Stockholmsbyråkratin [ den arketypiska institutionaliserade korruptionen ] är ju som bekant närmast narkotiskt förtjust i språkvård och att man därför också har ett alldeles eget psykologiskt syndrom uppkallat efter sig - givetvis därför också myntat av den svenska narkotikapolitikens fader, Nils Bejerot - gör ju den nutida uppenbarelsen av svensk dumhet till någonting som får Runerbergs Sven Dufva, att framstå som rent smicker för den svenska befolkningsmässiga själsliga dispositionen i ljuset av verkligheten.