Det Är Svenskt

2020-05-19
 
 

Vissa människor vill helt enkelt bara inte inse att de är grundlurade . De bara fullkomligt vägrar att resonera, de dissonerar oavsett den sakligt betingade grunden .

”Jag vägrar att tro att jag tillbringade tolv år av mitt liv i en sekt – kult. Det är inte en sekt. Det kan inte vara en sekt. Det är en underbar rörelse. ”

Men som de tydligen säger i AA, ”Förnekelse är inte bara en flod i Egypten.” Vissa människor vill bara inte ge upp, de älskar sina vanföreställningar i den mån de alltså kan känna kärlek i sin ensamhet till någonting de vet inte existerar. Med andra ord, då allra minst inför sig själva och det ifrågasättande som då reser sig.

”Om jag lämnar gruppen - min sociala identitet, så kommer jag att vara ensam, eftersom jag inte har några andra vänner och inte tycker om mig själv. Så håll käften och sluta tala om för mig dessa oroande saker om detta. ”

Eller -

”Jag har massor av tid investerad i det här. Jag vill på grund av mitt självförakt tro att jag är en respekterad äldre människa. Om jag avslutar det beteendemönstret, kommer jag att vara en nolla - utan de yttre betingelser som ger mig mitt värde som människa. ”

Att fortsätta missbruk baserat på en öppet redovisad medveten medvetenhet, är dock en annan fråga. Man kan mycket väl röka om man är medveten om vilka risker som detta medför och ändå gör det ställningstagandet. Men altruistiskt är det kanske inte heller då - men det blir i alla fall en fråga om självbestämmande - som man inte vill veta svaret på konsekvensen av, en mer subtil form av självförnekelse, möjligen.

Vi skall därför inte heller döma oss själva. Felaktigt grundat självfördömande och självkritik är en del av hjärntvätt och indoktrineringsprocessen och självfördömandet är kontraproduktivt när det gäller avprogrammering av oss själva.

Rehabiliteringen av oss själva ligger i problemformuleringens utveckling. Vi blir naturligtvis egentligen inte sämre människor för att vi inte befinner oss på toppen av ett helt vansinnigt filosofiskt materiellt reglerande system. Vi har vår rätt till våra egna känslor i alla fall. Om vi upptäcker att vi har blivit programmerad att tro på en fånig idé, exempelvis att vi skall bli mer älskade för att vi har en finare bil, så är det egentligen bara att inse att det är en irrationell, ologisk, fånig idé, och förkasta den, men vi skall inte fördöma inte oss själva, för att ha trott på detta tidigare.

Det är bara att dra ur taggen och sedan gå vidare med livet.

Men det betyder alltså INTE heller att vi inte hela tiden ska granska undersöka och ifrågasätta vårt eget beteende och ändra på det om vi gör något fel. Men vi måste vara försiktiga med snedvriden felsökning och skuldbeläggning - fördömande.

Vi måste dessutom kunna förlåta oss själva om vi skall kunna förlåta någon annan. Och eftersom vi befinner oss där vi nu är, så finns det sannerligen utrymme till utvecklad förmåga till förlåtelse.

Sekter – och samhället – kommer att lära dig att inte göra detta om och om igen, om du vill prova, och kommer dessutom även att försöka övertyga dig om att du kommer att göra dig själv mer helig i dina egna och andras ögon genom att ständigt fördöma dig själv, peka finger mot andra och sätta dig stilla avvaktande i utvecklingen av dig själv och känna skuld för allt. Medan allt som det verkligen åstadkommer är att fördunkla ditt sinne, förstöra din självkänsla genom bristande självrespekt - betraktelse, så att du inte kan tänka klart utan för stor känslostyrning eller agera beslutsamt i enlighet med att utveckla dina egna förmågor och färdigheter som människa.

Det gäller att stå emot trycket utifrån, för ingenting är starkare än det motstånd som kan övervinnas och motståndet skapar utvecklingen - även det i oss själva som vi kan övervinna, alltså även för oss som människor. Ingen är starkare än det som kan hanteras. Och står någon för ingenting så faller den för allt.

