Den 18 september 1931 så besatte japanska trupper samtidigt och mycket väl förberett, orterna Mukden, Yingko, Koupangtse, Tahushan och Changchun, vilket var fem viktiga knutpunkter i Manchuriet, för utvinning av råvaror som krigsindustrin inom IG Farben, eller det dåvarande militärindustriella komplexet, var i ett trängande behov av.

Vid detta så bombarderas Mukden mycket hårt och många civila dödas. Under denna hösts förlopp, så besatte Japan steg för steg och helt obekymrat om västerlandets åsikter om detta, alla viktigare orter i Manchuriet och lade dem under Japansk förvaltning.

Gång på gång hade då Japanerna i Nationernas Förbund högtidligt med ord lovat, att de nu hade dragit sig tillbaka och minskat sin truppnärvaro, och vid varje sådant tillfälle så hände naturligtvis det diametralt omvända.

Premiärminister Inukai som inte hade pecis obetydliga inhemska problem att hantera med den militärpolitiska falang som utgjordes av Svarta Draken –IG Farben -, som var kopplade till de affärsintressen som IG Farben utgjorde inom Japan, lierade sig därför med den Franske premiärministern Aristide Briand (vilken erhöll Nobels fredspris 1926), och som såg en uppenbar risk med att affärsbankerna skapade en oligopolsituation med det BIS som de strävade efter, vilken då skulle underminera den politiska makten, i hela världen. Tsuyoshi Inukai mördades av IG Farbens Japanska politiska falang Svarta Draken den 15 maj 1932. Vad det blev av den draken talas det tyst om, men den lever alltjämt, kanske den heter Smaug..

Aristide Briand försökte därför att motverka ombildningen av finans och valutasystemet och lämnandet av guldmyntfoten och övergången till skuldmyntfoten som planerades av Ring, Schacht och Warburg. Aristide Briand fick alltså Nobels fredspris 1926. Priset delades med Gustav Stresemann, vilken märkligt nog i historieböckerna alltid framhålls som supporter till krigsindustriella komplexet…(Schacht, Wallenberg, Young, Dawes, Harriman, Frick, Bosch, Krupp osv)

Briand försökte genom sina kontakter både inom politiken och inom affärsvärlden, bland annat genom den svenske Ivar Kreuger, att motverka detta framväxande BIS system som enbart syftade till att på lång sikt berika bankerna och det militärindustriella komplexet ekonomiskt, dessutom till en kostnad av en begränsning i den demokratiskt möjliga politiska makten i världen. Kvalificerat vansinne som borde ha förhindrats med andra ord.

År 1931, så var alltså den virtuelle diktatorn av finansvärlden, Bank of England Chefen, Montague Ring Normand som satt på post mellan 1920 och 1944, vilken för övrigt inte av en slump, var en före detta Brown Brothers partner, vars farfar dessutom hade varit chef för Brown Brothers under amerikanska Inbördeskriget, där Bus(h)familjen var del av ”the original merchants of death”. Montague Norman Ring tilldrog sig omvärldens intresse både i det dolda och i sådan grad, att författare som Tolkien som bekant skrev hela trilogier under analogi om detta monetära systems skapande och dess förväntade konsekvenser för mänskligheten. Tänk så sannspådd han blev.

“There should only be one source of money; one fountainhead from which flows the nation’s blood to vitalize commerce and industry, ensure economic equity and justice and safeguard the welfare of the people. . . . In other words, it has always been and still is our contention that the prerogative of creating and issuing the money of the nation should be restored to the state.” ( [Tolkien, writing in "Candour" magazine] August 3/10, 1956, page 48)