På dessa nordliga breddgrader, förvandlas årets sista kvartal till någonting som känns skrivet i blod, men inte ännu är hugget i sten, men som är åtminstone författat i gammal kod för vedervärdig svensk kultur.

De politiska Löfven sprids över gatorna i en tidig skymning, medan kalla vindar skrämmer människa och hund [Armani familjehunden morrar oavbrutet], landskapet förbereder sig för den långa sömnen och det mänskliga drar sig inomhus för aktivitet - inklusive de mödosamma festligheterna kring julen. Vi tar nu den komfort som vi kan i allt detta för att fylla oss med glömska.

Men en underlig dvala i evenemanget deltar i årets sinnesstämning. Under årets sista händelser, verkar ingenting hända och vad som än händer så verkar ingenting längre spela någon roll. Världen sitter med slitna nerver och hör ett avlägset brus, vilket är den finanskosmiska skruven som drar åt käftarna på historiens skruvstäd.

Nu rullar allt dit som det lutar, inte bara mot julen....