Egentligen är ju ingenting helt givet, men det börjar bli hög tid för många människor att inse att den sociala programmeringen finns överallt omkring oss, och det är inte bara negativt, att förstå det alltså. Det leder oss till vår egen möjliga utveckling som människor och individer. Det är helt nödvändigt för att kunna ifrågasätta med öppet sinne .

Vår programmering började med våra föräldrar som försökte att lära oss saker, som både medvetet och omedvetet programmerade oss med alla sina föreställningar och attityder. Det är inte nödvändigtvis enbart dåligt – det är ofta bra också, men inte alltid. Men det är nog bättre – kanske – att ha haft föräldrar som brydde sig om oss och ville lära oss, till en viss gräns i alla fall i vår tid nu.

Men tyvärr alltså, så har vi ju naturligtvis också ärvt med oss stora delar av deras vilseledande desinformation, vidskepelse, psykosociala misstag, irrationella och osanna föreställningar. Vi har ärvt vår ”kultur” den så omtalade ”svenskheten”, som innehåller alla de falska, irrationella, och felaktiga föreställningarna som gäller för hela samhället. Och väldigt många har kvar hela jobbet att räkna ut vilka av dessa föreställningar som är goda och verkligt sanna och vilka som är dumma och galna. För att inte uttrycka det som att många fortfarande inte ens har påbörjat tanken om det arbetet.

Vi är alltså alltid utsatta för påtryckningar från vår omgivning, som alltid kommer att försöka få oss att anpassa oss till sin etablerade tro, standard och beteende, även om många av våra vänner kanske inte ens riktigt är medvetna om det faktum att de själva gör detta. Eller kanske snarare just därför.

Det är hög tid att inse att programmering och avprogrammering av våra kognitiva landskap är konstant pågående processer. Även när vi försöker avprogrammera oss själva och rensa våra sinnen, så kommer idag exempelvis tv-reklam att försöka programmera oss till att tro att vi verkligen ska köpa någons produkter; vi kommer dessutom att bli så glada och lyckliga om vi gör det och vi kommer att vara så vackra och sexiga också, så alla andra kommer att tycka mer om oss vilket då - i alla fall enligt den logiken - kompenserar att vi inte tycker om oss själva.

Och politikerna – den politiska marionettadeln med sin Stockholmsbyråkrati – kommer alltid att försöka få oss att tro att de är de mest kloka människorna som faktiskt främst vill oss andra väl och de har därför rätt om allt - särskilt ifråga om vilka känslor vi som individer kommer att uppleva - och om du är patriotisk till systemet så kommer du därför aldrig heller att kritisera dem.

Vill vi veta hur verkligheten ser ut? Det här är viktigt, även om vi aldrig kommer att få veta hur hela verkligheten ser ut. Detta är hela frågan. Om vi inte vill veta hur verkligheten ser ut, så spelar ju egentligen ingenting någon roll alls för oss. Så Älska verkligheten, även om det ibland är obekvämt eller obehagligt. Respektera sanningen som beskrivning av verkligheten, men sök därför också alltid fortsatt den sanning som beskriver verkligheten, sök den sanningen framför allt annat. Att lura sig själv - självbedrägeri är att inte söka - det leder ingenstans av godo, det leder ingenstans alls - bara till en växande inre tomhet.

Människor hålls instängda i kulter – kulturer, eller fastnar i illusioner, därför att de inte verkligen uppriktigt söker den sanning som beskriver verkligheten:

Ibland är de rädda för att verkligen känna den sanning som de ser beskriver verkligheten, så de väljer att leva i självbedrägeri.

