Till Andreas Söderlund, Marcus Ljunggren och Sofia Sjoberg på förekommen anledning, men som bör läsas av alla!

Den amerikanska revolutionen var snarare ett globalt än lokalt fenomen som involverade spelare från hela Europa såväl som Indien och Marocko och som inte bara gjorde den republikanska revolutionen till en framgång, utan även tänkte återföra den framgången till sina egna länder som en del av en bredare frigörelse för mänskligheten från system med ärftliga eliter.

Att den franska revolutionen med start 1789 inspirerades även den av den amerikanska var avsett att vara det första uttrycket för den processen utanför Amerika, innan den brittiska underrättelsetjänsten omvandlade den till en Jacobinsk-terroroperation som dödade alla de kvalificerade republikanska ledarna. Det är emellertid inte fullt så allmänt känt.

Att National Endowment of Democracy som ligger bakom dagens färgrevolutioner, som i sin tur ligger bakom George Soros, skapades som ett trilateralt kommissionssystem under ledning av Henry Kissinger och Zbigniew Brzezinski - två män som inte är exakt välkända för sina ”demokratiska sympatier”. Det är inte riktig lika allmänt okänt.

År 1789 instiftades den svenska högsta domstolen av Gustav III - som stödde det amerikanska frihetskriget och 1789 så instiftades även den amerikanska Högsta domstolen.

Wienkongressen 1815 sägs ju vara den största lektionen för statsmän i alla åldrar. Men vad var det egentligen för någonting?

Varför sägs den vara det? Det är eftersom den innebar att det europeiska etablissemnaget återställde ordningen efter den kaosprocess som släpptes ut av revolutionen 1776 i Amerika. I den Djupa Statens världsbild har rättvisa och frihet ingen existens. "Ondska" finns, men bara som vad som orsakar "jämvikt". Den ärftliga eliten 1815 var uppenbarligen mer än lite nervös i en värld som hade tappat sin forna jämvikt. Den revolutionära glädjen 1776 och dess internationella spridning, visade att den absoluta makten som de Zeuska gudarna från Olympen hävdade, var föga mer än en illusion som kunde tas bort om befolkningar organiserade sig på lämpligt sätt.

Den inte bara moraliskt krymplige Kissinger uttryckte sig en gång om hur Storbritanniens Lord Robert Castlereagh och Prince Clemens von Metternich ledde den mest lysande omstruktureringen av politiska strukturer i kölvattnet av Napoleons nederlag som förmodligen förde fred till Europa i nästan 100 år ... men ingenting kunde alltså vara längre bort från verkligheten. Samma gäng var alltså de som i grunden satte igång krigen på en betydligt större skala!

Det var ett rått och illasinnat geopolitiskt spel som sjösattes i Wien 1815. Där restes den falska solidaritetens altare, ett latare som skulle stå sig ända fram till idag.

När man tittar noggrant på Wienkongressen var ”restaurering av ordning” förutsatt att vid det försöket döda all kreativitet och kärlek till frihet, genom att införa en politisk, kulturell diktatur på samhällskropparna, sinnena och själarna i hela Europa.
Det var livmodern till dem moderna Djupa Statens födelse, med två neutrala spelare som verkade i det dolda - utan att synas

Hur gjordes då detta?

Efter flera månader med spritdränkta orgier som såg företrädare, kejsare, prinsar och ministrar för varje europeisk regering vältra sig i spioninfekterade salonger och sammanslutningar under ledning av Prince von Metternich och Lord Castlereagh, resulterade detta i flera fördrag.

Skapandet av den heliga alliansen under kontroll av Metternich som bestod av en allians mellan Österrike, Preussen, Ryssland och för en tid sedan Storbritannien och Frankrike. Men materialistisk egennytta är vad det och den är omättlig och den leder med tiden ovillkorligen till att allt färre skall bli allt rikare på allt fler människors bekostnad. Vad vore rikedom värt utan fattigdom?

Carlsbad-förordningarna som innehöll ett omfattande kulturellt diktat ansågs vara det viktigaste vapnet mot ”revolutionära” idéer som behövde städas bort från jorden.

Dessa Carlsbadbeslut införde ett strikt diktatur över själva tankarna vari inkvisitorer lojala mot den Djupa Statens heliga allians placerades vid varje universitet med absolut makt att skjuta professorer och utvisa elever som anklagades för republikanska ideal. Den som förvisades eller avskedades från ett universitet förhindrades från att arbeta eller studera vid något annat universitet i Europa, varför Amerika såg en våg av republikanska invandrare under denna period. I Sverige vaknade man ju visserligen sent säger dom som vet, men Handelshögskolan kom ju som bekant på plats och så även Universiteten och dagens kontroll går minsann inte av för hackor.

Alla tidningar var tvungna att överlämna sina verk till officiella censur som redigerade alla tidningar tills de ansågs vara acceptabla för den styrande ordningen och alla böcker var föremål för censur med tusentals poeter och filosofer som ansågs vara icke publicerbara.

Metternichs ledande rådgivare (och fiende till Friedrich Schiller) Friedrich von Schlegel uttalade att ”den verkliga barnkammaren för alla dessa förstörande principer, den revolutionära skolan, för Frankrike och resten av Europa, har varit nordamerikansk. Därifrån har det onda spridit sig över många andra länder, antingen genom naturlig smittsamhet eller genom godtycklig kommunikation. ” För att de destruktiva principerna för republikanismen skulle försvinna skulle Amerika själv behöva förstöras inifrån, liksom idéerna som inspirerade den överallt där de uppstod.

