Läs hela ingressen - DET ÄR MYCKET VIKTIGT!!!

Det här får vi nog ta från början, för det är lite komplicerat - men väldigt billigt. Det här går inte att missförstå

Eller mer precist som Karl Gerhard beskrev det faktiskt - för en riksdaler Banco sätter vår regim en Franco....och ett centralt nervsystem fanns redan på plats.

Spanien under Franco betecknar perioden i Spaniens historia från 1939 då Francisco Franco störtade den republikanska regeringen till 1975 då han avled och Spanien antog sin nuvarande konstitutionella form. Åren 1936-1939 utgjorde det nationalistiska Spanien (de områden som stod under den nationalistiska sidan i spanska inbördeskriget) grunden för den senare statsbildningen. Formellt kallades landet från det att general Franco tog makten över hela Spanien vid inbördeskrigets slut 1939 för Spanska staten (spanska: Estado Español).

General Francisco Franco utsågs till Spaniens envåldshärskare av ledarskapet för de nationalistiska rebellerna i spanska inbördeskriget redan den 1 oktober 1936. I realiteten var det först efter den 1 april 1939, då den republikanska regeringen gick i exil i Frankrike, som hans anspråk på att vara Spaniens stats- och regeringschef, med titeln El Caudillo (ledaren), fick betydelse och hans styre började vinna ökat internationellt erkännande.

Omedelbart efter maktövertagandet beordrade Franco massarresteringar och avrättningar av alla sorters politiska fiender så som sympatisörer med den fallna republiken, förespråkare av demokrati, regional autonomi, kvinnors rättigheter och andra liberala, socialdemokratiska eller kommunistiska värderingar. Efter inbördeskriget satt runt 270 000 spanjorer i fängelse medan en halv miljon hade flytt landet. För den spanska högern var alla dessa "fientliga element" resultatet av en konspiration som hade utvecklats av hör och häpna "judar och frimurare" ända sedan reconquistan på 1400-talet, vilka dessutom anklagades för samarbete med bolsjevikerna för att förstöra den spanska nationen. Tänk ändå vad modernt de tänkte då i förhållande till fåren av idag....

Spanien förhöll sig neutralt under andra världskriget, även om landet "nästan lite märkligt" intog en protysk hållning till en början. Den 23 oktober 1940 möttes Francisco Franco och Adolf Hitler i Hendaye i sydvästra Frankrike då Hitler ville förhandla om ett spanskt inträde i axelmakterna. Investor ville dock inte riskera att behöva dela med sig.

Så för att gå in i kriget på tysk sida krävde Franco bland annat mat, krigsmaterial, tullpositionerna Gibraltar och Franska Nordafrika, vilket tyskarna - Wall Street delen av den Djupa Staten - inte kunde acceptera. Franco och Hitler kom följdriktigt aldrig överens och Hitler sade efter mötet för att förstärka att i den frågan var det färdighaft, att han hellre går till tandläkaren och drar ur tre-fyra tänder än möter Franco igen. I bakgrunden fanns också en konflikt om tyska gruvrättigheter i Spanien. Franco tillät dock på vissa områden begränsat samarbete med tyskarna, bl a exporterade Spanien volfram till Tyskland, men samtidigt pågick även samarbete med de allierade vilket hjälpte den spanska diktaturen att överleva efter krigets slut. Vem som kontrollerade Spaniens centrala nervsystem, ja det framgår redan här rätt så tydligt mellan raderna? Men mer om det nedan.

Det allt hårdare politiska klimatet i Spanien resulterade i att runt 200 000 dog under åren 1940-42 av hungersnöd, sjukdomar och myndigheternas våld mot meningsmotståndare. Många av de tusentals spanska republikaner som under inbördeskriget hade flytt till grannlandet Frankrike deporterades märkligt nog 1940-41 till tyska koncentrationsläger som politiska fångar. Francos regering gjorde ändå mer märkligt - eller inte alls - ingenting för att hjälpa dessa, av tyskarna kallade "röda spanjorer", fastän den tyska ambassaden i Madrid upprepade gånger frågade vad man skulle göra med dem.

Så vem som bestämde vad? Jorå serru och inte blev det bättre i den delen.