De befarar att deras värld kommer att falla sönder om de slutar tro på vissa saker, eller erkänna nya sanningar om andra saker. Det är en av de föreställningar som de fick programmerade – tanken på att om de inte tror rätt saker, så kommer allt att gå åt helvete, eller kommer de att förlora sin utlovade biljett till himlen – lyckan, eller något annat riktigt dåligt kommer att hända med dem. En av de saker som sekter - likt samhället av idag - skapar är implantat av fobier om att lämna kulturen, eller lära sig den verkliga sanningen om kulten – illusionen

De är rädda för att förlora sin status eller sitt medlemskap i gruppen som de har byggt sin identitet på – de är rädda att de kommer att bli avskydda och utfrysta om de inte tror på samma saker som andra människor runt omkring dem tror på. Och de är helt enkelt rädda för att vara ensamma med sig själva, sina tankar och känslor. Deras främsta försvar är inte sällan därför att människan är en social varelse, trots att den som biologisk emotionell organism bara existerar enskilt som individ.

Ja, människan är en social varelse, men den är alltså också en individuell biologisk organism och ingen kedja är starkare än sin svagaste länk. Någon uttryckte saken så här en gång i en diskussion. ”Jag tror att ”tänkande” individer skapar det solidariska, altruistiska kollektivet. Jag tror att det osunda kollektivet skapar icke tänkande egoister.”

Man kan inte skapa det goda samhället på annan basis än ett tillräckligt utvecklat allmänt medvetande, baserat på självbetraktelsegrundad känsloförståelse - hos individen. Samhället kan som bekant bara utvecklas om individen utvecklas.

Så sekterister fruktar därför att de kommer att behöva lämna kulten om de slutar tro på ”det”, och de kommer att sluta tro på det om de lär sig en massa negativa saker om det eftersom det skulle innebära att de skulle börja ifrågasätta sina egna värderingar som individer.

”Och vad ska jag då göra med mitt liv?” så de pluggar igen öronen och blundar och spelar med. Det man inte uppfattar finns ju inte. Det är svenskt.



Vissa människor vill helt enkelt bara inte inse att de är grundlurade . De bara fullkomligt vägrar att resonera, de dissonerar oavsett den sakligt betingade grunden .

”Jag vägrar att tro att jag tillbringade tolv år av mitt liv i en sekt – kult. Det är inte en sekt. Det kan inte vara en sekt. Det är en underbar rörelse. ”

Men som de tydligen säger i AA, ”Förnekelse är inte bara en flod i Egypten.” Vissa människor vill bara inte ge upp, de älskar sina vanföreställningar i den mån de alltså kan känna kärlek i sin ensamhet till någonting de vet inte existerar. Med andra ord, då allra minst inför sig själva och det ifrågasättande som då reser sig.

”Om jag lämnar gruppen - min sociala identitet, så kommer jag att vara ensam, eftersom jag inte har några andra vänner och inte tycker om mig själv. Så håll käften och sluta tala om för mig dessa oroande saker om detta. ”

Eller -

”Jag har massor av tid investerad i det här. Jag vill på grund av mitt självförakt tro att jag är en respekterad äldre människa. Om jag avslutar det beteendemönstret, kommer jag att vara en nolla - utan de yttre betingelser som ger mig mitt värde som människa. ”

Att fortsätta missbruk baserat på en öppet redovisad medveten medvetenhet, är dock en annan fråga. Man kan mycket väl röka om man är medveten om vilka risker som detta medför och ändå gör det ställningstagandet. Men altruistiskt är det kanske inte heller då - men det blir i alla fall en fråga om självbestämmande - som man inte vill veta svaret på konsekvensen av, en mer subtil form av självförnekelse, möjligen.

Vi skall därför inte heller döma oss själva. Felaktigt grundat självfördömande och självkritik är en del av hjärntvätt och indoktrineringsprocessen och självfördömandet är kontraproduktivt när det gäller avprogrammering av oss själva.

Rehabiliteringen av oss själva ligger i problemformuleringens utveckling. Vi blir naturligtvis egentligen inte sämre människor för att vi inte befinner oss på toppen av ett helt vansinnigt filosofiskt materiellt reglerande system. Vi har vår rätt till våra egna känslor i alla fall. Om vi upptäcker att vi har blivit programmerad att tro på en fånig idé, exempelvis att vi skall bli mer älskade för att vi har en finare bil, så är det egentligen bara att inse att det är en irrationell, ologisk, fånig idé, och förkasta den, men vi skall inte fördöma inte oss själva, för att ha trott på detta tidigare.

