Dokument från Musts arkiv visar att svenska underrättelseofficerare 1943 inledde ett hemligt samarbete med högt uppsatta kollegor inom ungerska underrättelse- och kontraspionageorgan avseende underrättelseoperationer utförda av lokala kommunister och Sovjetunionen. Den svenska inblandningen i sådana aktiviteter var mycket känslig eftersom Sverige sedan i juni 1941 officiellt representerade sovjetiska intressen i Ungern och i andra axelmakter. Man spelade alltså på båda sidor - som vanligt.

Det är svårt att värja sig från intrycket av att det gjorde även Raoul Wallenberg på flera nivåer...

Dessutom stödde den svenska legationen i Budapest – inklusive Raoul Wallenberg – den ungerska motståndsrörelsen vars främst mål var att besegra nazismen som man själv låg bakom och på samma gång hindra en sovjetisk ockupation av Ungern.

Den centrala och helt retoriska frågan som kvarstår är om svenska och ryska myndigheter egentligen haft som syfte att lösa mysteriet Wallenberg efter Sovjetunionens kollaps 1991- absolut inte före - eller om deras primära mål var att avföra ärendet från den gemensamma politiska agendan. Med andra ord, var utredningen helt eller mindre styrd av målsökta slutsatser på förhand, och därför på flera sätt bara en förlust av tid, energi och god tro?

Varför var den då det?

Varför hemlighölls viktig information upprepade gånger, inte bara inför oberoende forskare utan också från Raouls Wallenbergs bror, som ju var officiell medlem av den svensk-ryska arbetsgruppen? Av den enkla anledningen att informationen inte passade med den officiella historien!

En annan grundfråga blir därför också i vilken omfattning som svenska och ryska handläggare avsiktligen skyddade viss känslig information och varför.

För några månader sedan blev det känt att svenska myndigheter på 1980-talet diskuterat och samordnat offentliggörande av dokument i Wallenbergfallet med flera länder, inklusive lustigt nog Israel....tänka sig.

Så på tal om den Rysk historia, Tsarens telefoner, centralbankschefen Nabullina och den verksamhet som bedrevs i Sverige redan för mycket länge sedan:

I detta skall man alltså beakta att för det första, så är detta just nu konsekvensen av opinionsbildningsorganens uppgift som verkar enligt ägardirektiv och det är alltså ren opinionsbildning som försök till att ta problemformuleringsinitiativet. Minnen I Bertil Torekulls avtackning..

För det andra så köpte Stalin – Sovjet – själv vapen från IG Farben, genom den brittiske rustningsministern Lord Beaverbrook. Det hade varit inte så lyckat för Stalins image på hemmaplan om den informationen kom ut. Ja och ASEA samt Ericsson fanns ju i Sovjet med Stalins "goda" minne....

För det tredje så var den Ryska centralbankskommittén (Narkomfin) under hela Sovjetepoken från 1921 och genom det kalla kriget, inte mindre kontrollerad av bankhegemonin än vad dagens centralbank är under Nabullina, på tal om bankirer.

För det fjärde och så vidare och så vidare och så vidare igen, för världens mest grundlurade befolkning….

Vi kan därför med all säkerhet nu säga, att precis som vi har förutsagt hela tiden att det skulle bli, att det som nu kommer bara är början på en verklighetsbeskrivande informationskampanj som kommer att destabilisera den Djupa Staten inom Anglozionistiska bankhegemonin – för att bara inte tala om hur förtroendet för den svenska politiken kommer att förändras i Sverige – och att de handlingar som inte kom fram i skenrättegångarna i Nürnberg, kommer snart att komma fram och att de kommer att vara fullkomligt förödande för den svenska självbilden eftersom de förändrar spelplanen totalt.

