Vi kopplade tillbaka redan då men nu börjar det klarna för fler.

12 september 2013

För att kunna veta var man är så måste man veta var man har varit och med avseende på det dollarberoende och inflytande i övrigt som det Svenska banksystemet håller sig med, så kan det ju konstateras var de statsfinansiella lojaliteterna ligger någonstans. Med avseende på detta i sin tur, så kan det ju vara en god idé att emellanåt ta ett övergripande historiskt perspektiv på de statsfinansiella förhållanden som vårt nuläge grundas på och vilka intressen som har verkat för vad inom detta perspektiv. Så häng med nu, det är inte alls så jobbigt eller krångligt.

Efter mordet på Gustav III 1792 och det efterföljande, nära tjugoåriga tumult som uppstod, så förblev Sverige genom 1809 års författning ändå kvar som en monarki, men nu egentligen även till delar som nation styrd av frimurarna, vars stormästare inte av en slump alltså senare hette Karl XIII.

Beslutsprocessen var ur det nationella perspektivet där utav både informell och dold, men den reella makten utövades av den jordägande adeln tillsammans med en finansaristokrati.

Detta under den kanske inte alltid fullt så briljante dyslektikern och regenten Jean Baptiste Bernadotte, vilken via adelns manipulerande, blev utsedd till i praktiken Karl XIII samregent, och sedermera efter dennes död 1818 blev rättmätig arvtagare till tronen.

Vilket innebar att omedelbart så installerades det en kontrollapparat av polisstatskaraktär ledd av en militär, Karl XIV Johan. Sedan blev det lite kärvt socialekonomiskt klimat i Sverige. Ja, faktiskt så rentav så trist att många valde att emigrera.

På Wienkongressen 1815 bestämdes som bekant att Sverige i internationella sammanhang skulle förhållas neutralt vid militära konflikter. Gustav III:s stöd till de nordamerikanska koloniernas frigörelse från det brittiska imperiet och dess begynnande bankkonglomerat fanns i alldeles för färskt minne för att våga några mindre dramatiska steg, även om det är närmast helt uppenbart vilka bakomliggande syften som styrde. Belysande nog så deltog alltså inte de svenska representanterna i beslutet; dessa var endast närvarande som observatörer.

Och just denna koppling till den Amerikanska kontinenten för Svenskt vidkommande, är väl sannolikt inte varken den allmänt mest omtalade eller den då av jord och finansadeln mest uppskattade företeelsen, vilket nog inte helt saknar sitt inbördes beroende för den allmänna medvetenheten. Medial kontroll var centralt redan då för opinionsbildningen.

Lincoln uttryckte sig på följande vis om kriget i Amerika.

“I have two great enemies, the Southern Army in front of me, and the financial institutions in the rear. Of the two, the one in my rear is my greatest foe.”

Detta tillsammans med en viss Herr Bismarcks uttalande i nedan utvisar att amerikanska inbördeskriget egentligen, som så mycket annat, alltså handlade om något helt annat än vad som befolkningen i detta vårt land vanligtvis har blivit lärda att tro.

Lincoln skrev även följande tänkvärdheter.

“The Government should create, issue and circulate all the currency and credit needed to satisfy the spending power of the Government and the buying power of consumers. The privilege of creating and issuing money is not only the supreme prerogative of Government, but it is in the Government’s greatest creative opportunity. By the adoption of these principles…the taxpayers will be saved immense sums of interest. Money will cease to be master and become the servant of humanity.”

Han menade säkert något med detta, inte sant?

Och att dessa bankirkrafter var desamma då som nu och som intervenerade i båda länderna, det kan nog därför ganska lugnt förutsättas, då de nämligen bar samma namn på personerna som medverkade som dessutom var inblandade i hanteringen av de Ostindiska kompanierna.

Amerikanska frihetskriget handlade alltså till avgörande och största del om att INTE låta Rotschild sköta penningskapandet i Amerika genom Bank of England.

Efter frihetskriget attackerade så Britterna USA igen, då de inte tilläts etablera en ny centralbank kontrollerad av Rotschild.

År 1814 brände så Britterna Washington och Vita Huset, men drog sig självmant tillbaka då de inte kunde militärt befästa sin position. Men Britterna drog sig tillbaka helt först då de blev garanterade att en centralbank skulle sättas upp.

Det skulle dröja ända till President Jackson innan denna centralbank stoppades. Jackson undkom ett otal mordförsök, och uttryckte faktiskt själv att Rothschild med all sannolikhet legat bakom dessa attentat.

Han lyckades dock överleva, och när han väl dog så lät han något övermodigt skriva på sin gravsten “I Killed The Bank.” För dumheten den tog han inte död på. Men han visade dock på möjligheten för utvecklingen.

Något förhastat kan det ju därför tyckas, då bankirerna de facto var involverade i inbördeskriget (vilket alltså inte främst alls handlade om något slaveri – vilket alltså Abraham Lincoln bekräftar).

Abraham Lincoln skapade istället likt Gustav III sina egna pengar och ville inte alls låna bankirernas pengar till 25-30% ränta. Med dessa “egna pengar” (Greenbacks) så finansierades kriget. När Lincoln blev skjuten skrev Bismarck:

“The division of the United States into federations of equal force was decided long before the Civil War by the high financial powers of Europe, these bankers were afraid that the United States if they remained as one block and as one nation, would attain economic and financial independence which would upset their financial domination over the world.

The voice of the Rothschilds’ predominated. They foresaw the tremendous booty if they could substitute two feeble democracies, indebted to the financiers, to the vigorous Republic, confident and self-providing. Therefore they started their emissaries in order to exploit the question of slavery and thus dig an abyss between the two parts of the Republic.”

Så inbördeskriget handlade till stor del om vem som skulle ha kontrollen av penningskapandet: staten eller de privata bankirerna ledda av Rothschild.

Lincoln blev ju mördad vilket även President James A. Garfield blev efter bara 100 dagar i ämbetet. Han råkade yttra följande:

“Whoever controls the volume of money in our country is absolute master of all industry and commerce…and when you realize that the entire system is very easily controlled, one way or another, by a few powerful men at the top, you will not have to be told how periods of inflation and depression originate.”

Och nu är vi framme vid den slutstation där de omgivande branta sluttningarna runt om systemets stresskon, kommer att få tåget att rulla dit som det lutar.

God morgon