Resultatet är följd av en ständig återgång till det stora temat om landet lagom på låtsas, med allt mörkare utsikter för konsekvenserna, vilket kommer att vara ledande till ett förkastande av vad som nu officiellt kallas "pengar." Samtidigt sammankallas nu politiska ledare för att diskutera frågan om en möjlig "blocköverskridande" förlängning, något som bara kan liknas vid att anlägga en frisyr på spektaklet med "längre lagom låtsas", en slags socialpolitisk hårförlängning och för en gångs skull får ju det svenska folket då faktiskt en metaforiskt beskrivande inkarnation till stöd för den ledande politiska frisyrbildningens egentliga ledarskap.

Problemet med dessa bästa av planer skapade av moraliskt pygméliknande och låghalta varelser, är att de egentligen nu allt mer skiter i vilket, när de väl har börjat inse att deras tid i ljuset är till ända. De dansar som syrsor en sista sommarnatt.

Det avlägsna mullret av åska är de nu hörbara tecknen på förstörelsen av marginalerna, vilket alldeles säkert är långt mer än väl utom hörhåll för de själsligt saktfärdiga, som befinner sig i maktens berusande centrum. Marginalerna är den plats där nationer, städer, institutioner, familjer och enskilda människors liv mals ner till ett fint entropiskt pulver av krossade drömmar.

Så kallade systemskeptiker - med en något självpåtaget journalistisk uppgift har därför förmedlat berättelsen på nätet, som har handlat om hur förstörelsen färdas från marginalen till centrum. Vem som Egentligen varit skeptiker kommer därför med tiden att visa sig. Maktens centrum har ju kunnat skydda sig så här långt med en svindel efter den andra, på bekostnad av de fattiga förlorarna på marginalerna. Dessa bedrägerier är så dunkla och ogenomträngliga att vanliga människor inte har en aning om vad som drabbar dem. Åtminstone inte hittills, men det kommer.

Inför ett sådant dilemma kan vanliga människor välja politiskt självmord, vilket tydligen ännu är programmet för de båda stora blocken. Ur denna typ av tragiskt intellektuellt virrvarr, förs "Stora Män" fram för att sporra och kanalisera den potentiella energin hos de lurade massorna. Senare modeller av denna arketyp ur polariseringskulissen är inte så lugnande: Lenin, Hitler, Pol Pot, Ayatollah Khomeini. Vilken historia som finns i beredskap för Sverige är förmodligen något som endast kan kokas ihop i regissörsstolen på TV - huset. Man kan hoppas att det visar sig vara en komedi, inte något som innebär tragedi.

Naturligtvis utgör inversen av denna idiotiska svenska normal - exceptionalism, en berättelse som ligger ljusår bortom det faktum att vi inte alls var inte så speciella i positiv bemärkelse, som vi fortfarande tror att vi är. Det finns en hel stor värld bortom podiet av TV - sofforna. Ute i den stora världen finns andra liknande moraliskt pygmé-liknande varelser som arbetar frenetiskt med förgiftningen av det allmänna medvetandet, för att själva kunna dra nytta av människors exceptionella godtrogenhet.

Distraherade av allt från samkönade äktenskap till fotbollsmatcher, så tar vi inte hänsyn till det växande mullret i fjärran.