Så otroligt många egentligen normalt intelligenta människor tror, säger och gör dumma saker. När en så stor - tillräcklig - del av befolkningen beter sig på så vis, så ruttnar samhället, nationen som fungerande organisation från insidan och får ge vika för yttre påverkande krafter. Det är tyvärr helt oundvikligt att den som sår vind får skörda storm.

Jag har därför inte sällan, ja jag vet att kan låta underligt 😉 , sökt efter det enklaste men ändå bästa sättet att förklara vad jag ser som en systematiskt medveten minskning av varje aspekt av den uppsåtligt redan initialt korrumperade statens, värnande om individen, då särskilt genom dess politiska system och offentliga förvaltning. Läs igen och tänk efter. Följdriktigt så innebär detta att en stor del av individerna i samhället, oavsett utbildning, ekonomisk status eller politisk åskådning måste lida av grava vanföreställningar. Denna situation av närmast total villfarelse skapar oförstående och förnekelse om enormt viktiga och fullkomligt centrala ämnen och frågor för individen och för samhället. Som till exempel vad pengar är för någonting, vilken inneboende funktion som pengar har och vilka konsekvenser som denna funktion för med sig för individer och samhällen, ett fullkomligt oväntat exempel från min sida givetvis.

De utbredda vanföreställningarna kring detta av mig numera rätt väl påtalade, aka ältade, exempel spelar nu som bekant en totalt avgörande och allt mer tydlig roll för utvecklingen, i allt från individperspektivet till utvecklingen på den numera ganska färgglada geopolitiska scenen. Så trots risken för att verka tröttsam, så får vi nog hållas med temat ännu en tid och dessutom i en klart ökad omfattning.

Det är " Vi folket " som inte organiserar oss och samverkar till förmån för vårt eget gemensamma bästa. Snarare agerar vi nästan alltid på ett oupplyst sätt som gynnar bara oss själva och vår närmaste familj. Även om det så bara gäller endast under en kort tidsperiod, och den blir faktiskt nu uppenbart allt kortare, som precis till nästa lön. För i slutändan litar vi på välviljan hos den politiske befälhavaren / eliten att fortsätta att skära, tärna och fördela kakan på samma sätt som tidigare. Om vi bara klarar ekonomin denna månad, så kommer ljuset i tunneln. Vi har låtit oss luras att tro att det verkligen finns en större god och till oss välvilligt inställd agenda och att våra herrar verkligen kommer att komma överens om att våra krav på mer, inte mindre, bara för att vi är fria medborgare med oförytterliga - okränkbara - rättigheter.

Förledda som vi var ( är ), så såg vi aldrig djupt nog för att inse att systemet var en fars och en illusion från början, åtminstone ur ränteslavperspektivet. Vi har inte fått mycket av något verkligt och betydande av värde i utbyte mot vårt arbete sedan slutet av 1800-talet då vi flockades till städerna och gjorde vårt arbete billigare genom att samla allt på ett ställe. Jag finner det ytterst ironiskt att " Vi folket " har blivit moderna trälar med ett själsliv som är utbytet mot vår arbetskraft.

Det tråkiga är inte att vi är så rånade materiellt som att vi bedrog oss så gärna genom att sälja våra själar för en handfull av materiell grannlåt. Nu när bankhegemonin kollapsar, står vi alla i ring och gråter i våra händer och undrar vem som kommer att lämna tillbaka vår själ. Upprättelse? Med vad? Mer Let´s Dance, Mat - TV och fotbollstabeller? Guldet blev till sand är en passande metafor. Våra själar och känsloliv rann som sand mellan våra fingrar.

Tänk på det här för en sekund, pengarnas värde kommer från vår tro och övertygelse om att ingenting är faktiskt värt något. Tänk på att vår valuta behåller " värde " endast om vi förblir förförda av vansinne och kör oss själva djupare in i skuldslaveri. Där jag kommer ifrån som är ett Faustianskt fynd, finner jag det otroligt att vi vill ha mer, inte mindre av detta.

Ja ja, jag vet vad du ska säga, att du minsann inte anmälde dig till denna affär, med detta sagt - röstade på det styrande partiet. Du hade något annat i åtanke. Tja gott folk, detta skedde inte över en natt och eventuell passivitet eller faktisk passivitet från vår sida i det förflutna eller för närvarande, är en hög och tydlig röst till stöd för status quo in i framtiden. Systemet överlever för att vi stödjer systemet, aktivt eller passivt. Det finns inga dem, bara vi. Ta vårt medgivande och de / vi / vi skall kollapsa. Men eftersom vi inte är redo att kämpa så hårt och lida så mycket kortsiktig smärta som " de " är, har vi förlorat långt innan vi vaknar på morgonen. Jag är skyldig, jag är skyldig, så iväg till jobbet måste jag. Men tro mig när jag uttrycker att vi kommer att vingas kämpa eller så kommer vi att gå under på grund av det rådande systemet.

Dags att vakna upp pojkar och flickor, eftersom vi inte kan laga någonting som vi inte erkänner är trasigt ......alltså vi själva. Och hur bra som det än gör att vi känner när vi pekar på de, dem och de som de onda gärningsmännen, så kommer " de " inte försvinna förrän vi accepterar vår roll i den här röran och tar vårt ansvar att förändra allt. Är vi verkligen så barnsliga att vi skulle tro att eliten - befälhavaren kommer att se fel sina egna fel på annat än sitt sätt och lämna över nycklarna till plantagen och stilla gå därifrån? Varför skulle " de "göra så när de är villiga och kapabla att kämpa till det bittra slutet, och sedan byta kläder och börja om igen? Detta är samma problem som vi vid upprepade tillfällen har haft som bönder de senaste tvåtusen åren.

Detta skrev jag för många år sedan...