Naturligtvis resulterade kvävningen av de naturliga känslorna för frihet och kreativitet i en motreaktion som Metternich och hans likasinnade borde ha förväntat.

År 1830 manifesterades denna motreaktion kring personen av den åldrande revolutionären Marquis Lafayette, som vid 19 år blev en ledande figur i den amerikanska revolutionen, och vid 32 års ålder nästan blev Frankrikes president, men som genomlevde mycket av den franska revolutionen i en Hapsburgsk-fängelsehåla som fiende till oligarkin efter att revolutionen hade kapats och omvandlats till en urspårad färgrevolution under det brittiska utrikesdepartementet.

Från 1824-1830 organiserade Lafayette, som fungerade som chef för den europeiska grenen av Society of the Cincinnati, en internationell kontrarevolution till Wienkongressen och Holy Alliance. Mycket av hans organisering för denna föga kända historiska rörelse innebar en månader lång vistelse i Amerika där krigshjälten kämpade för ordförandeskapet för John Quincy Adams (som med knapphet besegrade Wall Street-kandidaterna på sin tid 1824) och organiserade amerikanskt stöd för en ny europeisk revolution som skulle börja i Frankrike 1830.

Planen var enkel: Den franska befolkningen var redo att göra uppror mot missbruk av den nya kungen och Lafayette var positionerad för att ta kontrollen som president. När han väl förklarats till Frankrikes president och felet i det Jacobinska blodbadet 1789-94 hade korrigerats, så var republikanska rörelser redo att förklara oberoende i Polen, följt av rörelser i Tyskland, Spanien och vidare därefter. Men det måste först fungera i Frankrike. Sverige förblev sovande och de drivna människorna hade börjat att flytta till Nord-Amerika.

Från 1828-1830 befann sig några av de största intellekten i Amerika i Frankrike för att arbeta med att främja denna sak. Några av de mest anmärkningsvärda figurerna som arbetade nära Lafayette var James Fenimore Cooper, amerikansk uppfinnare, konstnären och spionen Samuel B. Morse, Edgar Poe, West Point-ledaren General Sylvanus Thayer och USA: s ambassadör i Spanien Washington Irving.

Gabriel Hanotaux uttryckte sig så här:

”Frågan är alltid kampen mellan de två principerna: den ärftliga principen och den revolutionära principen. Det är tvisten mellan de två principerna, gränsen mellan de två flaggorna, som kvarstår och som gör alla regeringssystem impotenta, såvida det inte stoppas en gång för alla. ”

När tiden kom för att Lafayette skulle förklara sig som president för den franska republiken den 31 juli 1830, ropade tusentals parisiska medborgare hans namn framför stadshuset efter dagar av uppror. Men i sista stund misslyckades Lafayette med att fånga ögonblicket och gav upp inför de falska löftena från Philippe Egalites son (hertigen av Orleans) som gick med på att bli en en närmast svensk variant...en "republikansk kung av Frankrike" och göra Lafayette till chef för National Gardet och försvarare av folket. I sin väntan till sista minuten beslutade Lafayette tragiskt nog att gå till balkongen med Louis Philippe vid sin sida. Framför tusentals åskådare ignorerade Lafayette de populära uppmaningarna att bli president och omfamnade istället monarken och inom några minuter fick Frankrike en ny kung under Louis Philippe I.

I Sverige hade vi då som bekant redan importerat en liknande företeelse utan någon som helst juridisk makt och befogenhet, Karl XIV Johan. Så där låg vi ju i alla fall på framkant i den socialpsykologiska utvecklingen - om man vill var snäll i sin tolkning.

Inom några månader hade Marquis Lafayette fått sparken från sin position som chef för National Gardet. Polens republikanska rörelse förstördes eftersom inget av det stöd som behövdes för att främja deras revolution gavs av ett monarkistiskt Frankrike och de överlevande revolutionärerna tog sin tillflykt till Frankrike efter det misslyckade oktoberupproret för att hitta tillfälligt skydd under Lafayette. Lafayette blev förskräckt när han såg den nya kungen förpassa Frankrike till en djup allians med Storbritannien medan han genom detta utökade sin kolonialpolitik utomlands.

Lafayette dog 1834 efter att ha sett kung Louis Philippe deaktivera folket och blivit samma tyrann som revolutionen 1789 försökte avsluta. Trots hans död kunde alltså inte lusten för frihet från monarkismen kvävas direkt. Istället användes en teknik som kallas neo-jakobinism som använde anarkismen för att rikta massornas raseri mot att bryta alla strukturer som identifierats som ”etablissemanget” medan de i själva verket höll etablissemanget på plats. Dagens färgrevolutioner är bara 2000-talets versioner av denna 1800-talets teknik. AFA-4-ever kan man säga.

Lord Palmerston, som drev Storbritanniens utrikesdepartement och som arbetade nära med den heliga alliansen den Djupa Staten, använde ett stort antal underrättelsetjänsttillgångar under 1830-, 1840- och 1850-talet för att rikta den polariserade energin från vilseledd ungdom mot största möjliga kaos under rubriken Unga Europa Rörelsen. Greta ring a bell...