänsla, vänlighet, samarbete och kärlek, gäller att ingen av dessa saker kräver fysisk materia. Den kollektivistiska materialismen är bara olika typer av fällor i sinnet som leder oss in till vårt självinducerade fängelse.

Detta kräver radikalisering, okonventionellt tänkande och instinkter. Det kräver också ett emotionellt självförstående och ett intuitivt sätt att vara där vi måste låta den medvetna tanken leda känslan. Det ligger inte för oss att bara vakna, upptäcka och begrunda krig, kaos, drama, orättvisor, konkurrens och våld i världen. För det finns lite om ens något som vi ensamma som individer kan göra åt allt detta. Det som ligger för oss är att erkänna, hantera och omvandla dessa våra egna egenskaper inom oss själva, vilka bidrar till dessa gemensamma sjukdomar. Dessa sjukdomar och grymheter som frodas och konsumerar upp vårt samhälle om alla individer är egocentriska så blir samhället egocentriskt. Vi måste göra vår egen del i saken i detta. Ingen av dessa saker existerade nämligen innan den mänskliga rasen räknade ut och bort sig själv med sin egen så kallade ”intelligens” som idag närmast är kliniskt befriad från visdom i den emotionella permafrostens rike.

 
 
Varje ögonblick vi lever är en möjlighet att medvetet medveten vara i nuet, vad som kallas för att leva i verkligheten, att uppleva stillheten. Detta är inte bara en religiös, dogmatisk eller andlig princip. Det är vår enda möjlighet att vara det fullaste uttrycket vi kan vara för vår egen existens. Något som helst annat sätt att leva är en distraktion från den här enkla insiktens uppenbarelse.

Ju förr vi erkänner, accepterar och försöker tillämpa vilka vi egentligen är, hur och varför vi lever, desto snabbare kommer vi att uppfylla vårt öde att medvetet medvetna hamna mer i verkligheten och bli vad vi föddes att till att vara - under utveckling. Att leva närvarande med våra känslor i nuet utan rädsla och ångest. Rädsla är rädsla för det kommande kända och ångest är rädsla för det kommande okända.

Som människor, får vi naturligtvis sällan, om ens någonsin, stiga till höjderna för vårt eget öde – total närvaro i verkligheten, vi kan inte bli allomfattande - gud. Många av oss vet därför inte heller vårt egentliga och sanna syfte i livet. Vi tvingas dessutom genom en process av utbildning, indoktrinering, konditionering, föräldra- och auktoritativ vägledning / disciplinering och konstant grupptryck, till att bi någonting som uppenbarligen är väsensskilt från vad naturlagarna konstituerar oss till att vara - både själsligt och fysiskt.

Dessa influenser håller oss i ett kontinuerligt tillstånd av ångest, förvirring och rädsla. Vi blir effekten av en intellektuellt svårfångad och därigenom dold orsak. Vi bevittnar hur många jagar någonting, men hur ändå bara några få tycks uppnå någonting som närmast förefaller vara en enorm själslig fattigdom. Vi är vilse i labyrinten av distraktioner från att se verkligheten genom vår nuvarande kognitiva formatering, till dess att vi oundvikligen kommer avskiljas från vår nuvarande själsliga disposition till att bli oss själva mer i verkligheten – i vårt nu.

Det finns många tillfällen i våra liv när en dörr av möjligheter öppnas framför oss. Men det är sällan vi ser detta, vi vill inte se eftersom vi har ångest inför oss själva och hur vi ser på oss själva. Så när vi ändå gör det, slingrar vi oss ofta bort med hjälp av ett antal skäl, ursäkter, skyldigheter grundade på rädslor. Trots att dessa tillfällen utgör de möjligheter som skapar det liv vi alltid egentligen har längtat efter att leva. Även om detta kan verka djärvt, besynnerligt, långsökt och skrämmande, är dessa tillfällen nu en glimt av det extraordinära i en verklighet genomsyrad av det vanliga som utgör dagens norm. Den psykosociala ofärdsutvecklingen har drivit oss fram till stupet där människor är rädda för att bli rädda. Rädda för att behöva uppleva sina egna känslor. Rädslan för att bli besviken gör att många föredrar att inte uppleva några känslor överhuvudtaget

Våra möjligheter blir skrämmande eftersom de bara presenterar sig själva för oss som vår erfarenhet. Det kräver helt enkelt av oss att välja, att leva och att utgöra våra möjligheter - att försöka. Vi måste våga eller gå under i djupet av vårt eget mörker. Detta är hur vi uttrycker vår egen makt över oss själva. Det är därför mycket enkelt att se om människor har makt över sig själva, eller inte. Är slavar eller inte.

