Båda dessa verksamheter minskar alltså köpkraften i en ekonomi, detta eftersom den cirkulerande penningmängden då minskar. Förresten, så har vi en praktisk term för vad denna destruktion av pengar kallas, det kallas skuldavveckling. Men även om skuldavveckling inte blir – är – betraktad på det här sättet, så är dess inverkan på ekonomin som beskrivs på detta sätt korrekt.

När kreditmaximum för en återbetalningsförmåga av en skuld uppnås i en ekonomi genom den ackumulerade räntekostnaden så måste antingen en vidare kreditbildning, eller en minskad ekonomisk verksamhet i övrigt, finansiera den bristande betalningsförmågan. Men jag garanterar att om man slaktar kossan så går den inte att mjölka, så att som i nu rädda banker torde vara det dummaste som människorna kan företa sig i detta.

Det är dags att fatta att systemet nu är havererat, om folk snabbar sig på att begripa detta så kommer lidandet att minska dramatiskt för alla utom bankernas ägare.

En stat som Sverige som så till den milda grad tillåter banker att exploatera sin egen befolkning med negativa pengar i form av krediter, kan inte på ett enda sätt rätteligen kalla sig för en demokrati. Det är och förblir en diktatur om än i en alltmer illa dold finansiell form, som gör att folket är dömt till att upptäcka att dess välstånd har offrats på den falska solidaritetens altare, till förmån för den egna nyttan hos bankernas ägare. Allt färre blir allt rikare på allt fler människors bekostnad.

Pengar är inget smörjmedel, pengar idag är i sig själva en tankemässig mekanisk funktion som baserad på värderingsbetingade överenskommelser mellan människor. Pengar i sig själva saknar mening utan ett ekonomisk sammanhang att beskriva, detta eftersom de är – utgör – en funktion och inte utgör en vara med ett i sig själv grundläggande värde.

Pengar är ett funktionsmässigt beskrivande mekaniskt medium för att förenkla arbetsdelning, alltså handel med varor och tjänster. Lite mer matematiskt beskrivet en värdeförmedlingsfaktor i form av en värderingsmässigt överenskommen minsta gemensamma nämnare.
Detta är den ena och den yttre av två mekaniskt funktionsmässiga sidor för pengar som mekanisk funktion i handel – i sin form av kredit – vilket alltså betyder förtroende på latin.

Den andra och den inre sidan av pengarna är deras egen inneboende funktionsmässiga natur, där pengarnas värde i ett kreditbaserat system, utgörs av en skuldfordran på ett överenskommet värde, alltså i slutändan i form av konsekvensen av ett framtida ännu inte utfört arbete.

Ytterligare en säkerhet för pengarnas värde är vad som kallas för kollateral och som alltså utgör en pant.
Vidare så är alltså den senare och inre sidan av pengar – pengarnas egen inneboende natur – förknippad med en kostnad för pengarnas egen existens, denna kostnad kallas för ränta.

Så länge som pengar med denna inneboende natur är i omlopp så bär de också ovillkorligen med sig en växande kostnad av ränta, alltså enbart för sin egen blotta existens. Ränta är en funktion av tid, vilket skapar krav på att mängden pengar ökar genom att nya skulder skapas.

God morgon