Vojne vojne och det har inget alls att göra med att systemet är skuldmättat....

– En hel generation håller på att förlora sin framtid om inte det här upphör ganska omgående, det låter dramatiskt värre och det är ju faktiskt sant eftersom detta system nu är slut, men det vill inte clownerna säga rakt ut.

Hur som helst, just så sa Kerstin Hessius i ett känsloladdat framträdande i SVT:s Aktuellt på torsdagskvällen. Hessius är inte vem som helst, hon har bland annat varit vice Riksbankschef, vd för Stockholmsbörsen och är numera vd för tredje AP-fonden.

Enligt henne måste man gå tillbaka och jämföra med Tyskland på 1920-talet och USA på 1930-talet för att förstå vad som ligger i vågskålen om det nuvarande läget består. Man kan ju säga att eftersom det är samma bakomliggande krafter - den Djupa Staten - nu som då bakom den utveckling som kom, så saknar ju inte det uttalandet helt bäring på verkligheten

Magnus Henrekson, professor och vd för Institutet för Näringslivsforskning, instämmer. Han målar upp bilden av vad en depression innebär och konstaterar att Sverige kan få massarbetslöshet på grekiska nivåer eller värre. I dag finns det cirka 5,2 miljoner jobb i Sverige och 1,5 miljon jobb kan försvinna om det här fortsätter.

– Det skulle innebära ett helt annat samhälle där många inte får en chans att göra något av sina liv. Det skulle sannolikt få enorma politiska konsekvenser, vi såg ju vilka politiska idéer som depressionen på 30-talet blev grund för, säger han.

Enligt honom går det inte att överdriva allvaret i situationen, alla måste genast förstå att det inte fungerar att stänga ner ekonomin på obestämd tid och sedan tro att den bara kan startas igen som innan. Näringslivets fundament, hela strukturen med företag och verksamheter vittrar sönder oerhört mycket snabbare än vad många tror, anser han.

– Många företag har tagit åratal att bygga upp, i en del fall handlar det om livsverk. De riskerar nu att raseras på grund av en enda tillfällig kris. Det är en total katastrof, säger Magnus Henrekson. Vi lägger till att det dessutom är en ren lögn eftersom det i grund och botten beror på att systemet är skuldmättat och att coronakrisen har använts som en kuliss för att dölja detta.

Vad som drabbas först är tjänstesektorn med restauranger, eventmakare, researrangörer, flygbolag, och hela handeln. Därefter kommer industrin eftersom den internationella handeln inte fungerar. Företag som inte kan sälja vill inte annonsera så reklam- och mediebranschen förlorar intäkter. Bit för bit äter sig krisen igenom hela ekonomin.

De åtgärder som hittills vidtagits av bland annat Riksbanken handlar till stor del om att säkra tillgången på lån till bolagen - som i sin tur saknar kreditvärdighet. Så många klarar inte att bära ytterligare lån och risken är snällt sagt stor att bankerna inte vill låna ut till företag som riskerar att gå omkull.

Anståndet med att betala in skatter räcker inte heller anser Lars Calmfors, professor i internationell ekonomi, inte minst eftersom företagen i dagsläget krävs på ränta på hela 6,6 procent på det uppskjutna beloppet. I Valutaregimen är det räntan som är själva drivkraften och den är inte produktivt skapande.

– Det är obegripligt, det borde vara nollränta. Och stödet för korttidsarbete är också för litet, det som skulle behövas är i stort sett att staten tar hela lönekostnaden för de anställda, säger Lars Calmfors.

Lars Calmfors, erkände ju på Almedalen 2008 att vi hade helt rätt i vad vi påstod, men erkände samtisigt att han inte visste vad man skulle göra för att rädda systemet, varpå vi frankt sade att då måste vi faktiskt byta system.

Det han talar om är alltså att göra direkta utbetalningar till företagen från statskassan, förenat med villkor om att upprätta sysselsättningen.

– Vi skulle kunna göra det i Sverige med vår låga statsskuld, säger han.

Men hur länge skulle vi kunna hålla igång ekonomin så?

– Vi talar om en kostnad på kanske upp till 5-10 procent av BNP och i dagsläget är statens räntekostnad för att låna nästan noll. Den kan öka, men jag tror att vi skulle kunna göra detta i ett år eller kanske två om det behövs, säger Lars Calmfors. Maken till korkad konstgjord andning för att bevara Valutaregimen.

