1 november 2012

Det är en ren illusion att vi kan köpa tid för att möjliggöra för banksektorn att återkapitalisera sig, för att möta en ökande risk i statsskuldsåterbetalningar och att betala ner personliga skuldnivåer.

Allt detta under en given förutsättning att tillväxten skulle återvända och att vi kunde så småningom möta kraven från den ökande totala skulden och möta kraven på återbetalningar med ökade intäkter.
Räntekostnadstillväxten på kreditmassan är exponentiell!

Det kommer därför inte att hända för pengar är krediter till en kostnad av ränta, vi måste därför för alltid låna mer och mer och vi fortsätter att bygga på våra skulder och kostnaderna för återbetalning, de ökar med sjunkande intäkter, då växer underskottsgapet. Nu växer detta gap så snabbt att det redan får grand Canyon att framstå som ett vårdike vid en jämförelse. Förvisso fullproppad med arga krokodiler men ändå.

Lägg till det faktum att bankerna nu börjar den både meningslösa och långa processen att stänga ner sina finansiella spel i skuggbanksystemet och återvända till riskhantering, med de extra komplikationer som kommer i mötet av detta och att samtidigt behålla högre kapitalrelationer, och du kan ur perspektivet av Sveriges finansiella ekonomi se att de offentliga utgifterna för bankräddning i form av monetarisering av obligationsskuld kommer att explodera som tillgångsslag i bankernas balanser, det finns en politisk klippa i detta som är brant, minst sagt.

Vi kan antingen blåsa bort bubblan av krediter med fasansfulla resultat eller låta priserna att kollapsa explodera med lika fasansfulla resultat.

Men tro inget annat, ännu är vi i ett förnekelseskede av processen.