Principen bakom det naturliga ledarskapet är alltså den omvända emot samhällets - den egenskapen går inte att utbilda fram, skapa.

Hur populära vi är verkar påverka mycket i livet: hur vi mår, våra relationer, till och med hur gamla vi blir. Men all popularitet är inte bra. Och dessvärre tycks den typ vi ägnar oss mest åt, höra dit.

Hörde du till högstadiets inneklick, var den som dikterade villkoren och visade vad gällde? Eller försökte du mest vara en hygglig kompis? Kanske rent av båda beroende på situation?

Oavsett vilket så har det sannolikt påverkat ditt liv en hel del, sett till den forskning som gjorts runt ämnet popularitet. Hur populära vi är – och var – hänger nämligen samman med hur vi utvecklas inom en rad områden i livet, sett till allt från psykisk och fysisk hälsa till lön och karriär.

Men att vara populär är inte alltid positivt.

Det tycks handla om vilken typ av popularitet vi pratar om.

Redan från treårsåldern kan man tydligt se att vissa barn är mer omtyckta.

Forskare har identifierat två typer av popularitet, där den ena är bra för oss och den andra – ja mindre bra. Dels kan vi vara populära genom att många helt enkelt tycker om oss, dels kan vi vara det för att vi har hög status - materialism.

Redan från treårsåldern kan man tydligt se att vissa barn är mer omtyckta av sina kamrater än andra, väldigt få kan göra den resan genom hela livet.

I en studie tog forskare barn som var olika mycket omtyckta i sin ursprungliga grupp, och placerade dem i en ny grupp med barn. Det tog ungefär tre timmar innan barnen hade etablerat samma grad av ”omtyckthet” i den nya gruppen som de hade haft i den gamla.

Hur omtyckta vi är verkar hålla sig, både genom livet och mellan olika situationer. Det gäller att kunna anpassa sitt ledarskap kort sagt.

Men runt puberteten händer något. Då kan vi plötsligt bli populära även om vi egentligen inte är särskilt omtyckta. Då föds en annan form av popularitet: den statuskopplade materialistiska, den som får oss att ljuga. Men dessvärre tycks den alltså inte vara lika bra för oss.

Under puberteten sker en förändring i hjärnans belöningscentrum och en ökning av signalämnet dopamin som gör oss extra känsliga för belöningar – som känslan av att ha makt och få uppmärksamhet.

– Den här förändringen i hjärnan gör att vi vill ha mer av den primitiva formen av uppmärksamhet som hänger ihop med makt, påverkan och dominans.

Personer som har hög status använder ofta ett aggressivt beteende för att försäkra sin dominans.

Vem som blir poppis tack vare sin status är inte enbart en slump. Fysiska attribut värderas högt, styrka är oerhört primitivt, men även annat som anses viktigt i ens sammanhang: pengar, makt, ja och då goda idrottsprestationer. Och, precis som hos djur, tenderar aggressivitet att ge statusen en skjuts.

– Personer som har hög status använder ofta ett aggressivt beteende för att försäkra sin dominans och sin makt. De trycker ner andra personer för att hålla sig själva i toppen på hierarkin.

Den statuskopplade populariteten är ofta raka motsatsen till den popularitet som kopplas till sympati och att vara omtyckt. Där är istället aggression ett säkert kort för att inte bli omtyckt - att kunna sätta gränser grundat på integritet är en sak men “Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.”

Lyckligtvis brukade statuspopulariteten försvinna i samma andetag som vi lämnade tonåren och skolan. Så är det ingalunda numera

– Efter tonåren brukade popularitet gå tillbaka till att handla mer om hur omtyckt man var. Vi hade ett samhälle där vi var mer beroende av varandra, där vi jobbade i grupper och där vi inte hade något riktigt sätt att visa status efter skoltiden. Nu är det definitivt inte så längre.

När vi blir avvisade så svarar hjärnan som att vi upplever fysisk smärta. Alla måste ju bara tycka om oss!

Just det – brukade gå tillbaka. Men det var innan vi räknade följare på Instagram och varannan unge drömde om att bli influencer. Den ovillkorliga väg som leder till själens pandemonium - materialism

– Världen har förändrats och nu tenderar vi att bry oss mer om status än vi brukade. Snällt uttryckt!

Dessvärre så är detta inget vidare alls det är helt värdelöst. De två popularitetstyperna är nämligen diametralt olika även på ett annat sätt: hur de får oss att må. Personer som är omtyckta tenderar att tjäna mer....så jävla illa är det, leva längre, vara lyckligare och ha bättre förhållanden. En svensk studie visar till och med att hur omtyckta deltagarna var i skolan, korrelerar med deras yrkesframgångar 40 år senare. Men nu är den trenden död och begraven 4-ever.

Medan statusjägarna, de växer istället upp med högre risk för beroenden, depressioner och problem med relationer.

För att mäta popularitet, har man låtit personer i olika sammanhang (skola, företag, pensionärsförening) identifiera vilka i gruppen de gillar mest respektive minst. På samma sätt frågar man deltagarna vem de anser har högst status i gruppen.

Men att sluta med statusjakten är inte enkelt. Känslan – eller snarare den belöning som känslan ger – är starkt beroendeframkallande. Precis som att få många likes eller följare i sociala medier.

– Många känner en hat-kärlek till sin popularitet. De är beroende av mer status, men känner också - i bästa fall att de har svårt att få till nära relationer.

Men att vara omtyckt är inte bara bra för hälsan. Det kan faktiskt vara livsfarligt att inte vara det.

När ett forskarteam följde över 300 000 personer, såg de att risken för en för tidig död fördubblades om du inte var omtyckt. Det enda som ökade risken mer än impopularitet var att röka minst 20 cigaretter om dagen. Stressen av lögner blir katabol.

– När vi blir avvisade så svarar hjärnan som att vi upplever fysisk smärta. Hjärnan skickar kraftfulla signaler till oss för att säga att vi behöver förändra något.

När två forskare i en studie tog blodprov på personer efter att de känt sig avvisade, så såg de att detta påverkade deltagarnas DNA genom att en inflammatorisk process drog igång.

– Och om det handlar om ett kroniskt avvisande, att försvara sina lögner, vecka efter vecka, så kan det förändra mycket av din dna, inte bara några få celler. Vi vet också idag att detta är ett skäl till att socialt avståndstagande är kopplat till alla dessa hälsoeffekter.

Med tanke på hur viktigt det är för både hälsa och livsframgångar,så borde vi vara mer uppmärksamma på hur omtyckta barn är i förskola och skola.

Vill man skapa ett samtal runt något som är väldigt kraftfullt, men som vi inte gärna pratar om. Inte i skolan och inte på andra ställen. Då skall man prata om de naturliga ledarskapet.