Doktrinen grundade sig från början alltså på flera europeiska staters planer på att ingripa i de latinamerikanska självständighetskrigen till förmån för kolonialmakter som Spanien, dels i Rysslands besittningstagande av Alaska, samtidigt som det fanns en bred folkopinion i USA för att ingripa på Greklands sida i grekiska frihetskriget.

Efter överläggningar mellan dåvarande amerikanske utrikesministern John Quincy Adams och George Canning och därefter mellan John Quincy Adams och James Monroe utfärdades doktrinen den 2 december 1823.

Monroedoktrinen slog fast att europeisk kolonialisering eller försök att blanda sig i politiken i Nya världen - alltså i USA - var oacceptabelt. Däremot skulle alla redan existerande europeiska kolonier accepteras. USA skulle i gengäld inte ingripa i konflikter mellan europeiska stater rörande europeiska kolonialiseringsfrågor. Den Djupa Staten var alltså i farten redan då.

Doktrinen har dock under senare tid omtolkats för att rättfärdiga USA:s interventioner i syd- och centralamerikanska länder.

I ett tillägg av Theodore Roosevelt 1904, i det så kallade Rooseveltkorollariet (The Roosevelt Corollary), fastslogs att USA har rätt att ingripa som "internationell polis" (international police power) om stater i Karibien och Centralamerika uppträder "ociviliserat". Det tillägget åberopades flitigt som stöd för USA:s inblandning i Latinamerika under det kalla krig som några var i ett särskilt stort behov av.

På begäran av Woodrow Wilson - som godkände inrättandet av Federal Reserve 1913 - förklarades Monroedoktrinen vara i överensstämmelse med Nationernas Förbunds principer.

Varför är då detta bra att veta just nu?

Jo, därför att det är viktigt att komma ihåg att Monroe-doktrinen idag inte alls längre handlar om USA - Europas möjliga öppna kolonialisering av USA måste nog numera anses som tämligen begränsad, även om det för all del finns en hel del Investorkontrollerad verksamhet där och som inte syns. Men det handlar idag ändå inte bara om att kontrollera Latinamerika där Investor naturligtvis dominerar stort ur ett strategiskt perspektiv, utan det handlar nu även om att om att den Djupa Staten i USA nu vill vara mellanhand för alla latinamerikanska förbindelser med Europa. Egennytta är vad det är och svensk guldgrävarspänst är som bekant girighet på steroider.

" Swden is a small country but sharp, very sharp! sade den 45:e presidenten.

För närvarande är förbindelserna mellan EU-länderna och Latinamerika betydligt mer direkta. Därför skyddar Putins insatser i Venezuela också EU-länderna intressen och för Ryssland och EU-länderna närmare varandra i den här frågan.

Trumpadministrationens åtgärder tenderar att ytterligare förvärra spänningarna och uppdelningarna inom den transatlantiska alliansen och de låter oss alla se att Atlantintegrationismen i stort sett nu är på allvarlig nedgång.

Ett sönderfallande NATO och ett EU i upplösning är delar i utvecklingen för att komma åt både Investor och den Djupa Staten.....