Det faktum att frasen låter antik borde varna oss för omfattningen av vår egen dårskap. Vi har förlorat, gett bort och pantsatt den kraft som vi en gång i alla fall hävdade att vi hade - vi har givit upp vår egen makt över oss själva och våra känslor och tankar.

Vi har upphört att vara vad som vi en gång var. Eller åtminstone som vi påstod och hoppades på att vara – Vi människorna. Vilka är vi idag? Konsumenter? De arbetslösa? De oönskade? ”Vi, de oönskade” har inte riktigt samma klang, eller hur? Och ändå är detta just vad vi är snabbt på väg att bli. Det är dags att välja nu. Sitt passivt framför din TV eller datorskärm [vilken rätt använd istället kan vara det mest kraftfulla verktyget] och låt den meningslösa förströelsen lugna dig, tills den dag du också finner att du har blivit en av de ohörda, obehövliga och oönskade. Eller rannsaka dig själv för att nå själv ut till andra och grip tag i dem och få dem att också engagera sig. Upplys till vidare ledning och upplysning.

Det är hög tid att vi åter hävdar vad frasen ”vi, människor” en gång betydde. Det är symboliskt, jag vet. Men symboler är kraftfulla. Och makten fruktar dem, för makten fruktar den naturliga ledning som ligger i att människor upplyser och hjälper varandra eftersom detta ligger utanför maktens kontroll. Makt är det primära uttrycket för misslyckad ledning och uttrycker sig funktionsmässigt som kraft att bryta motstånd.

Alltför länge har vi nu varit passivt liggande, fogliga, kuvade och utan ledning, ledning är deltagande. Det har funnits svaga gnistor av beslutsamhet, tecken på naturlig ledning, när människor gick ut på gatorna för att motsätta sig makten, som är kraft att bryta motstånd. Men de styrande i dag ignorerar oss och ”människorna” gick helt enkelt hem vagt oroade, kanske lite med ont i magen av att ignoreras, men huvudsakligen bara förvirrade ifråga om vad man skulle göra härnäst – om ens något alls. Vad kan vi göra – vi har ju fullt upp med livspusselläggning, har det hörts förut?

I decennier nu, så har vi låtit andra äga det tankemässiga initiativet över våra egna känslogrundande värderingar, låtit andra bestämma vad som var moraliskt acceptabelt och legitimt. När det egentligen aldrig låg i deras intresse att göra någonting altruistiskt – ledande. Så detta måste upphöra.

Idag har definitionen på det kulisskapande begreppet demokrati vissnat till sin uppenbart bristande funktionsmässiga betydelse och blivit tyst ersatt av en annan liknande klingande, men faktiskt till sin innebörd radikalt annorlunda version – Vi skulle nu närmast kunna säga perversion – av demokratins tidigare uppfattade innebörd.

Idag företräds vi av personer vilka representerar snart varje intresse, utom vad som kan kallas för det ledande – det altruistiska. De är fortfarande representanter, men inte alls längre för våra allmänna intressen. Demokratin har nu blivit en sorts opera – mer och mer påkostad i direkt proportion till dess separation från vanliga människor och deras liv. Vart fjärde år får vi välja mellan två lag som uttrycks representera ett visst särintresse, som ändå inte är vårt. Dessa lag kan företräda olika kombinationer av bankirer, eller globala företag eller det militärindustriella komplexet och de politiska komplex som blir rika på sina äventyr, eller någon annan gruppering som i grunden ändå bara är uttryck av en kraftfull global 1% elit – oavsett räntan – de alla tjänar.

Demokratin som kuliss är bruten. Ingen representerar oss som ledare för vår egen upplysning. Vi får bara välja mellan olika grupper av de berättigade individer som en gång valt att ignorera oss helt. Hela idén med ett mandat har totalt muterats bort från idén som innebar att en regering skulle göra vad den hade sagt att den skulle göra när den försökte vinna våra röster och sedan upplysa vidare genom aktiv kommunikation.. I dag anser alla parter att de valdes till envåldshärskare och skall lämnas absolut makt att göra vad de känner för att göra, vad de kan driva igenom i ljuset av de trasiga resterna av ansvarsskyldighet och tillsyn.

Öppen partidiktatur utan ledning – altruism, i omgångar, är vad vi har idag. Vad är representativ demokrati idag, om inte en gatans parad av överdimensionerade seriefigurer och deras pantomimiserade argument?

Det är långt gången tid när vi måste återuppliva vad vi människor egentligen betyder. Vi måste sluta reagera som skrämda djur och ta initiativet över vår egna tankar och känslor. Vi kan inte låta dem som antar att de härskar över oss, fortsätta att berätta för oss vad som ”måste” göras för vårt eget bästa. Vi måste säga vad vi folket kommer att acceptera och vad vi inte kommer att acceptera, vad vi anser vara legitimt och vad som inte är det. Att verka ledande är kommunikation. Att verka ledande är upplysning, ledning är inte att härska, så folket måste vara medvetet medvetande och upplyst och ”ledare” som vilseleder är inte några ledare, de är vilseledare som torgför villfarelser och detta kommer alltmer i dagen i ljuset av verkligheten när informationen rör sig.