Är det inte fantastiskt så säg inte ett jävla ord om anledningen till hela spektaklet - att systemet är metacykliskt skuldmättat!!!

Vi befinner oss i ett stagflationsklimat beroende på att betalningsmedlet består av enskilt kontrollerade räntebelastade skulder, att det skall vara så jävla svårt att erkänna att man har betett sig som öppningen på en VA-gång!

Den moraliska bestyckningen är helt otrolig, men det kan faktiskt vara ännu värre - dummare - alltså än hur man får en normal svensk att tacka nej till en miljon!

Hur ser det ut idag i den finansiella teatervärlden?

Samma dag som den "dystra arbetsmarknadsstatistiken" kablades ut i USA så fanns det något annat som fångade handlarnas uppmärksamhet: Federal Reserve annonserade ännu ett stimulansprogram värt 23.000 miljarder kronor. Tadaaaa..

Centralbanken ska nu alltså - som vi återkommande därför har påpekat i en rad olika klipp - köpa alla typer av skithuspapper - obligationer, även papper från några av USA:s högst belånade och minst livskraftiga bolag. Skräpobligationer har rusat i värde efter beskedet. Ägarna till dessa lottsedlar kan nog inte tro sina ögon, de är ju nämligen inte alls så giriga själva....

Samtidigt ska Federal Reserve "låna ut" pengar till företag med upp till 10.000 anställda, med andra ord stommen i ekonomin. Men för dessa lån är villkoren" tuffare" och pengarna dröjer åtminstone en bit in på maj - alltså inte. Då kan det ju redan vara för sent.

Wall Street Journals ledarsida, inte direkt känd för att vara kulisstekniskt vänstervriden, konstaterar grötmyndigt att Federal Reserves nödhjälp är bra för Wall Street men dåligt för Main Street, en amerikansk omskrivning för den vanliga befolkningen. BTW Krugman - WSJ - Nobelpriset - Riksbanken - ...Investor

Samma sak händer därför häpnadsväckande symbiotiskt nog samtidigt i Sverige. Riksbankens insatser på 1.400 miljarder motsvarande en dryg fjärdedel av BNP har snabbt förbättrat nattsömnen hos fastighetsbolag, private equity-pirater, banker och andra som har evigt växande skuldsättning som affärsidé. Kärnan måste hålla intakt till varje pris och den verkställande armen i möjligaste mån, punkt slut.

Samtidigt omgärdas statens hjälp till mindre företag av byråkrati, snåriga villkor och en försiktighet som totalt saknar koppling till Sveriges "urstarka statsfinanser".

Resultatet av denna politik går inte att ta miste på - inte ens för en svensk. Samtidigt som nedgången i den reala ekonomin går snabbare än under 1930-talets depression och livsverk krossas på löpande band, har Dow Jones bara backat 18 procent i år. I Stockholm är årets ”ras” 17 procent. Katastrof..., vilken jävla katastrof?

Under 2010-talet uppstod nämligen ett mantra på Wall Street: dåligt är det nya bra. Nyheter om att fler människor fått jobb fick börsen att falla. Det ökade ju nämligen risken för att Federal Reserve skulle "höja räntan och minska stimulanserna", vilket är dåliga nyheter för finansiella speltorskar. Finansiell tillgångsprisinflation är bra så länge den inte nås av ljuset ifrån verkligheten.

På bara några veckor har därför detta fenomen kunnat göra en verkligen storstilad comeback. Om staten tidigare försåg finansmarknaden med stödhjul, så har hela ekonomin denna gång placerats i en vadderad barnvagn med luftboggi och air-condition.

WSJ skriar därför upprört över att den nuvarande krisen innebär ett större hot mot kapitalismen än finanskrisen. Heeerregud illusionerna om kulisserna är i fara. Staten är nu den viktigaste långivaren i ekonomin och Federal Reserves balansräkning väntas svälla till 9.000 miljarder dollar eller 40 procent av BNP. Fantastiskt......vi är verkligen bara sååååå förvånade.