Det är bara att dra ur taggen och sedan gå vidare med livet.

Men det betyder alltså INTE heller att vi inte hela tiden ska granska undersöka och ifrågasätta vårt eget beteende och ändra på det om vi gör något fel. Men vi måste vara försiktiga med snedvriden felsökning och skuldbeläggning - fördömande.

Vi måste dessutom kunna förlåta oss själva om vi skall kunna förlåta någon annan. Och eftersom vi befinner oss där vi nu är, så finns det sannerligen utrymme till utvecklad förmåga till förlåtelse.

Sekter – och samhället – kommer att lära dig att inte göra detta om och om igen, om du vill prova, och kommer dessutom även att försöka övertyga dig om att du kommer att göra dig själv mer helig i dina egna och andras ögon genom att ständigt fördöma dig själv, peka finger mot andra och sätta dig stilla avvaktande i utvecklingen av dig själv och känna skuld för allt. Medan allt som det verkligen åstadkommer är att fördunkla ditt sinne, förstöra din självkänsla genom bristande självrespekt - betraktelse, så att du inte kan tänka klart utan för stor känslostyrning eller agera beslutsamt i enlighet med att utveckla dina egna förmågor och färdigheter som människa.

Det gäller att stå emot trycket utifrån, för ingenting är starkare än det motstånd som kan övervinnas och motståndet skapar utvecklingen - även det i oss själva som vi kan övervinna, alltså även för oss som människor. Ingen är starkare än det som kan hanteras. Och står någon för ingenting så faller den för allt.

Egentligen är ju ingenting helt givet, men det börjar bli hög tid för många människor att inse att den sociala programmeringen finns överallt omkring oss, och det är inte bara negativt, att förstå det alltså. Det leder oss till vår egen möjliga utveckling som människor och individer. Det är helt nödvändigt för att kunna ifrågasätta med öppet sinne .

Vår programmering började med våra föräldrar som försökte att lära oss saker, som både medvetet och omedvetet programmerade oss med alla sina föreställningar och attityder. Det är inte nödvändigtvis enbart dåligt – det är ofta bra också, men inte alltid. Men det är nog bättre – kanske – att ha haft föräldrar som brydde sig om oss och ville lära oss, till en viss gräns i alla fall i vår tid nu.

Men tyvärr alltså, så har vi ju naturligtvis också ärvt med oss stora delar av deras vilseledande desinformation, vidskepelse, psykosociala misstag, irrationella och osanna föreställningar. Vi har ärvt vår ”kultur” den så omtalade ”svenskheten”, som innehåller alla de falska, irrationella, och felaktiga föreställningarna som gäller för hela samhället. Och väldigt många har kvar hela jobbet att räkna ut vilka av dessa föreställningar som är goda och verkligt sanna och vilka som är dumma och galna. För att inte uttrycka det som att många fortfarande inte ens har påbörjat tanken om det arbetet.

Vi är alltså alltid utsatta för påtryckningar från vår omgivning, som alltid kommer att försöka få oss att anpassa oss till sin etablerade tro, standard och beteende, även om många av våra vänner kanske inte ens riktigt är medvetna om det faktum att de själva gör detta. Eller kanske snarare just därför.

Det är hög tid att inse att programmering och avprogrammering av våra kognitiva landskap är konstant pågående processer. Även när vi försöker avprogrammera oss själva och rensa våra sinnen, så kommer idag exempelvis tv-reklam att försöka programmera oss till att tro att vi verkligen ska köpa någons produkter; vi kommer dessutom att bli så glada och lyckliga om vi gör det och vi kommer att vara så vackra och sexiga också, så alla andra kommer att tycka mer om oss vilket då - i alla fall enligt den logiken - kompenserar att vi inte tycker om oss själva.

