Tänka sig att ryssarna tar sig så miste på helheten.....det var väl en märklig slump.....Enigma i all ära, men......detta är ett inspel som ser mycket berörande ut för svenskt vidkommande.

Svensk knäckte nazisternas hemliga koder har det ju till och med stått i svenska Dagbladet? Googla Enigma krypteringsmaskin. Beurling forcerade ju även den ryska krypteringen, ni minns kanske det där med blankettchiffer och dubblering....

Och vidare:

"Under andra världskriget använde tyskarna en chiffermaskin som automatiskt kunde varieras på en triljon olika sätt.
Hitler kände sig säker på att hans topphemliga meddelanden till trupperna inte skulle förstås av de allierade.
Men han hade inte räknat med Arne Beurling, Uppsalaprofessor i matematik."

Tänk så besynnerligt, Wilhelm Agrell har ju skrivit massor om detta....

Vad kan det möjligen finnas för strategisk tanke gällande opinionsbildningen i detta, alltså att det fanns två typmaskiner där den andra - G-maskinen var den viktiga?

Vidare SvD:

"Fakta: Arne Beurling
Arne Beurling fick överta Einsteins rum. Arne Beurling föddes 1905. Han blev professor i matematik i Uppsala 1937 och valdes samma år in i Kungliga Vetenskapsakademien. Efter att ha tjänstgjort på försvarsmaktens kryptoavdelning fortsatte han att undervisa och var strax efter andra världskriget gästprofessor vid Harvard.

Från 1954 var han verksam som professor vid Princeton-universitetet i USA, där han hade Albert Einsteins gamla tjänsterum. Beurling avled 1986."

"I gryningen den 22 juni 1941 slog Hitlers väldiga krigsmaskin till mot Sovjetunionen. Ryssarna blev fullständigt tagna på sängen. På flygfälten utplånades deras flygplan, som stod uppställda vingspets vid vingspets, i hundratal. Militära baser och posteringar anropade förtvivlat Moskva:
– Vi blir beskjutna! Vad ska vi göra?
Från den sovjetiska huvudstaden kom det något yrvakna svaret:
– Låt er inte provoceras!

Men i Sverige visste man exakt vad som höll på att ske, och det hade man känt till länge. En svensk matematiker vid namn Arne Beurling hade nämligen knäckt Hitlers topphemliga kod. Därigenom visste svenskarna att det inte fanns någon risk för en samtidig tysk invasion av Sverige.

Kabinettssekreteraren Erik C:son Boheman tog till och med initiativet att förvarna britterna om det förestående tyska anfallet. Han hade träffat Storbritanniens Moskva-ambassadör Stafford Cripps då denne en tid dessförinnan befunnit sig på väg till hemlandet via Stockholm. Cripps uttryckte vid det tillfället uppfattningen att det inte fanns någon risk för ett tyskt anfall. Utan att avslöja sina källor lät Boheman honom då förstå att svenskarna kände till att Hitler beslutat att Sovjetunionen skulle invaderas någon gång mellan den 20 och 25 juni 1941. Strax efteråt vidarebefordrade britterna varningen till den sovjetiske diktatorn Stalin. Att denne sedan inte trodde på uppgifterna är en annan sak.

För att inte väcka tyska misstankar om att Sverige forcerat den tyska koden, tog hela den svenska regeringen midsommarledigt dagen före det utsatta anfallsdatumet. Men utrikesministern Christian Günther och statsministern Per Albin Hansson vakade under hela natten före invasionen i statsministerns bostad, där de höll sig vakna genom kortspel.

De var alltså sannolikt förberedda när Hitlers ”speciella sändebud” Karl Schnurre och ambassadören Viktor von Wied tidigt nästa morgon dök upp med krav på tyska trupptransporter på svensk järnväg. Detta ställer den svenska ”midsommarkrisen” – då samlingsregeringen under stor vånda enades om att ge efter för de tyska kraven – i nytt ljus. I skildringar av krisen brukar det nämligen framställas som att de svenska ledarna togs på sängen av den tyska invasionen.

Vad var det då för speciell kod som svenskarna hade lyckats knäcka? Faktum är att det var tyskarnas mest sofistikerade kryptosystem – till och med mer svårforcerat än den berömda Enigma-maskinen.

Denna Hitlers allra mest avancerade krypteringsmaskin var en modell av typ Siemens Halske T 52 Geheimfernschreiber – ”Hemlighets-fjärr-skrivare”, känd som G-maskinen. Den användes framför allt för fjärrskrivartrafik (på telefonnätet) mellan Tyskland och dess styrkor i utlandet. G-maskinen arbetade genom en avancerad metod som kallas transposition. Med hjälp av denna kunde valsarnas inställning varieras på nära nog en triljon olika sätt – 893 622 318 929 520 960!

Det var med andra ord inte så konstigt att tyskarna trodde att den var omöjlig att forcera. Men då de hade de inte räknat med den 35-årige uppsalamatematikern Arne Beurling.
Han hade vid krigsutbrottet 1939 ringt upp kapten Eskil Gester på försvarsmaktens kryptoavdelning för att ställa sina tjänster till förfogande.
Beurling sattes genast i arbete i en hemlig signalspaningslägenhet på Karlaplan i Stockholm, där Maximteatern ligger i dag. I lägenheten arbetade man med att koda av hemlig sovjetisk radiotrafik.

