Det egentliga genombrottet kom först 1937, då L M Ericsson erhöll en beställning på 10 000 automatlinjer för Medellin, Colombia. Förhandlingarna i Meddellin sköttes av
bolagets nuvarande verkställande direktör Sven Ture Åberg
och den nuvarande försäljningsdirektören Göte Fernstedt.
"Jag har i livligt minne den spänning med vilken vi i
Stockholm avvaktade rapporter från Medellin om denna
för den tiden mycket stora affär på en så avlägsen och
okänd marknad som Colombia. Denna följdes sedan av
många stora affärer både i Colombia och i Latin-Amerika
i övrigt. I dag är bl. a. huvudstäderna i 7 av Latin-Amerikas större stater automatiserade enligt LM Ericssons
system."

Händelseutvecklingen kring Sintraericssons (Sindicato de Trabajadores de Ericsson de Colombia) protes- ter mot svältlöner och otrygga arbetsvillkor vid Ericssonfabriken i Bogotá. Styrel- sen för Sintraericsson vände sig vid upprepade tillfällen till den fackliga Samor- ganisationen vid LM Ericsson i Sverige och vädjade om stöd. Företaget hade avske- dat fackligt aktiva arbetare, lönerna gick inte att leva på och arbetarnas fackliga rättigheter respekterades inte. Svaret från Samorganisationen dröjde och 1979 tog sig tre colombianska fackliga representanter till Sverige för att informera om den svåra situationen i Colombia.

Trots att representanter från Samorganisationen och från Metall besökte Colombia för att diskutera konflikterna vid LM Ericsson uteblev det solidariska stöd som de colombianska arbetarna hade hoppats på. Misstänksamhet, samarbetsproblem och kommunikationssvårigheter kom att prägla relationen mellan de svenska organisationerna och det colombianska facket. När många av de drivande medlemmarna i Sintraericsson avskedades i samband med en strejk 1983 var det tyst från Sverige. Kontakterna blev alltmer sporadiska och upphörde helt när Ericsson avvecklade produktionen i Colombia.

Medellínkartellen var ett narkotikasyndikat bestående av colombianska gangsterfamiljer från Medellín, som från slutet av 1970-talet fram till början av 1990-talet kontrollerade huvuddelen av den illegala kokainhandeln i Colombia.

Kartellens politiska ambitioner och dess våldsanvändning ledde under 1990-talet till starka konflikter med den colombianska regeringen. Medellínkartellen var en professionell organisation med specialutbildad personal såsom piloter, kemiingenjörer, advokater och ekonomer. I kampen mot de konkurrerande narkotikaligorna, och myndigheterna användes yrkesmördare.

Förutom mord på politiker, domare och poliser ägnade sig Medellínkartellen åt regelrätt terrorverksamhet även mot civilbefolkningen. Bland annat sprängde man ett flygplan i försök att döda presidentkandidaten César Gaviria, ett attentat som dödade 110 personer (dock ej Gaviria, som inte var ombord). Kartellen rapporterades 1993 ha haft cirka 3 000 vakter och torpeder i sin tjänst. I samband med dödsskjutningen av kartelledaren Pablo Escobar 1993 upplöstes Medellínkartellen.

Man får nära nog känslan av att någon pressade fram det ekonomiska behovet av odlingen i kombination med att man kunde kontrollera alla affärerna via kontrollen av telekominfrastrukturen....