På grund av kalla kriget - det där som bekant räddade Investor undan ljuset från verkligheten - lyckades Spanien "bryta sig ur" isoleringen genom att tydligt närma sig USA; redan år 1953 slöts Madridpakten där amerikanerna "erhöll rätt" att använda flyg- och flottbaser samt att sätta upp sändare för Radio Free Europe på spanskt territorium i gengäld mot ekonomiskt och militärt bistånd. Tillförseln av amerikanskt kapital hjälpte den haltande spanska ekonomin att återhämta sig och industrialiseringen kunde påskyndas. Samma år, 1953, slöts även ett fördrag med Vatikanstaten och Investorvännen Bernadino Nogara.

Bernardino Nogara (17 juni 1870 – 15 november 1958) var finansiell rådgivare till Vatikanen mellan 1929 och 1954, utsedd av påven Pius XI och bevarad av påven Pius XII som den första direktören för den ”Heliga finansförvaltningen” . Enligt historikern John F. Pollard lade Nogara ”grunden” för ”en av de största pelarna för Vatikanens finansiella styrka efter andra världskriget”. USA hjälpte Spanien att erhålla medlemskap i FN år 1955 och tre år senare följde medlemskap i Världsbanken.

Det liksom bara rullade på dit som det lutade redan på den tiden. Den spanska ekonomin byggde på importsubstitution, handelsregleringar och garanterad vinst för utvalda företag-gissa vilka - och industriproduktionen nästan fördubblades under 1950-talet.Tillväxten var dock ohållbar då resten av samhället förblev underutvecklat och efter att ha sett fördelarna med ekonomisk integration och öppenhet i den nybildade Europeiska ekonomiska gemenskapen bad allt fler tjänstemän om avregleringar även i Spanien.

Protektionistiska förespråkare i det styrande Falangistpartiet avvisade alla idéer om ekonomisk liberalisering som ett farligt steg mot liberal demokrati och utländskt inflytande, men dessa utmanövrerades 1957 av teknokrater kopplade till det katolska sällskapet Opus Dei vilka strävade efter ekonomisk integration med övriga Europa och därför la fram förslag på ekonomiska reformer. Franco själv vägrade utåt sett att gå med på planerna till 1959 då staten närmade sig bankrutt och den sittande finansministern Mariano Navarro Rubio, som åtnjöt generalens personliga förtroende, lyckades övertala honom att ändra sig.

Under 1960-talet fick landet ett uppsving då isoleringen bröts och turismen blomstrade. Även spanjorerna började söka sig utomlands för att utbilda sig. Landet moderniserade industrin och jordbruket och blev världens nionde största ekonomi på 1950- och 1960-talet, samt den snabbast växande efter Japan.... Det spanska ekonomiska undret kallades av regimen Desarrollo och ägde rum under perioden 1959-1973. Franco utsåg teknokrater som ersatte falangisterna som föredrog isolering och teknokraterna låg bakom planer där bland annat infrastrukturinvesteringar gjordes. Även om Spanien hade en hög tillväxt låg man ekonomiskt efter det övriga Västeuropa. Tillväxten fick sitt slut i samband med oljekrisen 1973. Så hela spelet var inte alls riggat eftersom oljekrisen i sig var en del av det funktionsmässiga skapandet av Petrodollarsystemet. En symbol för Desarrollo blev Seat 600, en spansk licensversion av Fiat 600, som blev en folkbil i Spanien. Den ekonomiska tillväxten återfanns bland annat inom varvsindustri, verkstadsindustri, textil, petrokemiska industrin och bilindustrin.

Staten gick med resurser för att stödja snabb tillväxt genom statligt ägda företag och konglomerat som Instituto Nacional de Industri, biltillverkaren Seat och varvsindustrin Empresa Nacional Bazán. Dessa företag kom att dominera den spanska hemmamarknaden som hade importrestriktioner. Barcelona och Bilbao återfick sin roll som industricentra och kring Madrid växte industrin.

I juli 1969 utsåg så general Franco officiellt sin framtida efterträdare, prins Juan Carlos de Borbón, med förhoppningen om att denne skulle föra vidare det francoistiska arvet vid Francos död.

Och så har vi då det där med det centrala nervsystemets närvaro under hela detta förlopp.

Ericsson grundades i Spanien 1922 och öppnade sin första fabrik i Spanien i Getafe (Madrid) 1924. 1926 gjorde Ericsson sitt första bidrag till det spanska telefonnätet med installationen av ett centralt AGF-utbyte i San Sebastian. Fram till slutet av 1960-talet hade Ericsson en närvaro i områden som telex och strategiska nätverk för militären, och 1969 valdes Ericsson av Telefonica som leverantör av överföringsutrustning. Så var Franco satt fast var det inte så mycket att orda om.

