Nationell svensk stolthet och inbillad självgodhet är det svenska folkets allra farligaste fiender, inte bara med avseende på vad som idag allmänt uppfattas som välfärden i samhället.

Dessutom så finns dessa båda föregående socialt betingade egenskaper inte sällan i en närmast dödlig psykosocial samhällelig kombination, så nu kommer egennyttigheten hos människor bli det som gör att de inte engagerar sig i att hjälpa andra, vilket i sin tur snabbare leder till en situation precis som i exempelvis Grekland, vilket alltså kommer att visa sig bli det som både ruinerar dem själva finansiellt och ruinerar bort deras själsliga förmåga att hjälpa sig själva och andra när trycket på dem ökar.

Men ljuset syns vid tillfällen skymta fram i det själsliga befolkningsmässiga mörkret, mellan de mycket mörka skyarna av intellektuellt själslig ytlighet och dagen randas nu.

Detta beror ju förhoppningsvis på att människor nu äntligen har börjat vakna och att de har börjat fatta att det Svenska folket är dömt att upptäcka att dess välstånd är offrat på den falska solidaritetens altare ( Nothin 1955 ), genom ett finansiellt system som hela tiden har varit syftandes till att berika enskilda bankintressen och som har burits upp av ett därigenom för människor och samhället fientligt finansiellt juridiskt system.

Hur svårt detta egentligen nu kan ha varit att begripa så här med facit i hand, kan man ju motiverat fråga sig själv? Men i detta har medierna således haft en alltigenom egentligen helt uppenbar roll som bevarare av lögnen. Hela samhället i sin nuvarande form är en funktionsmässig kuliss.

En kuliss byggd på illusionen om funktionen av enskilt kontrollerad skuld med ränta som enskilt vinstmaximeringsverktyg som nödvändig grund för betalningsmedlet i samhället för handel, rent pinsamt likt Shakespeares köpmannen i Venedig, en handel med varor och tjänster varken som därför alltmer och aldrig mindre, alltid främst egentligen är till för att göra allt färre allt rikare på alltfler människors bekostnad.

Att därför försvara detta vansinne inom samhället ,måste klassificeras som nära nog bestialisk dumhet alternativt patologiskt betingad humanistisk illvilja, eller ren människofientlighet.

Året 2019 har visat sig vara det mest uppseendeväckande så långt som någonsin Nyhetsbyråer har brytt sig om den saken.

Oerhört mycket mer uppseendeväckande för oss än 2008 som då ändå var uppseendeväckande i sig. Under 2008 var illusionen av samstämmigheten mellan bankerna och regeringens åtgärder noggrant utformade för att upprätthålla konsumtionen hos massorna. De intima förbindelserna mellan statliga och privata bedrägerier var överslätade med sakkunnighet, omsorg och precision. Det var en aktiv och metodisk insats för att få oss att tro att problemen med 2008 var perifera, och att systemet i grunden var bra och ärligt uppsåtligt menat för det allmännas goda. Så var det inte för så har det aldrig varit.

Den här gången så har nu korruptionen blivit fullständigt uppenbar och dessutom oroväckande nonchalant. Det finns inte längre några försök att dölja bedrägeriet från blickarna från det allmänna och företagskundernas intressen längre, ingen vilja att dölja det faktum att hela den finansiella samhällsbyggnaden är ett billigt illusionstrick för att plundra människor och samhällen.

Faktum är att skrymtarna nu knappast ens matchar sina snedvridningar med en kuliss lik något som det som om de ville “hjälpa” landet, i stället för att förstöra landet med sin girighet. Om brottslingar inte ens längre är bekymrade över att dölja sina brott, är det dags för resten av oss att börja oroa oss riktigt ordentligt. Då står polisstaten för dörren.