Att mordet på Raoul Wallenberg alltså skedde som en konsekvens av någonting som Sverige gjorde utrikespolitiskt till gagn för Sovjetunionen, ledde alltså till att Raoul Wallenberg avrättades alltså enligt inte osannolikt Svenskt önskemål, måste snart ses som så uppenbart att det inte ens borde behöva nämnas. Den som läser om familjen Wallenbergs agerande i samband med detta förlopp – inte minst vad gäller Washingtonförhandlingarna gällande Boschaffären och American IG (amerikanska IG Farben) – och vad den internationella politiska och diplomatiska korrespondensen i övrigt påvisar i saken, måste vara räddningslöst imbecill för att inte inse hur detta förhöll sig i verkligheten, om läsningen görs det allra minsta ärligt.

Vad Raoul Wallenberg ägnade sig åt tillsammans med sina kusiner skulle alltså användas av Sovjetunionen mot dem i kommande rättegångar och det gällde samröre med nazisterna.
Om någon undrar var Carl Bildts inställning kommer ifrån...

”Men den ryska säkerhetstjänsten såg på den svenske diplomaten med stor misstänksamhet, och stämplade Wallenberg som ”amerikansk agent” med kontakter även med ”tysk säkerhetstjänst”.

”Med förhandlingarna om judarnas öde på ockuperat område som förevändning etablerades en inofficiell reguljär kommunikationskanal mellan tysk och amerikansk underrättelsetjänst genom Wallenbergs försorg”.Så det måste ju ha inkluderat Reinhard Gehlen...

Låter inte det lite knepigt så säg, det tyckte helt garanterat Margot i alla fall.

När Wallenberg väl hade gripits avgjordes hans öde sannolikt av den ryska säkerhetstjänstens bild av hans verksamhet – eller då alltså av det spel som pågick bakom kulisserna…

”Initialt beslutades det att lämna över Wallenberg till den svenska sidan, men så fort informationen om hans kontakter med den Djupa Staten – tysk säkerhetstjänst och amerikansk underrättelsetjänst dök upp från det första direktoratet på MGB (tidigare namn på KGB) gav Stalin order till Abakumov (säkerhetsministern) att arrestera honom och förflytta honom till Moskva”.

Några ”bevis för att Wallenberg var spion” fanns aldrig, enligt Serov.... Men Stalin och utrikesministern Molotov såg ändå möjligheten att utnyttja Wallenberg i det politiska spelet när Nürnbergprocessen mot nazistledarna närmade sig efter krigsslutet: Man visste vad som hade förevarit bakom kulisserna.

”Stalin och Molotov planerade även att använda Wallenbergs vittnesmål som ett trumfkort i hemliga förhandlingar med amerikanarna om vilka ämnen som inte skulle diskuteras i Nürnbergprocessen”. Alltså någonting negativt fördes fram om Sovjetunionen så skulle informationen om Raoul Wallenberg föras fram och "täppa till de smutsiga munnarna" på den Djupa Staten globalt, för alltid

Den amerikanska sidan erbjöd därför istället sig att ”utesluta frågor om Molotov-Ribbentorppakten från agendan” i Nürnberg. Motkravet var ”att ryssarna inte skulle ta upp frågor om finansiellt samröre mellan USA och tyska industrialister genom förmedling av familjen Wallenberg, Boschaffärens verkliga innebörd och ägandet i koncernen i övrigt, samt hemliga förhandlingar om separatfred med tyskarna.”

Tiden för exponeringen kommer alltså nu!

När Nürnbergprocessen var över förefaller den svenske diplomaten i Sovjetledarnas ögon ha spelat ut sin roll. Men han skulle behållas för att användas mot Sverige och Investor. Tänka sig...

”Efter avslutad Nürnbergrättegång hade Raoul Wallenberg förlorat sitt värde. Stalin "tyckte inte det var någon mening att skicka hem honom" och det verkar ha varit Molotov som tog upp frågan om likvidering” blev den officiella ryska versionen.

Enligt denna officiella ryska version från 1957 – det så kallade Gromykomemorandumet – dog den svenske diplomaten en naturlig död i Lubjankafängelset den 17 juli 1947.”

Good luck Investor!