På tal om den moderna Djupa Staten och dess framväxt, ja och naturligtvis Reinhard Gehlen så här i tider som dessa:

Boschaffären var en kedja av händelser, med en uppsåtligt skapad komplicerad intrig, som utspelade sig under åren 1939-1950. Den blev allmänt känd i augusti 1945 då USA anklagade bröderna Jacob och Marcus Wallenberg och Stockholms Enskilda Bank för att ha varit bulvaner åt Boschkoncernen under andra världskriget.

Att Wallenbergs kontrollerade avgörande delar av moderbolaget IG Farben hamnade på ett märkligt vis helt och hållet mellan stolarna i detta - redan där kan man säga att det helt gick bort sig. Allt var med andra ordupplagt i syfte att göra vad som skulle föreställa lönsamma internationella placeringar genom att skydda de tyska dotterföretagen från konfiskering i fiendeland. Anklagelserna medförde, att bankens och bröderna Wallenbergs tillgångar i USA blockerades och de amerikanska myndigheterna argumenterade för en svartlistning av såväl bröderna som banken.

Redan där hade bröderna alltså så mycket hållhakar på det amerikanska etablissemanget att det inte möjligtvis kan ha varit någon från om en ren teater i det följande.

SEB hade hur som helt i teatern, som av en händelse med början år 1939 köpt upp åtta Boschföretag i neutrala länder och en majoritet av aktierna i det amerikanska Boschbolaget, American Bosch Corporation, ABC. Samtliga av dessa bolag ingick i American IG - det amerikanska IG Farben.

Affärsuppgörelsen framställdes som sådan att moderbolaget tilldelades rätten att anvisa köpare om bolagen skulle vidareförsäljas. Bosch hade då i "gengäld" förbundit sig att medverka till att SEB, i Tyskland, kunde placera de tyska statspapper för 15 miljoner kronor, Kreugerobligationer praktiskt nog, som fanns kvar i resterna efter Kreugerkraschen. Tänka sig så märkligt... Förutom detta gav Bosch en premie på 2,7 miljoner till SEB. Förvärvet av ABC var den klart största affären och köpeskillingen var motsvarande 12,4 miljoner kronor. I praktiken kom Boschkoncernen som ingick i IG Farben koncernen genom affärsuppgörelsen att se ut att ha full kontroll över dotterföretaget.

SEB hävdade därför mot USA att man ägde ABC utan förbehåll och att man i framtiden avsåg att sälja detta till amerikaner. Samtidigt var man dock angelägen om att hålla tillräckligt stor andel aktier för att kunna tillfredsställa Boschkoncernen då kriget var över. "Misstänksamheten" från USA förblev dock alltså inte utan skäl stor och i december 1941 förklarade Amerikanska Treasury Department, ATD, att ABC inte var ett rent svenskt företag. Som tur var så inträffade ju Pearl Harbour den 7:e december 1941 - Hirohito visste tydligen vem som höll i piskan redan då.

SEB:s amerikanska jurister, däribland och NOTERA NU den sedermera amerikanske utrikesministern John Foster Dulles, som klargjorde för SEB att det var nödvändigt att svenska myndigheter intygade att ABC var svenskt, annars skulle det tas i beslag som fientlig tillhörighet.

Marcus Wallenberg vände sig till den svenska regeringen och lyckades, efter ett möte med bland andra finansministern Ernst Wigforss, ordföranden i riksbanksfullmäktige Dag Hammarskjöld och riksbankschefen Ivar Rooth, att få den att ställa sig bakom en promemoria, som konstigt nog huvudsakligen hade formulerats av honom själv. Brevet som sändes till Washington den 13 januari 1942 var ett bete som innebar att det innehöll inga referenser till att Bosch hade en option att köpa tillbaka bolaget. Treasury Department meddelades häri att ABC-aktierna var: ”definitely bona fide Swedish and there exists no qualifying agreement undertakings or promises impairing this ownership”. Utrikesministern Christian Günther klargjorde dessutom för den amerikanske ministern i Stockholm, att han var säker på att SEB inte dolde någonting. Ansträngningarna var dock förgäves.

Den 18 maj 1942 beslagtogs ABC av amerikanska Alien Property Custodian. Vid denna tidpunkt kom inga av dessa händelser att offentliggöras. Det var ju verkligen konstigt när USA till och med hade gått med i Världskriget

Bankens affärer avslöjades den 31 juli 1945 alltså innan Tyskland hade kapitulerat, tänka sig och medan dess underrättelsetjänst fortfarande var intakt - den där med Gehlen alltså, i en artikel i New York Herald Tribune. Amerikanska militära utredare från OSS hade verkligen ”minutiöst” letat igenom Boschs huvudkontor i Stuttgart och därvid påträffat gömda dokument, med vars hjälp man kunde spåra det ifrågasatta ägarskapet av ABC tillbaka till moderbolaget Bosch.

