Vi befinner oss alltid i slutet på den tid som har varit. Det gör ont att tänka på det på så vis. Det gör även ont att säga det. Men det är faktiskt där vi är nu ändå. För att det har varit som det har varit. Det går inte att gå tillbaka till vad som en gång varit. Vi kan bara gå framåt och vi kan bara gå framåt i vår egen utveckling som individer för att samhället skall utvecklas. Vi har passerat den punkt i utvecklingen som gör allt utan återvändo som samhälle och endast något drastiskt och eller vad som uppfattas som destruktivt i förhållande till Status Quo kommer att förändra saker och ting från den rådande utvecklingsriktningen till någonting annat - bättre.

Vi kan inte göra som vi alltid har gjort vilket har lett oss hit och tro att någonting skall förändras ifrån den hit rådande utvecklingsriktningen, det är därför trendbrottet nu kommer över oss. Det håller inte längre ur ett trovärdighetsperspektiv, inte ens inför oss själva i vår egen självbetraktelse