Om vi verkligen menar allvar med att ta kontroll över våra liv så är tiden för detta nu. Det är alltid nu, Verkligheten existerar bara nu och det är bara nu som vi kan uppleva våra känslor, som är verkliga.

Men det är ändå mer nu än någonsin förr, alltså om du letar runt omkring dig med en smula medveten medvetenhet. Vi kan visserligen själva aldrig nå fram till någon absolut sanning som beskrivning av den totala verkligheten, total närvaro eller total medvetenhet, så är det ju naturligtvis, eftersom vi bara är enskilda individer som delar av alltet, men det är för att vi inte skall driva bort ifrån oss själva som individer och våra verkliga individuella känslor som vi aktivt måste sträva efter att öka vår medvetna medvetenhet, närvaro i nuet – vår emotionella självförståelse - metakognition, för att bättre kunna förstå vår omvärld, vilken vi själva som individer utgör en del av.

En av de bra effekterna med tider av prövningar är att dessa driver mänskligheten till att vara påhittig och komma tillbaka till mer naturliga sätt att leva i förhållande till verkligheten. När vi ansluter oss själva mer till verkligheten och därmed också till varandra, så händer alltid underbara saker. Den ultimata och ovillkorliga lösningen är såklart att leva och bygga den värld som vi vill se skapas. Vi är varelser som är födda för att skapa och när vi gör detta i synkronicitet utifrån våra individuella specifika erfarenheter och talanger så blir effekterna dramatiska eftersom det skapar resonans - förstärkning.

Det är leva ett liv baserat på kreativitet utveckling – och inte ta del av den manipulerade världens medier, intoxikerade tankesätt och alltmer sjukligt förvrängda emotionella miljö – utan istället att så mycket som möjligt skapa positivt samverkande resonans som sprids ut på fler sätt än vi kan föreställa oss själva som individer, alltså inklusive fältet av synkronicitet. Det är att skapa vågen.

Därför är samhällsdesignen nu den rakt omvända, det är med just det omvända som syfte.

Vi älskar att överraskas positivt, men vi arbetar fortfarande i alla stycken för att nå den totala kontroll över allt som vi ändå aldrig kan nå kontroll över - det enda vi kan påverka är oss själva, eftersom vi själva bara utgör vår egen del av helheten, vilket vi inser i och med en bråkdels sekund av eftertanke.

Vi motarbetar oss själva genom att hemfalla till anammande av att det begränsade är större än det obegränsade. Vi utgår inte ifrån verkligheten inom oss genom vår egen självförståelse, förståelse för vad vi känner och varför. Vi utgår ifrån den normativa omvärlden och försöker stoppa in hela denna inom oss, så vi töjer ut oss själva och blir alltmer ihåliga. Ja, jag vet att jag tjatar om detta, så nog nu i den saken.

Att komma i kontakt med andra människor behöver inte vänta på något längre, oavsett var vi är. Vi finns numera bara några lätta beröringar med fingertopparna bort i från varandra. Nu är det dags att ansluta sig, agera och möta upp med likasinnade människor som vill vidta lämpliga åtgärder för att öka den allmänna medvetenheten. Att dela den förändring vi vill se. Det är, om du menar allvar med vad du har funnit ut gällande världen omkring dig. Om detta bara är ett halvt underhållande sidointresse kommer detta förmodligen inte ens påverka dig. Då kommer du vandra vidare i din alltmer tomma själsliga tillvaro, men:

Att spela omedveten utifrån kunskap är inte okunskap, det är galenskap. Det är den absoluta bristen på emotionell självförståelse - medvetet medvetande.

Garanterat, så kommer effekterna av vad som nu kommer att märkas i hela världen så vi måste alla åtminstone göra några förberedelser tankemässigt där vi är eller befinner oss, som i någon form gör så att vi hamnar på en emotionellt bättre förberedd plats.

Inte i rädsla för vad som komma skall, utan i mer i ett tillstånd av informerad visdom, men betänk då också i detta, att visdom faktiskt bara är helat lidande. Så nu gäller det mer än annars tidigare att inte var förälskad i sina gamla föreställningar och schablonmässigt skapade känslors grunder.

Men jag har faktiskt lite svårt att förstå alla som inte har känslan av brådska, att sätta allt i rörelse när de väl visats vad som behöver göras. När vi fattar det beslutet och arbetet mot rätt riktning tar sin början kommer en underbar frid över oss, en inre stillhet och balans, ett lugn, och det kommer att finnas mycket mer att lära och göra efter varje steg på vägen i oss själva som kommer att vara kantad av positiva överraskningar – upplevelser.

Det finns egentligen ingen anledning till att stå stilla och vänta på ingenting när du väl börjar att besvara det uppkomna samtalet inom dig själv, som startas av den kognitiva dissonansen. Det är bara att påbörja arbetet.

Ja, det är en underbar stillhet och säkerhet att veta i själen att vägen är målet och resan – livet, som är vår ständigt närvarande styrka och tillflykt, men detta betyder inte att vi inte gör något för andra när så många behöver vidare uppmuntran, ges information, resurser och även väcka motivation. Vi kan vara aktiva utåt i vår inre stillhet på vår egen resa genom livet tillsammans som delar av alltet.