Och politikerna – den politiska marionettadeln med sin Stockholmsbyråkrati – kommer alltid att försöka få oss att tro att de är de mest kloka människorna som faktiskt främst vill oss andra väl och de har därför rätt om allt - särskilt ifråga om vilka känslor vi som individer kommer att uppleva - och om du är patriotisk till systemet så kommer du därför aldrig heller att kritisera dem.

Vill vi veta hur verkligheten ser ut? Det här är viktigt, även om vi aldrig kommer att få veta hur hela verkligheten ser ut. Detta är hela frågan. Om vi inte vill veta hur verkligheten ser ut, så spelar ju egentligen ingenting någon roll alls för oss. Så Älska verkligheten, även om det ibland är obekvämt eller obehagligt. Respektera sanningen som beskrivning av verkligheten, men sök därför också alltid fortsatt den sanning som beskriver verkligheten, sök den sanningen framför allt annat. Att lura sig själv - självbedrägeri är att inte söka - det leder ingenstans av godo, det leder ingenstans alls - bara till en växande inre tomhet.

Människor hålls instängda i kulter – kulturer, eller fastnar i illusioner, därför att de inte verkligen uppriktigt söker den sanning som beskriver verkligheten:

Ibland är de rädda för att verkligen känna den sanning som de ser beskriver verkligheten, så de väljer att leva i självbedrägeri.

De befarar att deras värld kommer att falla sönder om de slutar tro på vissa saker, eller erkänna nya sanningar om andra saker. Det är en av de föreställningar som de fick programmerade – tanken på att om de inte tror rätt saker, så kommer allt att gå åt helvete, eller kommer de att förlora sin utlovade biljett till himlen – lyckan, eller något annat riktigt dåligt kommer att hända med dem. En av de saker som sekter - likt samhället av idag - skapar är implantat av fobier om att lämna kulturen, eller lära sig den verkliga sanningen om kulten – illusionen

De är rädda för att förlora sin status eller sitt medlemskap i gruppen som de har byggt sin identitet på – de är rädda att de kommer att bli avskydda och utfrysta om de inte tror på samma saker som andra människor runt omkring dem tror på. Och de är helt enkelt rädda för att vara ensamma med sig själva, sina tankar och känslor. Deras främsta försvar är inte sällan därför att människan är en social varelse, trots att den som biologisk emotionell organism bara existerar enskilt som individ.

Ja, människan är en social varelse, men den är alltså också en individuell biologisk organism och ingen kedja är starkare än sin svagaste länk. Någon uttryckte saken så här en gång i en diskussion. ”Jag tror att ”tänkande” individer skapar det solidariska, altruistiska kollektivet. Jag tror att det osunda kollektivet skapar icke tänkande egoister.”

Man kan inte skapa det goda samhället på annan basis än ett tillräckligt utvecklat allmänt medvetande, baserat på självbetraktelsegrundad känsloförståelse - hos individen. Samhället kan som bekant bara utvecklas om individen utvecklas.

Så sekterister fruktar därför att de kommer att behöva lämna kulten om de slutar tro på ”det”, och de kommer att sluta tro på det om de lär sig en massa negativa saker om det eftersom det skulle innebära att de skulle börja ifrågasätta sina egna värderingar som individer.

”Och vad ska jag då göra med mitt liv?” så de pluggar igen öronen och blundar och spelar med. Det man inte uppfattar finns ju inte. Det är svenskt.

Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför

Swish

Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Engström.

Lämna ett svar

Carl på social media

Patreon

Här kan du visa ditt stöd genom att bli månadsgivare på Patreon.

Swish

Bidra genom att Swisha till 076-118 25 68, mottagare är Caroline Engström.

De Fria

Besök folkrörelsen som jobbar för demokrati genom en medveten och upplyst befolkning!
linkedin facebook pinterest youtube rss twitter instagram facebook-blank rss-blank linkedin-blank pinterest youtube twitter instagram