Att Våga Tänka Själv

2020-01-09

Kärnan i dominans är inte våld (vilket endast distribueras när det inte finns något annat sätt att upprätthålla dominans) utan skapande och internalisering av en specifik uppsättning av föreställningar om hur världen fungerar. Dessa föreställningar innehåller en uppsättning värderingar och myter som styr vårt beteende och hur vi upplever världen omkring oss.

De alltmer enfaldiga insatserna till narrativbevarande opinionsbildning från de ägardirektivstyrda opinionsbildningsmedierna får nu därför en närmast komisk inramning i ljuset av den verklighet som återspeglas av det förändrade informationsflödesklimatet.

Stora sociala revolutioner och krig har ofta föregåtts av perioder av att människor har givit upp hoppet om reformer och förtvivlade har börjat ett tillbakadragande från sitt engagemang i det offentliga politiska livet, detta som det bästa och smartaste egna beteendet. Det apatiska lugnet av uppgivenhet verkar då ha blivit det nya normala tillståndet trots djupa konflikter och växande kriser under ytorna av det offentliga livet. En slags intellektuell känslomässig mättnad eller avtrubbning har inträffat. Människlor har svårt att se att problemet ligger i dem själva, i deras egna känslogrundande värderingar

Ofta har tidigare perioder av intensiva konflikter och kriser övervunnits och lösts utan människors medverkan eller engagemang, så det kommer att se ut som att detta är det normala i livet - att inte behöva bry sig och därför går historien i cirklar. Detta invaggar de flesta människor i en känsla av att ingenting kan hända eftersom inget är möjligt att påverka, men det leder dem därför också till att sänka sin vaksamhet mot växande konflikter och kriser i omvärlden, så små händelser kan då lättare förvandlas till massiva omvälvande förlopp.

Om människor förväntade sig att det kan bli stora krig eller revolutioner eller en finansiell systemisk implosion, skulle människor vidta fler försiktighetsåtgärder för att förhindra detta. Men när de invaggas i falska förväntningar om att det värsta inte kan hända, så blir det värsta ovillkorligen också närmare än de någonsin kunde föreställa sig till att plötsligt explodera.

Vi är nu i ögat och lugnet före en stor, socialpsykologisk revolutionär storm. Men vad det är för någonting som vi ser omkring oss är inte alltid så enkelt att förstå. Den globala finansiella ekonomin sjunker – eller snarare växer sig alltmer ihålig – allt snabbare och detta drar den reala ekonomin med sig ner på alla de sätt som är avgörande för framtiden i vårt samhälle som vi nu känner till det. Detta i allt från den stora globala ekonomiska - finansiella kris som produceras med alltmer vansinniga bankräddningsinsatser och vidare finansiellt stöd för banker i form av politisk korruption till medial pedagogisk nedgång i förhållande till verkligheten och naturligtvis ökad byråkratisk strypning - den mer repressiva statens framväxt. Allt detta tillsammans med bankhegemonins olika former av nödvändiga destabiliserande krig runt världen som den Djupa Staten nu försöker skapa för att försöka att bryta det politiska dödläget och ja, naturligtvis är alltihop grundat på det sönderfall som skapas av systemets egen inneboende natur genom att systemet nu är skuldmättat.

Jag är säker på varje intelligent människa som är tillräckligt ärlig mot sig själv, snabbt kan skriva ner en lång lista om de viktigaste sätten på vilket välfärden nu minskar. Kanske, eller kanske inte många svenskar är för okunniga om världen eller saknar tillräcklig intelligens för att inse allt detta, den stora bilden av kris och nedgång. De kanske är förvirrade, galna och förtvivlade eller så är det någonting annat som gör att de ser ingen väg ut ur detta hur de än försöker. De ser efter på alla ställen utom där det räknas - den plats där individens förväntningar avlas och föds.

De kanske antar att det narkotiskt polariseringsberoende systemet med en från allmänheten självsvängande politisk adel utan därför ansvar inför folket, kommer att fortsätta att gå på och på och de själva försöker därför bara att passa in och behålla eller få ett jobb med en lön för dem själva och deras familjer. Även om vissa kunniga och intelligenta människor ser vad som händer, så ser de sällan någon utväg och de känner därför bara förtvivlan och de vill följdriktigt bara dra iväg och gömma sig från allt - stoppa huvudet i sanden. Implicit eller explicit, så antar dessa människor - snarast inom sig - att systemet ändå kommer att hålla i evighet och att de kommer att få det sämre och sämre och att eländet aldrig kommer att ta slut. Defaitism bygger på ett filosofiskt materialistiskt utgångsläge för självbetraktelsen - att människan inte kan utvecklas intellektuellt i en tillräcklig omfattning för att skapa en förändring.

Nyckeln till vår frihet finner vi därför i vår fantasi, i formen av det fria tänkandet, för tankens kraft kan lösa alla bojor. Alla tankar börjar någonstans med att vilja - grundat på en känsla - för att våga tänka efter, på vad det är för någonting som man egentligen ser omkring sig i form av intryck och vilka känslor som dessa intryck skapar och varför det egentligen är på så vis.

Att våga tänka själv som individ utifrån sina egna känslogrundade värderingars möjliga utveckling - självrannsakan och att våga organisera sig tillsammans som individer är svaret för framtidens lösningar på problem.

Att leda till vidare ledning och upplysning för ett växande allmänt medvetet medvetande.

Ingen fotobeskrivning tillgänglig.

Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför

Swish

Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Engström.
Carl på social media

Patreon

Här kan du visa ditt stöd genom att bli månadsgivare på Patreon.

Swish

Bidra genom att Swisha till 076-118 25 68, mottagare är Caroline Engström.

De Fria

Besök folkrörelsen som jobbar för demokrati genom en medveten och upplyst befolkning!
linkedin facebook pinterest youtube rss twitter instagram facebook-blank rss-blank linkedin-blank pinterest youtube twitter instagram