För tre år sedan på dagen, problemet med kollektiva vanföreställningar byggda på filosofisk materialism är att de blir erkända som sådana endast när de är över - detta är alltså fortsättningen på tanken från igår. När det bländande absurda i vissa allmänna övertygelser blir belysta av senare händelser i verkligheten. Dessa senare händelsers tid har nu kommit på allvar och nu kommer det allmänna medvetna medvetandet att förändras i en allt snabbare takt.

De makthungriga kan bara inte stå ut med att se oss betrakta dem med medvetet medveten eftertanke, att vi bara ser dem för vad de verkligen egentligen är när de ger uttryck för sina behov av att försöka dominera andra människor för att själva få yttre bekräftelse. Det är vad de fruktar mer än något annat. De åtrår därför starkt institutionaliserade socialpsykologiskt emotionella övertag.

De är rädda för att mötas i kommunikation på samma nivå som andra, då känner de sig underlägsna eller meningslösa direkt, ja betydelselös innebär en jämförelse med andra människor i deras tankar, inte för att de nödvändigtvis då måste vara underlägsna, utan för att de själva upplever att de måste känna sig överlägsna för att vara betydande för andra. De kan inte förstå att det går bra att främst betrakta sig själv och de kognitivt formaterade grunderna till de egna känslornas uppkomst genom värderingar, utifrån att en människa bara kan uppleva sina egna känslor. Så helt visst, den emotionella intelligensens utveckling är definitivt inget utvecklat särdrag överallt, så är det ju.

Så det är vad de själsligt fattiga inte kan hantera med sig själva. Det är vad de fruktar mest av allt, människor som förstår vad det är för någonting som de gör och varför - vad det är som grundar deras beteende. Människor som hela tiden läser igenom deras beteende, ser och förstår det grundläggande - underliggande - känslobaserade syftet bakom deras beteende, som noterar retoriska förstärkningsuttryck grundat på detta och som vidare får dem att känna sig genomskinliga med sitt självförakt i öppen dager. Det är därför de hatar oss, fast detta egentligen bara är ett ändå mer uppenbart uttryck för deras egen bristande förståelse av sig själva. Egentligen alltså bara för deras eget självförakt. Deras egen självupplevda emotionella otillräcklighet. Deras bristande förmåga till emotionell självförståelse som tvingar dem att alltmer panikartat jaga de materialistiska solkatterna utanför sig själva.

Deras filosofiska materialistiska kollektivism driver dem därför till ett evigt sökande efter ljus utanför sig själva, de blir alltmer emotionellt rusberoende - ett allt tommare och växande mörker inuti. De rör sig hela tiden längre ut på kanten till det mörka stup inom sig som de ändå ovillkorligen måste falla ner i för att ens kunna börja söka ljuset i sig själva. De kan inte både emotionellt och logiskt förstå att ensam på jorden med alla materiella tillgångar skapar inte lycka, de kan inte rationalisera den känslan tankemässigt så mycket att de ser det inkonsekventa i logiken bakom sitt eget beteende.

Deras likasinnade marionettmästare är naturligtvis mycket tacksamma för just detta, herregud ja det har ju verkligen inte sällan gjorts religion av detta, för att kunna styra och kontrollera andra människor eftersom risken är stor att de annars skulle kunna göra uppror och bita den hand som föder dem. De flesta strävar därför uppåt i förhållande till andra människor, i mer eller mindre kollektivistiska filosofiska materiella vanföreställningar. Detta alltså inte sällan bakom namnskyltar på kyrkor - speglar, rökelse och Myrra.

Detta är också exempelvis anledningen till att så många av de soldater som har varit i krig för den Djupa Statens demokratiutveckling faktiskt begår självmord. Att vara på väg att upptäcka den verkliga innebörden av gärningarna i sina liv i förhållande till den verkliga innebörden av sig själv och sin egen person, när den växande känsla som skapas av den alltmer absurda upptäcktens kognitiva dissonans utlöser den självförstörande killswitchen av sin egen indoktrinering.

Exempelvis sin egen del i den kollektiva filosofiskt materialistiska vanföreställningen, eller sina egna fundament känsloskapande värderingsgrunder - vilket inte sällan för de som har varit ute i fysiskt eller psykiskt hårt väder då skapar en rotad växande skuldkänsla för sina tidigare handlingar - beteenden. Egentligen så är det oförmågan att leva i känslan av nuet och att inte diskontera framtida känslor - förväntningar. Svårigheten att förlåta andra grundar sig heller inte sällan på att individen omöjligt kan förlåta sig själv, då blir mörkret, tomheten och meningslösheten till slut överväldigande.

Att förstå andra bättre än sig själv är nämligen, som bekant, inte ofta särskilt lätt, prova med aldrig.

Den tomma själen, eller den aldrig upphittade- självfunna - medvetna medveteneten - har alltså egentligen ingen annanstans att gå än att följa dessa externa socialpyramidalt baserade diktat från de omedvetna som egentligen bara vill se andra människor döda efter det att de har tjänat ut sitt syfte. Men ju mer människor följer order från de som föraktar andra - genom att egentligen i grunden förakta sig själva, desto fler chanser finns det för fler människor att vakna - bli medvetet medvetna och öka den allmänna medvetna medvetenheten.

Kulmen på den här maktstrukturens slutspel är nu över oss. Men med det kommer en nivå av ett slags kaos eller vakuum som inte kan styras. De "officiella" berättelserna fortsätter nu att förlora det lilla av trovärdighet de har kvar, vilket alltmer löser upp strukturernas betydelse i människor medvetande

Öppna gränser och samtidigt skydda mot terrorism. Fiender igår idag blir till allierade imorgon.