Den 8 augusti, dagen före bomben över Nagasaki, förklarade Treasury Department att bröderna Wallenberg personligen var spärrade, ”special blocked nationals”, och att SEB borde svartlistas i alla allierade länder. Hirohito fördröjde BTW freden för att den första bomben skulle kunna fällas, men när den inte hjälpte så vad skall en stackars flicka göra.... Lise Meitner fanns ju där hon var och Bosch är ju vad det är i sammanhang som dessa - precis som Investor och Norsk Hydro, eller Ljungaverk...

Avslöjandet ledde till att bröderna Wallenberg tillsammans med deras medarbetare Rolf Calissendorff kallades till utskottsförhör i ATD. Utfrågningarna pågick i perioder under hela hösten 1945. Vid dessa hade SEB-gruppen betydande svårigheter med att försvara sig mot beskyllningarna och amerikanernas slutsats blev, att banken inte endast hade undanhållit de rätta ägarförhållandena utan även, vid förfrågningar därom, hade fört fram lögner. Förhörsprotokollet kom att omfatta 1261 maskinskrivna sidor. Men vi kan lugnt förstå att det var rätt så noga att se till att allt från svensk tungvattenproduktion till gud vet vad kunde sättas i ett kronologiskt trovärdigt sammanhang är ur parallella perspektiv.

I ett synbart desperat försök att rentvå sig själv och banken gjorde Marcus Wallenberg åter en framstöt till den svenska regeringen om hjälp. Från regeringshåll bemöttes hänvändelsen med synbar kyla. Man "ansåg sig" ha blivit förd bakom ljuset några år tidigare och ville inte lämna något som helst stöd till banken – öppet vill säga. Den nytillträdde utrikesministern Östen Undén ställde sig helt avvisande - alla i befolkningen hade ju rimligtvis inte helt missat allt som försiggick. Någon ”allmän förtroendeförklaring” var man därför inte beredd att avge. Marcus Wallenberg tog nu till ett klassiskt initiativ, som kom att skapa, ja eller i alla fall vad som såg ut att skapa, en klyfta mellan honom och hans broder Jacob.

Utöver den allmänna promemoria, som ATD begärt, författade han en personligt hållen privat promemoria. Denna innehöll ett beklagande av affären och ett erkännande av att den varit illa hanterad av banken. Han betonade att hans syn på förhållandet till Bosch skilde sig från de övrigas i SEB-gruppen och påstod, utan Jacob Wallenbergs vetskap och utan att beslut hade tagits, att denne snart skulle avgå från sin post som VD och då ersättas av Marcus själv. Det stod inte en stavelse om underrättelsetjänster, Venonaprojekt, telekominfrastruktur, informationsutbyten, G-maskiner från Siemens, Atombombsframtagning, den kalla kriget och så vidare och vidare och vidare - tänk att han inte kom på att det borde ju ha stärkt hans roll i andras ögon, eller möjligen då så var inte just det så lämpligt....

Marcus Wallenbergs offensiva agerande och hans nära vänskap med den engelske ministern i Stockholm, Victor Mallet, ser ut att ha bidragit till en positiv effekt för banken.
Marcus Wallenbergs offensiva agerande och hans nära vänskap med den engelske ministern i Stockholm, Victor Mallet, ser ut att ha bidragit till en positiv effekt för banken, när det i själva verket var John Foster Dulles som var amerikansk delegat vid Förenta nationerna 1946, 1947 och 1950 som kampanjade i saken med kampanjen - vi måste gå vidare. När den allierade gruppen för svartlistning sammanträdde i maj 1946, yrkade därför istället engelsmännen för en återhållen reaktion - alltså USA gjorde inget annat än att spela teater - mot SEB-gruppen och trots att det påpekades att bröderna Wallenberg förtjänade att bli svartlistade, så beslutade man att inte ens rekommendera detta.

Boschaffären kom inte att bli avslutad förrän 1950. SEB-gruppen stämde 1947 Alien Property Custodian med krav om att få tillbaka sina tillgångar. Efter en långdragen process med negativ publicitet och vars slut man inte kunde se godtog SEB 1950 en förlikning, som innebar att man skulle få 2,6 miljoner USD, vilket motsvarade endast en tredjedel av ABC:s dåvarande värde. Allen Dulles blev som bekant Utrikesminister 1953, men han hade ju som synes hållhakar på Investor, så fick han ju cancer också, en sjukdom som hans bror inte vågade prova alternativa metoder på...

Boschaffären blev utåt sett en ekonomiskt en klar förlust för SEB - vojne vojne. Den avgjort största förlusten var dock de negativa verkningarna på bankens och bröderna Wallenbergs anseende i Sverige och internationellt. I amerikansk press kom de märkligt nog under ett antal år ändå att associeras med det nazistiska Tyskland, det som de själva hade varit med om att finansiera via inte minst IG Farben......men då var ju redan Raoul Wallenberg inte bara som gjord för att vila i frid.