Maktens Strävan

2019-12-04

Maktens strävan är ovillkorligen att att konformera människor till en passiv och liknöjd massa, det ligger i sakens egen ovillkorliga natur.

De flesta människor över tid flyter omkring med tidvattnet som passagerare eller åskådare som tittar händelseutvecklingen i sin samtid - sitt eget nu - från en åskådarplats. De som simmar mot strömmen, eller som försöker att ändra flödet helt och hållet, är oftast sällsynta och förbryllande för massorna.

Därför är det som massorna anser så som extremism, ofta bara det som de själva som individer anser vara långt utanför vad de själva har vant sig vid. Men ärligt talat, så har väl historien vid det här laget visat om och om igen att majoriteten är, eller oftast har fel om det mesta, för att inte säga alltid om i princip allting...i dagens samhälle.

Grupper och kollektiv skapar inte, eller upptäcker saker, de utgör inget förskott för mänsklighetens goda, kort sagt massorna utvecklar inte. Endast individer kan göra detta.

Alla stora begrepp börjar som frön i självständiga människor, och sedan sprider de sig som en löpeld, de utbildar och utvecklar andra individer, de leder andra till efterföljande. Ett samhälle som strävar efter konstgjord normalitet och kollektivistisk harmonisering är ett samhälle på gränsen till upplösning, kaos och död. Endast fria själar och sinnen kan ge människan verkligt hopp om överlevnad. Det extrema är inte vad som bryter gränserna i ”normala” samhällen, men det extrema bryter gränserna hos individernas inneboende sanning och samvete - moral, det som utgör samhället.