Några dagar innan Stalin anföll Finland i november 1939 lyckades svenskarna knäcka den sovjetiska koden. Under hela vinterkriget kunde de därför förse finländarna med synnerligen vital information. Bara några minuter efter det att sovjetiska bombförband hade startat från sina baser fick det finska luftförsvaret besked från Karlaplan om vilka anfallsmålen var. Det bör dock påpekas att Finlands egen dechiffreringsverksamhet också var väldigt avancerad.

Vinterkriget slutade den 13 mars 1940, då den finska regeringen tvingades ge vika för de sovjetiska kraven. Mindre än fyra veckor senare drogs Norden åter in i kriget, när Hitler den 9 april 1940 gick till anfall mot Danmark och Norge.

Samma dag framförde ambassadör von Wied ett krav om att få använda den svenska västkustkabeln för telefon- och telegraftrafik mellan Tyskland och Norge.
Svenskarna accepterade villigt, i förhoppningen om att kunna utnyttja detta till att ”tappa” de tyska meddelandena på information. Men så snart man började avlyssna tyskarna visade det sig att de kommunicerade med en som det verkade ogenomtränglig kod. Detta var G-maskinens förtjänst.

Arne Beurling, som gjort sig känd för sitt snillrika kreativa tänkande när det gällde komplexa matematiska problem, fick i uppdrag att ge sig i kast med G-maskinens chiffer. Ett par veckor senare besöktes han av Eskil Gester, som ville kolla hur arbetet gick.

Beurling berättade efteråt:
– Jag tror att det var en onsdag och jag sa till honom att nästa gång du kommer hit så ska vi ha klartexter. Vi var klara två dagar senare. Och därmed var den uppgiften löst.

Exakt hur Beurling gick till väga är det än i dag ingen som har lyckats förstå. Cheferna på kryptoavdelningen häpnade när han överlämnade det första kodade tyska meddelandet i klartext. Bengt Beckman skriver i boken ”Svenska kryptobedrifter”:
– Med kännedom om G-skrivarens funktionssätt är det svårt att förstå hur maskinen kunde knäckas på endast ett par veckor.

Identifierade långa ord

Det enda vi kan sluta oss till är att Beurling gick tillväga på det klassiska sättet när man ska dechiffrera en kod: Genom att söka identifiera högfrekventa eller ovanligt långa ord, och med utgångspunkt från några hypoteser göra formler och tabeller för att testa dem mot andra kodade meddelanden.

Men den hastighet varmed han forcerade ett system som kan skapa flera miljarder olika kombinationer vittnar om ett sällsynt skarpt analytiskt tänkande. (vi lägger till att det finns åtminstone ett annat möjligt svar på den frågan)

Arne Beurlings bedrift kallas ofta den kanske största kryptoanalytiska prestationen under andra världskriget. Tack vare de dechiffreringsmaskiner som byggdes i enlighet med Beurlings anvisningar kunde Sverige under de närmaste åren avkoda nära 300 000 tyska meddelanden. Dessa gav en exakt bild av de tyska intentionerna beträffande Norden. För en regering i krig är detta naturligtvis av enormt värde.

Men som så ofta sker ledde den personliga framgången till motsättningar och i det här fallet slutade det med att Beurling avpolletterades. Han berättade själv:
– Det blev en ny chef och jag permitterades då tillbaka till Uppsala som akademisk lärare. Bakom låg en Grönköpingsmässig intrig som jag inte vill gå in på…

Fanns inte på plats

Därför fanns Beurling inte med på kvällen den 17 juni 1942, när ett av de för svenskarnas del mest oroväckande tyska meddelandena avkodades. Det löd:
– Dessa meddelanden avkodas i Sverige.
Strax efteråt blev de tyska signalerna helt obegripliga. Tyskarna hade bytt till andra kryptoskrivare.

Vad hade hänt? Även detta är höljt i dunkel, men det finns starka misstankar om att det var svenskarnas kontakter med Finland som blev kryptotolkningens fall, åtminstone vad gäller G-maskinen.

Sedan 1941 var Finland vapenbroder med Nazityskland, men ändå fortsatte de goda svenska förbindelserna med grannlandet i öster. Det påstås – även om detta aldrig bekräftats – att en högt uppsatt finsk officer vid ett tillfälle lämnades ensam i ett rum där avkodade tyska meddelanden låg framme.

Wilhelm M Carlgren påpekar i boken ”Svensk underrättelsetjänst 1939-1945” att den brittiske marinattachén Henry Denham protesterade kraftfullt mot den svenska öppenheten gentemot Finlands militärattaché.

Några av Beurlings elever lyckades i april 1943 knäcka den tyska Z-chiffermaskinens koder, men när en ny variant av G-maskinen, kallad Dora, infördes gick svenskarna bet. Denna kunde man inte klara av förrän en tysk avhoppare 1944 lät den svenska underrättelsetjänsten undersöka ett fungerande exemplar av Dora.

Sammanfattningsvis kan det konstateras att Sveriges situation under andra världskriget underlättades väldigt mycket tack vare att man lyckades dechiffrera en stor del – kanske merparten – av de tyska meddelanden till Norge och Finland som rörde vårt land. Och allt detta tack vare den snillrike Uppsalaprofessorn Arne Beurling."

Ja det börjar minsann lukta Venonaprojekt om det Gullregn som kommer över stan......detta är som sagt ett inspel som ser mycket berörande ut för svenskt vidkommande. Nu ser det ut all bli allvar på allvar....