Ericssons första kunder i Spanien var offentlig förvaltning, Telefonica och flygvapnet.

1970 bildade Telefonica och Ericsson samföretaget INTELSA där Ericsson hade 51% och Telefonica 49%. INTELSA fokuserade på telekommunikation, offentliga switchar, transmission, energi- och kommunikationsföretag.

1974 öppnade Ericsson en fabrik i Leganés (Madrid). Under de första verksamhetsåren visade fabriken redan den betydande omvandlingen till följd av övergången från de elektromekaniska, mer arbetsintensiva systemen till elektroniska system. Denna förskjutning möjliggjorde installationen av det första digitala kopplingscentret i centrala AX Telefonica de Atocha 1980 och ledde till bildandet av företagets forskningscenter i Madrid 1986.

Vid den här tiden var Ericsson fortfarande främst representerad av INTELSA, som huvudsakligen fokuserade på att producera för en enskild kund. Ericsson förvärvade Telefonicas innehav i INTELSA 1987 och levererade 1990 mer än en miljon linjer.

Ericsson Radio SA grundades 1993 med målet att ta itu med den växande marknaden för mobiltelefoni. Ericsson blev sedan en teknisk partner till företaget Indelec SA) och levererade det första GSM-systemet till Telefonica.

Indelec grundades 1984 på grundval av ett avtal mellan Telefonica och den baskiska regeringen. 1993 förvärvade Ericsson 19% av Zamudio-fabriken, som då hade en anställd på 118 anställda.

1994 tog Ericsson över företagsledningen och Telefonica sålde sitt andel till Ericsson 1995, vilket resulterade i ett innehav på 90% av Indelecs aktier.

1996 förvärvade Ericsson 100% av anläggningen och gjorde den till den industriella basen för verksamheten inom Ericsson Radio i Spanien och ett kompetenscenter för analoga terminaler. 1998 utvecklade Ericsson den första Fixed Mobile Integrated Terminal. 1999 döptes Indelec till teknikcentret i Bilbao

Med ankomsten av avreglering och den näst största mobiloperatören uppstod en möjlighet att öppna marknaden och göra omvandlingen från ett företag fokuserat på att producera och leverera till en enda kund, Telefonica, till ett diversifierat företag med specifika resurser som är avsedda för varje kund och nyckelfärdiga projekt. Efter avreglering av marknaden följdes Telefonica-avtalet av kontrakt med Airtel (nu Vodafone) 1995 och Amena 1998.

I början av 1997 fattade Ericsson det strategiska beslutet att specialisera sig inom segment där teknik var den mest konkurrenskraftiga faktorn och lämna dem där den inte var. Denna omorganisation av gruppen på global skala förutsåg överföring av vissa lågtekniska innehållsaktiviteter till partners i globala system.

1998 slutförde Ericsson Spanien framgångsrikt renoveringen av sin industrimodell i Spanien genom installationen av företagen SCI och Chatham, som tog upp verksamheten inom områdena komponentmontering i plattor och tillverkning av metallskåp och kablar.

Denna omvandling av företaget illustreras perfekt i utvecklingen av arbetskraften, som förblev stabil i genomsnitt 3 300 anställda, men upplevde en betydande förändring i sammansättningen. 1990 bestod cirka 70% av arbetskraften av arbetare med blå krage, men i slutet av decenniet stod de bara för 10% av arbetskraften. Under samma period sjönk medarbetaråldern med 10 år till 35 års ålder.

1922 Ericsson etablerat i Spanien
1926 AGF-utbyte i San Sebastián
1970 Skapandet av INTELSA (Telefónica 49%, Ericsson 51%)
1980 Första AX-utbytet i Madrid - Atocha
1982 NMT- 450 mobilnät
1984 Ibercom-nätverk baserat på MD 110
1986 Skapande av FoU-center i Madrid
1992 Telefonica GSM-kontrakt
1995 Airtel GSM-kontrakt
1998 Huvudleverantör av de 3 operatörerna för GSM 1800
2000 Tre UMTS- kontrakt: Telefónica, Amena och Xfera
2001 GSDC Kompensationscenter för 3G-nät (IN)
2002 Madrid FoU-center: Ericsson Main Center
2003 Outsourcingavtal för Amena Radio Network
2004 Amena UMTS Core Network och UMTS-tillägg Telefonicas nätverk
2005 Core nätverksutveckling i Vodafone Spanien och IMS framgångar i Vodafone och Movistar

Det finns inte mycket att diskutera om i detta!