Trots att politiker gör sitt bästa för att upprätthålla kulissen av positiva sysselsättningseffekter, BNP-tillväxt, valutastabilitet och en allmänt hälsosam aktiemarknad och en allmän hoppfullhet om framtiden, så är den bistra verkligheten att den globala ekonomin i bästa fall ännu bara står stilla och väger på kanten och så har det egentligen varit redan sedan före kraschen 2008.
De finansiella stödåtgärderna saknar nu närmast helt produktiva effekter eftersom den finansiella delen av ekonomin utövar ett växande deflationstryck på den reala delen av ekonomin, detta grundat på att pengar i allt väsentligt är nominella krediter som med sin kostnad av ränta som skapar en evigt växande ackumulerad räntebörda för den värdeskapande delen av ekonomin.
Ekonomisk tillväxt mäts i hur mycket vi producerar och konsumerar mätt i pengar, och innan den spruckna bubblan var det givetvis en aldrig tidigare skådad nivå av konsumtionen i Sverige USA och i resten av världen. Men när kreditmarknaderna och utlåning började krackelera som svar på en förlust av förtroende för det finansiella systemet och pengar som krediter efter kollapsen av investerings jättar som Bear Stearns och Merrill Lynch så började begreppet ekonomi, som många hade lärt känna detta begrepp med pengar, att bli lika ifrågasatt som jultomten eller Münschausen och nu blir det värre!
