Erik Adolf Englund (1879-1965) var en av telefonindustrins tidiga hjältar. I åldern 21 anställdes han av Stockholms Allmänna Telefonaktiebolag (SAT) som linjetekniker och bara 12 månader senare skickades han till Ryssland. Mer specifikt tilldelades han Moskva för att genomföra linjebyggningsarbeten på uppdrag av SAT-dotterbolaget Svensk-Dansk-Ryska AB i samband med den koncession som företaget fick i staden. Där bedrev han kontraktsverksamhet under eget namn och genom en försiktig tullpolicy och en hög servicenivå för abonnenter expanderade verksamheten snabbt. Hans entreprenadverksamhet utvidgades till flera andra städer, inklusive Kiev, idag Ukrainas huvudstad.

Englund arbetade outtröttligt för att utveckla och utöka telefonsystemet i det imperialistiska Ryssland fram till hösten 1917, då bolsjevikrevolutionen tvingade honom att återvända till Sverige. På den tiden, och ännu inte 40, hade han inte bara styrt företaget genom det första revolutionsförsöket 1905 utan hade också upprätthållit oavbruten verksamhet under första världskriget. Naturligtvis resulterade utbrottet av dessa senare fientligheter i många olika problem. I korrespondens daterad november 1914 förklarar han, utan klagomål, att hans bil hade blivit rekvisitionerad och "tagit till kriget, jag kommer att få cirka 85% av värdet i en kompensationsbetalning, vilket inte är så illa med tanke på att det inte var" det är värt mer. "

Efter att han återvände till Stockholm 1917 placerades Englund i tjänst hos Ericsson. Hans erfarenhet av att utveckla ett telefonföretag på en marknad präglad av tekniska, politiska och ekonomiska problem visade sig vara mycket värdefull för hans nya arbetsgivare. Under 1920-talet återupprättade han framgångsrikt relationer med kontakter på den ryska marknaden och var inblandad i att driva Ericssons 500-växelsystem installerat i både Moskva och Rostov.

De expansiva ekonomierna och den tekniska utvecklingen i många delar av världen under intervallet mellan första och andra världskriget gav Englund olika driftiga uppdrag. Under hans direkta ledning byggdes nätverk i Italien, Grekland, Portugal och Turkiet, plus ett antal större järnvägskabelprojekt i Sverige. Englund drevs av behovet av att alltid driva utvecklingen framåt och att sprida de tekniska framstegen inom nya områden.

Ja det var minsann inte den enda drivkraften i det sammanhanget...