I det gamla och fria den fjällhöga nord, så suckar man lystet och drömmer sig tillbaka till fornstora dar, då alla skrålade med i den folkära knivuggarrock.

Så för att travestera en gammal skald, den kniven kommer att veta var den tar.

...och knivhuggarrock? Ja det är ju vad det är i eftertanken bleka ljus från verkligheten...

" Jag är tuff, jag är hård, glider fram som en Ford när jag kommer ner för gatan.
Jag kallas för Smock, gillar knivhuggarrock o min idol, det är satan.
Framför allt så trivs jag I'mörka kvarter, där ingen varken hör eller ser.

Där lyfter jag min arm och slår, några futtiga tior jag får,
Sen dansar jag hela natten, högt över land, högt över vatten, I
Knivhuggarrock.

Dagarna är långa och timmarna många så jag har lärt mig att få tiden att gå.
Vid närmsta butik jag står på utkik, och när det passar så snor jag som få.
Men det bästa är nog mina mörka kvarter, där ingen varken hör eller ser.

Där lyfter jag min arm och slår, några futtiga tior jag får,
Sen dansar jag hela natten, högt över land, högt över vatten, I
Knivhuggarrock.

Jag känner mig fri, så fri man kan bli, I ett land där åsikt kontrolleras.
Jag slår när jag vill, sitter sällan still för jag vet aldrig när jag ska
Bortcensureras.

Men det är klart som groda det är en vacker dag, så sitter jag där o dömas ska,
Men då sväljer jag min giftampull o som en sten faller jag död omkull
Sen svävar jag hela natten högt över land, högt över vatten, I
Knivhuggarrock."