I vår intellektuella lättjefyllda strävan efter komfort, säkerhet och flykt från verkligheten, tillåter vi oss själva att bli sysslolösa, självbelåtna och vanliga. Vi begår den ultimata brottet mot oss själva genom att ge bort vår personliga makt och låta samhällets artificiella myndighet och konditionering invagga oss i att sova – vara omedvetna. Livet definieras inte av våra materiella framgångar, ägodelar eller fotavtryck. Det bor i vårt medvetna medvetande - metakognition, vilja och syfte. Allt som lever är alltid i ett tillstånd av rörelse. Kraften i vårt liv är ekvivalent med måttet på dess uttryck – dynamiken, den själsliga utvecklingen. Så är det med vårt uppvaknande, det måste alltid fortgå. Vårt medvetna medvetande kommer ständigt att utvecklas och expandera med vår avsikt, engagemang, delaktighet och kärlek. Vill vi så kan vi, annars inte.

Ett av de största hindren och distraktionerna på vår väg mot vårt eget uppvaknande är som bekant vårt ego. Dess militanta aspekter söker i sin ignoranta prudentlighet obevekligt ta rampljuset från vår själsliga utveckling och göra egots del av självet dominant. Den fångar oss i sin eleganta moraliskt fördärvande väv av tankar, perception, analys, bedömning och förvriden självupptagenhet. Ändå är dess avsikt inte en kognition av höghet eller ondska. Det utövar helt enkelt bara sin natur på det enda sätt som egot kan. Det blir dominant när vi låter det vara en otyglad kraft som skapar själslig förödelse och skada. Utan lämplig självobservation och reglering, blir egot ett mångfacetterat personligt dubbeleggat svärd som visserligen hugger i båda riktningarna, men det hugger med tiden djupare och alltmer inåt.

I detta, en av de mest potenta och destruktiva onda cirklar som någonsin uppfunnits av mänskligheten, är dess obevekliga tendens att expandera det vi tenderar att kalla för intelligens på bekostnad av vårt själsliga medvetande. Vårt vanliga, tvådimensionella livstidsstraff av självrättfärdighet, fördömande, bevisa vår intelligens, tro, vishet och betydelse är alla egentligen bara uttryck för vår levande brist på tillräcklig metakognition – omedvetenhet. I närvaro av större medveten, medvetenhet – närvaro i verkligheten, medkänsla, vänlighet, samarbete och kärlek, gäller att ingen av dessa saker kräver fysisk materia. Den kollektivistiska materialismen är bara olika typer av fällor i sinnet som leder oss in till vårt självinducerade fängelse.

Detta kräver radikalisering, okonventionellt tänkande och instinkter. Det kräver också ett emotionellt självförstående och ett intuitivt sätt att vara där vi måste låta den medvetna tanken leda känslan. Det ligger inte för oss att bara vakna, upptäcka och begrunda krig, kaos, drama, orättvisor, konkurrens och våld i världen. För det finns lite om ens något som vi ensamma som individer kan göra åt allt detta. Det som ligger för oss är att erkänna, hantera och omvandla dessa våra egna egenskaper inom oss själva, vilka bidrar till dessa gemensamma sjukdomar. Dessa sjukdomar och grymheter som frodas och konsumerar upp vårt samhälle om alla individer är egocentriska så blir samhället egocentriskt. Vi måste göra vår egen del i saken i detta. Ingen av dessa saker existerade nämligen innan den mänskliga rasen räknade ut och bort sig själv med sin egen så kallade ”intelligens” som idag närmast är kliniskt befriad från visdom i den emotionella permafrostens rike.

Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför

Swish

Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Engström.
Carl på social media

Patreon

Här kan du visa ditt stöd genom att bli månadsgivare på Patreon.

Swish

Bidra genom att Swisha till 076-118 25 68, mottagare är Caroline Engström.

De Fria

Besök folkrörelsen som jobbar för demokrati genom en medveten och upplyst befolkning!
linkedin facebook pinterest youtube rss twitter instagram facebook-blank rss-blank linkedin-blank pinterest youtube twitter instagram