Men nu har det faktiskt vänt.

23 oktober 2017

Kanske bör man först undersöka det fördärv och den lättsinnighet som passerar för att vara konst och underhållning i dessa dagar. En promenad i skogen för att titta på hösten räcker uppenbarligen inte längre för en stor del av befolkningen till att fylla det allt tommare utrymme som tidigare bestod av själens dynamik.

Människor är så desperata efter ett utifrån skapat rus av endorfiner att de ständigt söker något mer och mer upprörande för att ge dem en känsloupplevelse av samma känslomässiga värde. Tidigare normala saker ger dem inte längre samma flyktiga känsla av glädje. Deras egna själsliga liv är nu så tomma, att de nu fokuserar på livet för människor som bara är kända för att vara kända, för att de tror att själva skall bli uppfyllda av känslor, som kommer inifrån, så stressen bara ökar.

När samhället är mer intresserat av verklighetsförvrängande television än den verkliga verkligheten, hur kan vi då förvänta oss att samma samhälle kommer att investera i vår framtid om samhället bara kan utvecklas om individen utvecklas?