Den av Five-Eyes medlemmen Kanada skapade Lima-gruppen (tips-Lima ligger i Peru..) har nu i all sin suveräna visdom under ledning av Kanadas (!!!) utrikesminister Chrystia Freeland, gjort som svenska grisar gör, nämligen röstat för införandet av en andra julafton….

Så allt sedan Venezuelas oppositionsledare Juan Guaido förklarade sig president den 23 januari, har det blivit uppenbart för alla intelligenta åskådare att denna ”folkets-power colour revolution” inte alls bedrivits av Trump, utan snarare av det som vanligtvis numera kallas för den – transnationella – Djupa Staten med den gamla vanliga ligan vid rattarna.

När vi ser bakom lagren av falska berättelser som döljer de verkliga motiven bakom denna operation, bör vi alltså inte bli förvånade över att finna den fula bilden av ett osäkert imperium som desperat försöker att bryta isär den nya koalitionen mellan Ryssland och Kinas amerikanska partnerskap som nu alltså riskerar att demolera manuset för global diktatur som har byggts upp i årtionden.

Donald Trump har dock under inga omständigheter varit omedveten om att kuppen har varit under uppsegling sedan länge

Så medan anti-Trumpdåren Elliot Abrams har fått till uppgift att hantera den pågående kuppen från den amerikanska sidan av saken, så står den öppet överskådliga kraft som driver detta system alltså inte att finna i Amerika själv, utan snarare mer även i Storbritannien, eller då ännu mer specifikt, kronkolonistyrda operationer i Kanada, Nya Zealand, Australien – Five Eyes alltså – vilka står under kontroll av den part som styr telekominfrastrukturen.

Två av de mest aktiva aktörerna i denna operation är Kanadas utrikesminister Chrystia Freeland (alltså ett dråpligt ironiskt namn) och hennes Oxfordkompis Ben Rowswell.

Rowswell är inte bara den tidigare ambassadören i Venezuela utan nuvarande president för det kanadensiska internationella rådet (aka: Canadian Round Table Movement ).

Utrikesminister Chrystia Freeland, är naturligtvis en nära vän till George Soros och har därför förvärrat Rysslands förbindelser med Kanada i över sex år och har varit i spetsen för alla försök att bevara strukturen i den sönderfallande Djupa Staten, inklusive att spela en ledande roll bakom att regimförändra via ”direktdemokrati” rörelsen som nu agerar i Venezuela.

Kanada spelade en nyckelroll i hemliga samtal mot Venezuelas Maduro , för det var Lima-gruppmedlemmen Kanada, vars utrikesminister Chrystia Freeland som talade till Guaido natten innan Maduros ”fick sluta som president” för att erbjuda regeringens stöd om han konfronterar ”den socialistiska ledaren ”.

BTW, Lima-gruppen, en koalition av 14 latinamerikanska nationer (varav 11 godkände den venezuelanska färgrevolutionen den 4 januari), som grundades i augusti 2017. Medan vissa kanske ändå undrar varför Kanada är medlem i denna koalition av latinamerikanska nationer – det ser ju lite märkligt ut om inte annat, så är det ett komiskt faktum att Kanada inte bara är medlem, utan även faktisk grundare….verka utan att synas gäller som sagt.

Gruppen inrättades helt för att legitimera Venezuelas regimförändringsrörelse. Freeland talade alltså inte bara med Guaido exakt bara en gång, innan han förklarade sig vara president och gavs honom grönt ljus för att påbörja verksamheten, där hon utförligt förklarade att Kanada skulle stödja alla handlingar som han vidtar mot Victor Maduro eftersom hon kom att vara ordförande för Lima-gruppens nästa anti-Maduro-möte i Ottawa den 4 februari igår.

I en Globe and Mail- ledare den 27 januari, beskrev Ben Rowswell Kanadas överraskande roll som ledande medlem i Lima-gruppen enligt följande: ”Att vårt land står så framträdande bland dessa kommer som en överraskning för många kanadensare. Det är en produkt av 18 månaders ansträngning över vilken Trudeau-regeringen har utarbetat ett unikt kanadensiskt sätt att främja demokrati.” Rowswell lade sedan fram de tre principerna för ett” unikt kanadensiskt sätt att främja demokrati ”som en kombination av:

1) Förutsättningen att suveränitet härrör från folket, 2) Den direkta åtgärden att störta en regering måste komma från folket och 3) Internationellt stöd är avgörande för en ”demokratisk” regimförändring.

Medan Freelands styrande hand bakom Lima-gruppens skapelse från 2017 möjligen nöjdförklarar ”princip 3” (och ”princip 1” är alltså en lite lätt meningslös truism när den kommer från en ideologisk social ingenjör – a.k.a lögnaktig vilseledare), så var ändå ”princip 2” det svåraste att uppnå under åren av misslyckade västerländskt organiserade kupper mot socialistiska regeringar i Venezuela. Att kombinera de starkt utspridda och oorganiserade krafterna som behövs för att avsätta en president har alltid varit den största utmaningen för den Djupa Staten.

När det gäller Ukraina och Syrien var användningen av ”nazister” och ISIS-terrorister viktiga recept för ”framgång”, men frånvaron av liknande styrkor i Venezuela ställde till ett stort problem som Ben Rowswell själv hade tilldelats att förvalta 2014.

Innan han blev ambassadör i Venezuela (2014-2017) arbetade Oxford-utbildade Rowswell för det amerikanska National Democratic Institute (en gren av National Democracy) i Irak – är det inte fantastiskt så säg…, han fungerade som vice missionschef i Afghanistan (2009-2010) och 2011 var han forskare vid Stanford Universitys nya centrum för demokrati, som sedan leddes av den politiskt tillsatta chefen Michael McFaul (som ägnade sin misslyckade tjänst som Obama:s ambassadör i Ryssland med sin enda uppgift att främja en ”vit revolution” från amerikansk ambassad). McFaul och Rowswell är uttalade lärjungar av ”internet-tech driven direktdemokrati” alltså att tillsätta och avsätta ”dåliga” regeringar.

Rowswell sade offentlig en gång att ”det finns många människor som kan vara effektiva kanadensiska ambassadörer utomlands. Men inte många människor som hade tillräcklig exponering för teknik och mänskliga rättigheter samt aktivism inom området, som kan kombinera dessa två och kan skapa några dramatiska nya resultat i globala affärer. ”