I Sverige har mycket av debatten under de senaste veckorna annars handlat om att Folkhälsomyndighetens åtgärder varit för återhållsamma. Men såväl Hessius som Henreksons resonemang går snarare ut på att restriktionerna måste lättas, även om det innebär risk för ökad belastning på sjukvården.

Peter Malmqvist, analytiker på Aktiespararna, konstatera att det är en avsevärd skillnad på hur Sverige agerat jämfört med det kontinentala Europa. Han är särskilt kritiskt till Macrons utegångsförbud, vilket ger stora konsekvenser på ekonomin. Men även restriktionerna i Tyskland, med stängda butiker inkräktar på hushållens konsumtion.

Dessa åtgärder kommer naturligtvis att falla rakt in i den svenska exporthandeln.

– Man tar bort 250 miljoner européer från att konsumera. Den här hållningen blir skadlig. Priset blir alldeles för högt, en ekonomisk katastrof, säger Malmqvist som tror att antalet bolagskonkurser kommer öka under nästa vecka i dessa europeiska länder.

Utvecklingen av döda och smittade i dessa länder hittills talar enligt honom för den svenska modellen.

– Det verkar inte hjälpa att stänga ned ett helt land, säger Peter Malmqvist.

Men exakt hur åtgärderna ska utformas för att ge mesta möjliga effekt på smittspridningen och minsta möjliga effekt på ekonomin är det egentligen ingen av dem som SvD talat med som har ett tydligt svar på.

När centralbanksdirektörer står och lovar obegränsade lån utan att folk frågar sig varför vi har - haft - ekonomiska problem öht är det faktiskt jättedumt.

Eva Mörk, professor i nationalekonomi vid Uppsala universitet, ser också hon enorma ekonomiska konsekvenser framför sig.

Såg du Kerstin Hessius framträdande i Aktuellt?

– Ja, jag såg början. Men sen stängde jag av för jag blev så deppig, säger Eva Mörk.

Hon konstaterar att detta är något som har diskuterats bland nationalekonomer ända sedan Coronaviruset började sprida sig, det vill säga om det är viruset eller de ekonomiska konsekvenserna av det som kommer att bli det värsta. Men något entydigt svar finns inte. SKuldmättnad finns inte på svenska, det finns bara på engelska....

Och i slutändan kokar det ner till ett etiskt dilemma där åtgärderna för att minska smittan och därmed död och lidande måste vägas mot risken för nära nog irreparabla ekonomiska skador.

– Det är en trade-off som är enormt svår. Det är en trade-off mellan olika grupper och mellan nu och framtiden. Jag är väldigt glad att det inte är jag som kommer behöva fatta de här besluten.

Vem är det som måste fatta dem då?

– Det är klart att i slutändan är det politikerna. Regeringen. Med information från olika experter så klart, men i slutändan är det de.

På fredagen presenterade regeringen ytterligare ett stödpaket på 125 nya miljarder. Men återigen handlar det om lån och lånegarantier till företagen, alltså sådan som varken Lars Calmfors eller Magnus Henrekson tror kommer göra någon större skillnad.

Båda är i stället överens om att det som krävs är att pengar skjuts rakt in i företagens balansräkning. Men nu är det väl ändå uppenbart hur Jävla Dumt det är. För att få ut pengar till företagen så måste de först LÅNAS ut till bankerna som i sin tur LÅNAR UT dem företagen. Och var finns nu ekonomijournalisterna som ställer frågan varför måste vi gå denna OMVÄG?

– Jag tänker inte ett dugg på smittorisken för mig eller mina barn, det här är den stora frågan för mig. Vi måste fatta rätt beslut, säger Magnus Henrekson.

Tror du att detta är vad regeringen och riksdagen till slut kommer att göra?

– Sverige har de senaste 15-20 åren haft svårt att samla ihop oss innan läget blir akut. Men under galgen klarar vi plötsligt att fatta vettiga beslut. Det omöjliga blir plötsligt möjligt. Jag är ganska optimistisk, säger Magnus Henrekson och tillägger.

– Sen är det bara att be en stilla bön om att resten av världen, inte minst stora länder som USA, också tar sitt förnuft till fånga.