Disciplinerat Perspektiv
Även bara en rudimentär förståelse av banksystemets natur och inneboende funktion avslöjar hur systemet kapitaliserar på vår önskan om bekvämlighet och rädsla för att inte få yttre bekräftelse, detta för att snärja planeten i en allt tätare och allt mer tyngande väv av skuld. Bankerna skriver lämpligtvis ut, in och upp så mycket pengar som världen ser sig vara i behov av och vi samtycker nu därför till exponentiellt ökande ackumulerade räntekostnader i en redan insolvent tillvaro, matematiskt obetalbara summor av pengar som skulder till vad som till slut blir ett enda privat bolag för resten av evigheten. Det är möjligen bekvämt nu fortfarande, men nu blir inte bara ganska dyrt i längden.
Vi gör inte detta av rädsla för våra liv, utan på grund av intellektuell lättja och rädsla för bli rädda - för oss själva - för att inte få vår så hett eftersträvade yttre bekräftelse som skall minska vårt självförakt - vår sekund i rampljuset, den korta tid som vi skall få oss känna oss värda någonting inför oss själva.
Vi har uppenbarligen därför också programmerats att ignorera våra egna egentliga intressen för förståelse av våra grundläggande känslor - vårt medvetna medvetande - och till att förbli fokuserade på våra yttre gärna till synes så betydelsefulla och komplexa liv. Vi har blivit patologiskt patetiska varelser. Det hade ju, lite syrligt uttryckt. kanske varit enklare att gå åt andra hållet för att göra en problemformulering och där se efter vad det egentligen är som skapar det upplevda behovet. Kurser i personlig utveckling handlar därför främst om hur man skall uppnå bekräftelse, inte om att stilla det inom oss evigt växande behovet av yttre bekräftelse.
Det visar sig nu uppenbart att problemet är inte att de just nu säljer på oss en växande tyranni, utan problemet är att vi redan för länge sedan har köpt in vad de sålde på oss då. Vi är alldeles för långt gångna på vägen av den lovande idén om att få uppleva den lycka som finns gömd i skattkistan vid regnbågens fot, för att nu kunna vända tillbaka utan att förändra oss själva. Vi är slavar under våra egna känslor, tankar, vanor och önskemål. Vi är tyranniserade av rädslan för oss själva - vår egen osäkerhet. Ingen befolkning är så förslavad som den befolkning som på oriktiga grunder tror sig äga sin frihet och vi vågar därför inte heller ifrågasätta oss själva.
Den svenska befolkningen är väl disciplinerad ur det perspektivet...
På många sätt är rädsla och intellektuell lättja i kombination ett mer smygande och praktiskt verktyg för tyranni än en gevärspipa. Vad som annars är uppenbart upp och ned, blir dolt bakom detaljerna inom oss själva. Djävulen gömmer sig alltid i detaljerna och fenomenet gömmer sig inom oss själva. Vårt moderna banksystem är kanske den mest fega och subtila form av tyranni som hittills varit känt för människan, detta eftersom det hela nu är till så stor omfattning att det påverkar nästan alla människor på planeten i en eller annan omfattning.
Även bara en rudimentär förståelse av banksystemets natur och inneboende funktion avslöjar hur systemet kapitaliserar på vår önskan om bekvämlighet och rädsla för att inte få yttre bekräftelse, detta för att snärja planeten i en allt tätare och allt mer tyngande väv av skuld. Bankerna skriver lämpligtvis ut, in och upp så mycket pengar som världen ser sig vara i behov av och vi samtycker nu därför till exponentiellt ökande ackumulerade räntekostnader i en redan insolvent tillvaro, matematiskt obetalbara summor av pengar som skulder till vad som till slut blir ett enda privat bolag för resten av evigheten. Det är möjligen bekvämt nu fortfarande, men nu blir inte bara ganska dyrt i längden.
Vi gör inte detta av rädsla för våra liv, utan på grund av intellektuell lättja och rädsla för bli rädda - för oss själva - för att inte få vår så hett eftersträvade yttre bekräftelse som skall minska vårt självförakt - vår sekund i rampljuset, den korta tid som vi skall få oss känna oss värda någonting inför oss själva.
Vi har uppenbarligen därför också programmerats att ignorera våra egna egentliga intressen för förståelse av våra grundläggande känslor - vårt medvetna medvetande - och till att förbli fokuserade på våra yttre gärna till synes så betydelsefulla och komplexa liv. Vi har blivit patologiskt patetiska varelser. Det hade ju, lite syrligt uttryckt. kanske varit enklare att gå åt andra hållet för att göra en problemformulering och där se efter vad det egentligen är som skapar det upplevda behovet. Kurser i personlig utveckling handlar därför främst om hur man skall uppnå bekräftelse, inte om att stilla det inom oss evigt växande behovet av yttre bekräftelse.
Det visar sig nu uppenbart att problemet är inte att de just nu säljer på oss en växande tyranni, utan problemet är att vi redan för länge sedan har köpt in vad de sålde på oss då. Vi är alldeles för långt gångna på vägen av den lovande idén om att få uppleva den lycka som finns gömd i skattkistan vid regnbågens fot, för att nu kunna vända tillbaka utan att förändra oss själva. Vi är slavar under våra egna känslor, tankar, vanor och önskemål. Vi är tyranniserade av rädslan för oss själva - vår egen osäkerhet. Ingen befolkning är så förslavad som den befolkning som på oriktiga grunder tror sig äga sin frihet och vi vågar därför inte heller ifrågasätta oss själva.
Den svenska befolkningen är väl disciplinerad ur det perspektivet...
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
