[P]irat
[P]
The English word "pirate" comes from the Latin term purateivitia ("sailor, corsair, sea robber") and that from Greek πειρατής (peiratēs), "brigand", in turn from πειράομαι (peiráomai), "I attempt", from πεῖρα (peîra), "attempt, experience".
The meaning of the Greek word peiratēs literally is "one who attacks (ships)".
The word is also cognate to peril.
The term first appeared in English c. 1300.
Spelling did not become standardised until the eighteenth century, and spellings such as "pirrot", "pyrate" and "pyrat" occurred until this period.
Sjöröveri är överfall på främst handelsfartyg i syfte att plundra dem.
Den som bedriver sjöröveri kallas pirat, eller sjörövare.
Vikingar var sjökrigare, sjörövare, från i huvudsak nuvarande Norden, som deltog i båtburna plundringar och krigståg i Norden, Europa och Västra Asien från 793 fram till 1100-talet. Under perioden erövrade nordiska krigare stora delar av brittiska öarna och norra Frankrike.
Ordet viking dyker först upp i fornengelska källor, och i de flesta tidiga källor, inklusive nordiska, syftar det på pirater, utan närmare specifikation av ursprung.
Samtliga källor fram till nationalromantiken framställer ordet viking i dess olika former som en översättning av latinets pirate, innan ordet pirat började användas i nordeuropeiska språk, och termen har inte i någon av dessa källor haft någon geografisk begränsning.
The English word "pirate" comes from the Latin term purateivitia ("sailor, corsair, sea robber") and that from Greek πειρατής (peiratēs), "brigand", in turn from πειράομαι (peiráomai), "I attempt", from πεῖρα (peîra), "attempt, experience".
The meaning of the Greek word peiratēs literally is "one who attacks (ships)".
The word is also cognate to peril.
The term first appeared in English c. 1300.
Spelling did not become standardised until the eighteenth century, and spellings such as "pirrot", "pyrate" and "pyrat" occurred until this period.
Sjöröveri är överfall på främst handelsfartyg i syfte att plundra dem.
Den som bedriver sjöröveri kallas pirat, eller sjörövare.
Vikingar var sjökrigare, sjörövare, från i huvudsak nuvarande Norden, som deltog i båtburna plundringar och krigståg i Norden, Europa och Västra Asien från 793 fram till 1100-talet. Under perioden erövrade nordiska krigare stora delar av brittiska öarna och norra Frankrike.
Ordet viking dyker först upp i fornengelska källor, och i de flesta tidiga källor, inklusive nordiska, syftar det på pirater, utan närmare specifikation av ursprung.
Samtliga källor fram till nationalromantiken framställer ordet viking i dess olika former som en översättning av latinets pirate, innan ordet pirat började användas i nordeuropeiska språk, och termen har inte i någon av dessa källor haft någon geografisk begränsning.
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
