Extrema förhållanden tar ofta med tiden fram det bästa hos människor. Visdom är ju som bekant bara helat lidande – att kunna hantera och förstå de värderingsmässiga grunderna till sina känslor.

Visst i vissa fall tar det fram det värsta, om man går åt fel håll i sig själv och blir mer filosofiskt materialistiskt orienterad, men även någon som har vaknat på fel sida som individ är mycket mer kraftfull och effektiv än 10- tusentals medvetslösa hypnotoider som går runt som vore det i sömnen. Att vara omedveten är inte någon bra ledning för någonting, att vara medvetet medveten är att besitta visdom till ledning av sig själv i livet.

Hitta och utöva den medvetna medvetenheten till varje pris. Det finns bara en lösning för människans villkor. Inte bara att fortsatt vakna upp till medveten medvetenhet, utan även att ha modet till att agera på detta och att därmed hjälpa andra att också hitta vägen till ljuset i sig själva.

Det är inte bara det att det inte finns någon annan tid som den nuvarande, utan det finns ingen tid alls utom den nuvarande, det är bara nu vi kan förändra oss. Och den tiden är därför alltid nu när vi kan uppleva våra känslor. Vi lever bara nu och det är bara där i den punkten som verkligheten existerar och som vi existerar som individer – odelbara.

Därför skapar nu extrema förhållanden baktändning i stor skala. När smärtan av att vistas i denna alltmer av filosofiskt materialistiskt missbruk präglade och falskt förespeglade verklighet, är värre än smärtan av att vakna upp, börjar folk ta steg i rätt riktning, det börjar att rulla dit som det lutar. Det sägs ju att ”nöden är uppfinningarnas moder”. Ja människor vill till syvende och sist inte bli totalt vansinniga, att leva helt utom sig själva i allt mer smärtsamma emotionella vanföreställningar, att vara vansinniga. På samma sätt kan du använda en annan gammal dänga ”När det blåser motvind, kliver ledaren fram.” Nu gäller det att bli medvetet medveten för att kunna leda sig själv och andra vidare.

Undermedvetet inser människor att om de skulle verkligen arbeta för att vakna upp – hela tiden försöka bli alltmer medvetet medvetna och vara lyhörda nu, snarare än att fortsätta att vara ignoranta och minimera alla dessa viktiga underliggande impulser, så skulle detta snart leda till en stor förändring i deras livsstil, till vad som utgör vägen ut ur linjen från den sociala ”normen ” för någon tidsperiod. Men den kognitiva dissonansen är fortfarande stor för väldigt många – vad skall andra säga om de ser mig för vad som jag egentligen är och vill bli älskad för – jag tycker ju inte ens om mig själv. …

Det är där det intellektuella gummit möter verklighetens asfalt. Att få enskilda människor att ge sig själva modet att vara medvetet medvetna och därmed lyhörda nog för att kunna utveckla sig själva- släppa sina föreställningar och värderingar. Eller är verkligen mänskligheten så långt nergången i de intellektuellt emotionella avloppsrören och har självförbrukats så mycket, att den kan inte ens lyfta ett finger för att hjälpa de behövande – sig själva?

Detta är besläktat med den mentala och känslomässiga blockering de allra flesta har mot att acceptera verkligheten av falska flaggor och tillverkad terrorism och det förklarar också varför de har ökat användningen av dessa extrema taktiklekar med anspelning på känslomässiga trauman, baserade på sociala kontrollmekanismer. I grund och botten, blir det då svårare och svårare att vakna upp eftersom den sanna verkligheten omkring dem verkar alltmer psykologiskt outgrundlig. Så det blir till slut mänskligheten mot den kognitiva formateringen – eller naturlagarna – verkligheten mot illusionerna inom oss själva – vår förställningsvärld.

Detta är anledningen till att verklighetsbeskrivande historia är antingen dold, undertryckt eller drastiskt reviderad. Ett väl verklighetsbeskrivande historiskt perspektiv kan vara en fantastisk källa för en personlig utveckling samt samhälleligt uppvaknande och motivation till medvetet medveten handling.

Det är också därför absolut kontroll av medierna är så integrerat till sin funktion i den strategiska planläggningen, för att inte ge något bränsle för vår personliga medvetna medvetenhet som skulle skänka oss känslomässig befogenhet till perspektiv på våra verkliga nuvarande skick och medfödda förmåga till att bli mer medvetet medvetna till mer av vår egen verkliga potential. Vi måste hela tiden förledas vidare i lögnerna och vi hamnar längre och längre bort ifrån och utom oss själva och vår egen känslomässiga närvaro i nuet – vansinne.

Denna undanhållna förmåga till att se denna uppenbara men för oss själva alltså ofta dolda sida av myntet, ger därför en växande känsla av att veta att vi blir bedragna. Återigen, ett smart införande av begränsad sanning kommer att hjälpa den större agendan att gå ner i matstrupen lättare. Medierna spelar denna begränsade sanningsverktyg kontinuerligt för att ge intryck av objektivitet och hålla våra så kallade ”ledare” ansedda som ärliga, vilket nu tydligt är till ingen som helst nytta – de är inget mindre än ett uppenbart och alltmer bittert skämt.

Detta är hela anledningen till att vår så kallade demokrati snarare än direkt diktatur – fascism, har inrättats som ett paradigm förment ”för folket, av folket”, när det i själva verket inte är någonting sådant alls. Det lilla röstens församling har kanaliserats till falska val medan kandidaterna alltid väljs i förväg inom partier och enkelt manövreras på plats, varje ny så kallad representant bedriver vad de själva kallar ”kontinuitet av den demokratiska processen.” – vi kan kalla detta för systemkonservatism i ett enskilt kontrollerat räntebelastat skuldbaserat system.

Det finns ingen framtid. Det finns bara nu. För ingen kommer någonsin att leva vid något annat tillfälle. Vi måste förändra oss nu, för vi kommer aldrig att kunna förändra oss vid något annat tillfälle. En blick in i framtiden är därför kanske ett av de största verktygen som knep som systemet av svek använder sig av för att hålla mänskligheten medvetslös och skendöd. Varje gång jag hör någon säga ”Om detta fortsätter vi kommer inte att känna igen omvärlden om 20 år” eller något som liknar detta, kan jag inte låta bli att bli förvånad över den fullkomligt omedvetna okunnighet som uttrycks genom ett sådant perspektiv.

Förutom det faktum att när väl den så kallade framtiden kommer, måste jag undra, när kommer folk att inse att vi är redan i varje nytt ögonblick på något vis är i ett så kallat oigenkännligt läge i nästan varje sfär av vår levande existens? Allting förändras, det är det enda som är konstant. De sociala ingenjörerna har gått långsamt och stadigt framåt under generationer, profiterande på mänsklighetens apatiska samtycke till effekterna av de inkrementella aktuella förändringar som sker runt omkring oss och för oss här och nu. Det verkar som att mänskligheten med beräkning har övertalats att skjuta upp en fullständig bekräftelse på det goda i att vara medvetet medveten – ha självförståelse – och att ge eftertänksam respons på omedelbar påverkan under en tid när förhållandena är chockerande nog för att orsaka någon sorts ofrivilligt svar. Den totala känslostyrningens diktatur.

Detta tillstånd av själslig okunskap går på par med att ligga i koma.