Det är kanske är nödvändigt i nuvarande läge för att inte få fekalierna att gravitera fritt, men vad då händer efteråt? Effekterna av de extrema åtgärder som centralbankerna vidtog 2008 har alltså fortfarande inte rullats tillbaka - det bara pumpades på med tilllgångsprisinflationen.

Det kommer den här gången inte bara att ta många år innan det går att tala om verklig marknadsekonomi, någon sådan enfaldig kuliss kommer nämligen aldrig mer att vara möjlig att införa!

Den ojämlika fördelningen av hjälpen utmanar också grundläggande idéer i kapitalismen, till exempel den om att både belöna men också bestraffa risktagande. Ja jag vet att det är ett barnsligt sätta att beskriva enfald För att bara inte tala om idiotin med konkurrens som funktion för samverkan.

En "entreprenör" skördar i dessa sagor vinsterna i uppgång, men får finna sig i att absorbera förlusterna i nedgång. I dag är denna logik satt ur spel. Men inte ens då så, ja och så vidare....

Det snabbaste sättet att bli biljonär är att investera en miljard i flygbranschen brukar det heta. Men istället för att hamstra kapital inför nästa lågkonjunktur har amerikanska flygbolag valt att köpa tillbaka aktier för 45 miljarder dollar de senaste fem åren. För att upprätthålla den egna börskursen såklart! Nu får de över 50 miljarder dollar av USA:s skattebetalare men aktieägarna får ändå häpnadsväckande - för ingen med IQ över rumstemperaturen - nog behålla kontrollen. Det uppmuntrar ju inte exakt till framtida disciplin enligt farmors berättelse om Spara och Slösa. Men visst, människor måste ju fatta vad girigheten leder till för någonting, men att det skall behöva vara så här trögt....

Så varför ta låg risk när för hög risk aldrig får några konsekvenser, det gäller ju trots allt bara att tjäna så mycket som möjligt på så liten insats som möjligt.?

Krisen har därför också blottlagt de stora ekonomiska klyftor som präglar stora delar av världen. Den största myten om corona-viruset är att det drabbar alla lika. I själva verket visar statistiken från både Stockholm och New York att risken att smittas och dö är högre i fattiga områden än i välbeställda. Människor i låglöneyrken tvingas riskera livet medan lidandet för många andra begränsas till tristess och stela videomöten.

Fast nu kommer det allra värsta, krisen skapar tid för eftertanke!....

Krisen har också ökat friktionen mellan fattiga och rika länder. I Europa bråkar länder i söder med de "mäktiga" grannarna i norr om hur corona-notan ska betalas. De i norr vill solidariskt betala så mycket som möjligt - Not.

I så kallade utvecklingsländer har det utländska kapitalet flytt betydligt snabbare än under finanskrisen och flera bedömare spår nu en serie av statskonkurser, det blir kanske renande från Ericssonstyrda centralbanker - sådana klarar sig nämligen inte utan en telekominfrastruktur, de har ju inget eget kontosystem eller kommunikationssystem...

I höstas efterlyste Financial Times, liksom WSJ inte ett känt tillhåll för marxister, en ny form av mer "ansvarstagande kapitalism"- allt för att bevara kulisserna.

Nu går tidningen i alla fal ännu längre och skriver i en ledartext att corona-viruset avslöjat ett samhällskontrakt som inte fungerar - årtusendets upptäckt med andra ord.... Stängda samhällen slår hårdast mot de som redan hade det sämst... Samtidigt som människor med osäkra anställningar står utan hjälp delar centralbankerna ut fallskärmar till rika med finansiella tillgångar.

FT efterlyser därför bland annat en lagom omfördelning - absolut inte för stor - från äldre och förmögna människor till andra grupper och anser att medborgarlön och förmögenhetsskatt bör diskuteras. Tankar som inom kulissväsendet hade klassats som vänsterradikala för bara två månader sedan. Tydligare än så kan nog en vinstvarning för "kapitalismen" fortfarande inte formuleras.